Svalöv finns

01082016-DSC_7259

I Svalöv skulle jag kanske kunna bo – faktiskt.

För att det är så mycket som påminner mig.

Svalöv, denna lilla, lilla ort på den böljande skånska slätten gör inte mycket väsen av sig. Kör man bara igenom tror jag att man knappt ta notis om den.

En förtätning av hus. Gator.

Träd. Trädgårdar.

Några större pampiga byggnader.

01082016-DSC_7284

En landbruksskola.

Och så en folkhögskola. Fridhems.

 

Jag återigen här i ett par veckor, på folkhögskolan, där jag har kurser. Jag bor i ett litet rum på skolan.

Skolan är som ett vattenhål, en livgivande oas i byn.

Ett händelsernas centrum.
Med liv och rörelse.
Och med många människor.

Här händer det saker: det lärs, det levs, det skrattas, det sjungs.
På kvällen tänds lyktorna över och runt den stora uteplatsen och det är uppträdanden, musik, och i den tillfälliga utebaren kan man köpa sig ett glas vin.

Ovanför, i himlen, saboterar tornseglare föreställningen med sina unisona skin i högan sky. Som busgäng som far förbi i högsta fart och jävlas.

Eller så fördunklar råkorna himlen där de böljar fram på väg till sina sovträd, högljutt hest skränande.

Under de gigantiskt frodiga lövträden ligger drivor med svarta fjädrar.

01082016-DSC_7371

I år är jag här lite senare än annars, de många träden dignar av frukter: äpplen av alla de sorter, päron som ligger kantstötta och mjuka i drivor på marken, plommon, ännu gröna.

Det är ett givmilt år i år, ett fruktkompotters, syltburkars och pajars år.

Svalöv, där jag hamnat av en slump eller finurlig beräkning av andra krafter än mina, finns i mitt hjärta, i en liten minnesficka där barndom och Danmark möts och umgås.
Det ligger så pass långt söderut att det lutar sig lite omärkligt men omisskännligt mot Danmark.

Tegelhusen.

Den så frodigare växtligheten.

Bokträden i parken utanför lantbruksskolan som håller hårt i sin dunkla, hemlighetsfulla skugga.

01082016-DSC_7301

Sädenfälten i tungt gyllengult i aftonsolen utanför byn.

Det är växtligheten som påminner mig om när jag var liten. Det frodigt gröna, det täta, den blom-och artrika.

Men också allt det småväxt vilda, det oansenliga, de små örterna och ogräsen.
Baldersbrå och kamomill.

Renfana, vallmo.

Spetsgroddblad.


Och allt annat rostrött, mörkbrunt, ockerbult, gyllene, grådaskigt som jag inte vet namnet på.

Det råder den där tysta, hemlighetsfulla sensommarstämning, när naturen drar ner på volymen, och hänger sig åt fullbordan.
Torra rasslande fröställningar.
Mognad.

01082016-DSC_7347

I min barndom var början av augusti fortfarande stekhet högsommar. Trettiogradig värme, varma, plötsliga skyfall och åskväder.

Så som det är här i Svalöv just nu, så var det i september.

När skolan hade börjat, dagarna var klara som dricksvatten och genomlysta och det luktade fallfrukt, framför allt päron.

Och flox.

Och över trädgårdsstaken lutade sig den där gula blomman (Rudbeckia?) med alla sina solar. Jag minns inte om den doftade men förknippar den med en alldeles speciell höstlukt.

01082016-DSC_7362

I Svalöv kan man ta promenader, åt några olika håll. Det finns inte så jättemånga vägar.

I går gick jag den längs gatan som bilar tar när de kör genom byn.

 

01082016-DSC_7294

Då passerar man järnvägen och den gamla stationen.

Jag vet inte om tågen fortfarande går.
Jag tror inte det.

Korvkiosken intill stationen verkar ganska så död.

