mitt blommiga liv

Det här är ingen trädgårdsblogg, men ändå:

I vintras och genom hela den smällkalla våren tyckte jag att trädgården hade vänt mig ryggen, men nu är vi sams igen.

Det som var brunt, grått och dystert kvarblivna perennrester är nu åter ett prunkande paradis. Jag tror man får säga så. Efter några år av slit, grävande och åtskilliga misslyckande så blev det något till slut. Om än inte så där tidningsperfekt, välskött och ogräsfritt, så är det ändå det blommande överdådet som syns mest just nu.

pioner

blommande pion

Stockrosorna har ingen rost i år, inte än i alla fall. Alla dessa rosor, förhoppningsfullt planterade under en massiv rosenfeber, de som inte har dött av under de senaste två kallvintrar, blommar äntligen lite så där praktfullt och insmickrande. Pionerna är definitvt mina vänner, allihopa. Det vet ju alla, att pioner kan man lita på. Inget krångel, inga uppätna knoppar, inga snigelangrepp. Lite myror som kilar omkring och inte gör någon skada. Så ska det vara.

Min trädgård är är en avvägd blandning av djungel och park. Den är förtjusande i solsken men man står också ut med den i regn. Vad kan man mer begära?

Här finns sol, här finns skugga,här finns svalka mot hettan och tak över huvudet mot regn. Det finns barfotagräs och ett badkar för kylslagna bad. Och så finns det dofter, en ständig kavalkad: syrener, gullregn, pioner, schersmin, kaprifol och så rosorna, förstås, ved som torkar i solen och nyklippt gräs. Och så grilldofter. Det hör väl också till, antar jag.

kanadaros

kanadaros

Aicha

Aicha

pion

pionpionerRosarie de L’Hayvit pion

kornvallmo

självsådderrabatt

daggkåpor

daggkåpor i mängder

vit pion

vit pion