Höstens tid är nu

t o m i trädgården växer det svampar i år

Riktigt kul att vara tillbaks i bloggen, det är längesedan nu som jag kände mig motiverad att skriva. Sommaren kom och hälsade på med sitt evinnerliga varannandagsväder . Slapp vattna i tädgården i alla fall. alltid något gott.

Och så var det inte bara sommaren som hälsade på. Semestern kom, och med den släkt på längden och tvärsen i ett par omgångar. Efterlängtat besök som slet semestern i småbitar, alltihop blev liksom bara ett lapptäcke till slut. Vila, väntan, städning före, städning efter, mera vila, intensiva vara-tillsammans-dagar, städning igen och lite vila och ingen ork kvar att göra allt det där som jag såg fram emot att få ge mig hän åt när jag hade alla ändlösa semesterveckorna framför mig.

Men skit samma, förmodligen kommer det en ny sommar och nu står en härlig höst för dörren.

Jag har hållit ett öga på vår stora lönnen i hörnet av trädgården. Ja, det går inte att inte lägga märka till den. Förra året minns jag att jag krattade ockragula lönnlöv till stora högar, men i år! Blossande röd och rödare för var dag som går! Står som ett brinnande stopptecken där den höjer sig över hustaken: Se hitåt! Det är höst! Det är underbart!

det brinner i trädet

I kväll är det kuling som känns och hörs som storm. Det är så mörkt det kan bli så här års, och det känns extra mörkt eftersom man fortfarande minns de ljusa kvällarna. Jag börjar fundera på en brasa, det vore helt rätt med den dramatiska föreställningen utanför. Hoppas lönnlöven har vett och ork att hålla sig kvar ett tag till innan det blir dags för krattning.

Jag älskar den brinnande hösten och tittar längtansfull på bilder från storslagna nordamerikanska landskap i höstskrud. Där kunde jag tänka mig att både vandra omkring i och bosätta mig. Att alltid få njuta va detta crescendo  denna uppflammande explosion före allt vintervitt och silverkristaller och tystnad.

Igår var det söndag och med den ena fronten flåsandes i nacken på nästa blev det i alla så pass mycket sol att det lockade till en snabb svamputflykt. Vi brukar åka till Svartedalen. Där är det gott om skog men ändå svårt att bli riktigt hemtam i. Än har vi inte  ”våra ” ställen där kantarellerna lyser knallgult mil efter mil.  Men det är roligt ändå. I år finns det svamp, om än en del ytterst obegripliga sådana.

Jag är ganska bra på svamp. Mormor tog mig alltid med ut i skogen, där lärde jag mig grunderna. Resten finslipade jag senare i Dalsland.

Det är lite roligt att kunna sånt.

Vi hittade naturligvis inga gula kantareller men väl trattkantareller en masse när vi väl ställt in ögonen på rätt färg. Och forserat strida bäckar och sumpiga mossriken.

Sen blev det de vanliga björk- och aspsopparna, dom som alltid åker med som utfyllnad när det är ont om dom riktiga sopparna. Kremlor fanns det inte många, det är lika bra det. Dom är skojigt färgglada inslag i biotopen men omöjligt att hålla isär. Och då måste man smaka på var och en och det slutar med att man är helt uppfrätt i munnen och trött på alltihop och gå hem och dricka varm choklad.

Blodriskor däremot hittade jag. Så det blev en ganska intressant blandsvampssmörgås till TV-nyheterna.

I kväll kanske jag trär upp trattissarna på ett snöre och hänger dom på tork i köket. Lantligt och fint, så som man vill ha det, eller? Varför inte. I köket står redan all sylt, svarta vinbär, körsbär, aronia, och havtorn. Havtorn! Mina egenhändigt planterade buskar har i år burit rikligt med frukt.

(Sen fuskade jag till det och plockade tre liter på stranden utanför Århus när jag var där och hälsade på.)

Och saft har jag gjort, för första gången i mitt liv. Av mina frysta aroniabär. Det var ju enkelt. Så nu blir det nog slånbärssaft också så småningom.

Jag känner mig som en av figurerna i den mysiga barnboken jag läste för ungarna när dom var små: Mössen på Björnbärsstigen. Precis så idylligt och duktigt blir det, om man beskär lite här och var på verkligheten.

Sen hör det till saken, att vi aldrig hinner äta upp all sylten och allt äppelmos. Det enda som går åt är Stens slånbärs- och malörtsnapsar. Så nu ska jag ge bort på allvar. Inte snapsen, men väl sylten! Så blir det nog bra till slut!