01082016-DSC_726901082016-DSC_727401082016-DSC_734901082016-DSC_7290

Mittemot stationen finns det ett stort tomt, öde fält, med asfalt, vattenpussar och en flora som ingen tänker på men som är underbar.
Vild, obemärkt och överallt.

01082016-DSC_7266

Sen kommer man till parken.
Där växer valnöt, äkta kastanj, hasselnötter: stora träd, riktigt maffigt och sydländskt.

Det är det som ger den där förbryllade touchen, exotism i den skånska landsbygden.

Mittemot parken finns lantmännens odlingsområde, stora växthus där det torkas ax av något slag.
Odlingsbäddarna med sina kranar är övergivna och intagna av annan, självlärd, vild växtlighet.

01082016-DSC_730601082016-DSC_730801082016-DSC_7310

Sedan tar byn slut.

01082016-DSC_732601082016-DSC_7305

På väg tillbaka tar jag en liten avstickare en gata in i byn. Där finns en absurt välarrangerad begravningsbyrå och en fotograf som också har ett fik.

Det finns et stort gammalt magasin som har en historia förstår jag. Och en bilverkstad. I alla falla en fin skylt om en bilverkstad.

01082016-DSC_7356

01082016-DSC_7360

Det finns lugna, välordnade boningshus med små trädgårdar.
Men det finns inga människor.

01082016-DSC_7361

Jag ser en och annan i en bil, men de kunde likväl vara självkörande lådor.
Det finns mopedister, enstaka.

Det är klädda i hjälm, som vilsna, kvarlämnade riddare, på tröstlös jakt efter sin flock puttrar de ilsket genom den tomma byn.

Sen såg jag en människa som kom ut från sitt hus och hängde tvätt. Det var en man.
Och så såg jag några invandrare och några flyktingar.

Vill man träffa fler svalövbor kan man gå till ICA. Eller titta in på apoteket på torget. Där brukar de finnas.
Men på kvällen håller de sig inomhus och tar det lugnt.

01082016-DSC_7314

Det är den här lite gudsförgätna ensamheten jag gillar.

Ett saliggörande lugn.

En trygghet i att kunna flanera, se sig omkring men inte behöva se sig om.
Över axeln.

Jag skulle kunna bo i Svalöv och känna mig nöjd. Jag vet inte för hur länge, men tanken är inte obekväm utan tvärtom lockande.

01082016-DSC_7352

Men Ess skulle jag aldrig få hit.

Han är en sån utpräglad havsmänniska, jordbruk och landsbygd är inte hans grej. Allt land bortanför kusten är ingenmansland för honom.
Det hjälper inte att Landskrona ligger vid havet.
Jag tror att det är fel hav.
Han är väldigt kinkig när det gäller hav.
Hav är där han har sin båt.

Inte ens om de mogna sädesfälten böjer sig i vinden och är dränkta i gyllen ljus kan det räknas som ett fullgott alternativ.

Han är inte från centrala Europa som jag. Där det enda vatten var den stilla ån eller det klorturkosa friluftsbadet.

Där man håller sig till godo med det som bjuds.

Ess skulle aldrig trivas i Svalöv.

01082016-DSC_7344

3 svar till “Svalöv finns

  1. Underbar text om Svalöv.
    Gissar att man är hemmablind och inte ser våra guldkorn här ute på landet.

    Men än finns det hopp. Jag lyckades få min sambo att flytta från simrishamn till svalöv. Fick tjata ett tag då han heller inte ville lämna havet.

  2. Ja det Svalöv, exakt! Men fu glömde hotellet, nära den övergivna korvkiosken. Där det säkert fi slutet av förra århundradet var moppar i flertal med hungriga tonåringar och en och annan resenär med tom mage. Råkorna hade jag nästan glömt av, nu vaknade de till liv i min hjärna efter din beskrivning. Bo där, nej. Men vars gäst där med skön arbetsro och promenader berikar livet med lugn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s