Julens frid och o-frid

adventssjärnan

advent

Att det snart är jul vet varenda kotte vid detta laget, och nu har alla(s) stjärnor tänds i hela staden. Trädgårdarna har illuminerats här och där, och jag vet, det blir värre, eller i alla mer.

Husen härutanför glimmar och glittrar i novembermörkret, löftesrika som om de var sprickfärdiga av julefrid.

husen lyser i adventsmörkret

advent

Jag är inte den som klagar, jag gillar verkligen julen. Jag är av den fasta, orubbliga åsikten att det är både roligt, glatt, fröjdefullt, fridfullt, vackert stämningsfullt och absolut nödvändigt för att vi ska orka ända fram till nya året.

Problemet är 1: kommersen. Den kan jag dels delta i efter bästa förmåga, dels vända ryggen till.

2: Tiden. Som rinner som gammaldags blyglitter mellan fingrarna.

Överambitiöst och lite väl maniskt besatt av att verkligen hinna allt, missar jag det mesta: julkonserterna, julmarknaderna, stjärnuppsättningen, nu, när det är advent.

En enda, ynka stjärna har jag fått att lysa. Den sitter uppe året om, är av vit, tålig plåt och sitter otillgängligt till.

Jag behövde bara byta glödlampa, så var det ordnat.

Övriga stjärnor ligger där dom ligger. Först måste jag nämligen putsa fönstren, det är en av mina ”regler utan undantag”.

Jag har också påbörjat min överambitiösa julstädning. Med köket, allt, alla skåp och alla skrymslen ända upp till taket är ny skinande rent. Tror jag.

Nu återstår bara alla andra rum och alla andra skrymslen. Men när väl allt är klart, vilket det kommer att bli eftersom jag både är envis och strukturerad när det gäller sånt, då får jag faktiskt partiell ro i själen en kort stund. Och njuter. Av friden.

Så glad i hågen hänger jag mig åt detta städande,för att bereda en värdig, välstädad plats åt allt glitter och gnistrande ljusslingor.

Detta gör jag  förvisso inte utan en viss machokistisk tillfredsställelse och med trasa och dammsugare i högsta hugg kan man ge uttryck åt både julhysteri och alla andra, mer eller mindre dolda aggressioner.

Jag lider inte av o-friden, djupt därinne i själsdunklet njuter jag av den!

julquilten är i alla fall färdig

alla ouppsatta adventsstjärnor

Och mitt evighetsprojekt som tagit sju år, julequilten, som skulle blivit en julgransmatta men blev för fin och får bli något annat onödigt istället, är i alla fall fullbordat.

Så lite nöjd är jag, och gläder mig redan åt att  öppna adventkalenderluckorna på onsdag.

Jag har köpt mig en riktigt fin en, på stadsmuseet, med glitter och änglar och snö. Istället för att öppna luckor, skjuter man fram grejerna, änglarna, tomtarna, hjortar osv. Avancerat! Och så skjuter man tillbaks allt efter jul och sparar den till nästa år.

nostalgisk skjut-kalender

fin adventskalender från stadsmuseet i Göteborg