Det är ingen ordning på katterna heller

katterna

Jag hade uppfattningen, att det skulle vara ungefär lika lätt att ha två katter som att ha en. Det var i alla fall det jag försökte inbilla mig, när vi var där för för ett par år sedan för att hämta lilla fluff-älsklingen som vi hade tingat. Men när den där andra, lilla ostyriga svartvita kattbesisen helt sonika la sig i mitt knä och somnade, var det liksom inte längre fråga om ett val.  Dessutom hade hon ingen om ville ha henne just då.

Dessa två systrar är så olika man kan tänka sig katter, trots sitt genetiska arv. Fast nog är det väl så, att de har olika fäder. Det kan ju katter ha, har jag hört. Inte kan man bli så totalt olika i päls, storlek och kynne.

Kanske har de utvecklats som små självgående inneboende just för att de hela tiden har varit två. Molly, den svartvita, är så osocial som man kan bli. Hon håller sig undan och gömmer sig på ställen som jag inte har reda på. Dessutom ser hon tuff ut. En faigther-dam, en ninja-fröken.

hämta (1)

Den fluffiga trefärgade Mimmi är helt annorlunda. Min sambo säger, att hon är en fjolla. Det är inte sant, hon är visserligen långhårig och liksom tjusig värre, men hon är stor, snabb och stark. Men hon ger ett gosigt intryck med all sin päls och all sina färger. Min syster kallar henne för Daisy, det funkar lika bra.

hämta (2)

Hon kommer gärna och lägger sig i knäet och spinner som en galen liten robot. Dessutom är hon kär i smabon. Den kärleken är besvarad, fast han låtsas inte riktigt om det.

Hon är dessutom den som hela tiden vill var ute. Hon kan vara borta hur länge som helst  medan Molly håller sig mer till trädgården. På så vis är Molly trots allt lite mera tillgänglig. Hon, som är så otillgängligt här hemma, hälsar dessutom på hos grannarna. Inomhus! En dubbelnatur. Eller störs hon av att Mimmi också finns här och inkräktar på hennes livsrum?

Mimmi vill dessutom gå ut så där vi fyratiden,PÅ NATTEN. Det är som att ha småbarn igen, man får inte sova igenom en hel natt, om man inte är smart, och slänger ut henne vid läggdags.

Det roliga youtube-klippet, det är precis så det är.

Det som också komplicerar förhållandet mellan mig och katterna, är att det inte är någon ordning på dom. Lite synk hade inte varit fel. Men det är allt som oftast som i visan ”jag är ute, när gumman min är inne..” Kan dom trassla till det, så gör dom det. En springer ut, en slinker in, och tvärtom. Alltmer sällan har man båda på plats samtidigt.

Det blir säkert lättare, när det våras tröstar jag mig med. När det inte är så erbarmligt kallt och mörkt och vinterdystert på nätterna. Då släpper jag ut dom och slutar undra om dom fryser. Som det är nu, tänker dom ju knappast på mig. Och bara för det, så ska jag nu visa, att inte ens den gulligaste, fluffigaste kattdam är söt hela tiden.

hämta

Tar man henne mitt i gäspningen kan man ju undra, vad hon ska föreställa…

Friska, nya tag

Jag vet, det var ett redan ett tag sedan, men: Detta nya år började kanske inte så där jättebra, men det är helt ok. Efter den rumphuggna julen med alldeles för få lediga dagar och helt fel väder (jag pratar om Göteborg),kommer det en rågrå nyårsdag utan några som helst löften om bättring. Då får man vara lite på sin vakt mot allt för stora förväntningar.

Men som sagt, det är ok, det är ju trots allt på mig själv det kommer an på, hur detta år ska utvecklas.

Det bästa är, att inte ha några nyårslöften på lager, och inte göra upp några storstilade planer. Livet får utvecklas så som det själv vill, då blir det mer av överraskningar och mindre av besvikelser och dåliga samveten. Eller själsliga så väl som kroppsliga sammanbrott för att man vill för mycket. Alla dessa väggar man kan törna in i och dessutom glastak! I min barndom, på mormors tid, fanns det dessutom snubbelrötter ute i skogarna, och snavade man över dem, så hittade man inte hem.

Om jag nu, trots dessa förbehåll, tar mig en objektiv titt på två av mina julklappar, kan jag inget annat än ta det som en fingervisning:

1 st kettebell (4kg)

1st stearinljus.

julklappar

Förledande snarlika i färg och form. Runda, goa, rosenröda. Uttytt med intuitionens och snusförnuftets hjälpande hand ser jag tydligt vad som förväntas av mig: att (bokstavligt) ta tag i min fys-träning och hålla kroppen stark, sund, vältränad och duglig ett tag till.

Ljuset däremot talar om följande: ta det lite lugnt, tänd ett ljus, en stilla låga. Sitt ner, gå inåt, ge själen lite ro och lite tid att hinna i kapp. Den måste i alla fall vara i bra form, så som den får kuta för att hålla jämna steg med mig själv.

Jag ser på Mimmi och Molly, mina två katter. De gör inte så värst mycket mer stora delar av dygnet än odlar sitt själsliga lugn, så mycket som de sover. Det finns inget bättre, än att se katter sova. Det inspirerar samtidigt som det framkallar en sorts avundsjuka.Det ser så himla skönt ut! Jag säger bara det: mera sånt!

Molly sover

Mimmi sover