Duvor

 

29102015-IMG_8736

 

Det är världspoesidagen idag, sa dom just på radion.

Så därför blir det en dikt idag.

 

Den här skrev jag för länge sedan.

Varför så dystert, så dystopiskt, jag som är så glad i hågen för det mesta.

För att ett visst mått av mörkerseende rensar upp i den mentala bråten och ger plats att dansa och luft att andas.

Jag har kvar den lilla dikten och då och då undrar över den.

Den passar, till mycket.

 

Duvor

Det faller duvor från himlen

döda duvor och levande.

Jag hör de fuktiga vingslagen

och ilningarna i marken

när näbbar och klor borrar ner sig

i mjuk mylla.

 

Allt är över.

 

Våra barn, våra ättlingar

kommer att

plocka döda duvor

frå marken.

död-svart-duvafågel-35699528

Ett svar till “Duvor

  1. Sorgligt… jag plockade upp en svårt skadad duva på mitt lilla torg hemma i Amsterdam. Jag frågade några grannar om de kunde hjälpa mig att avliva den (ville inte göra det där med alla människor). Det gjorde vi tillsammans på min takterrass och därefter serverade jag kaffegök…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s