Stilla liv eller alldeles dött

nature-morte-CHARLEScamoin

Nature morte av Charles Camoin, en av konstnärerna runt Matisse

 

Det är sällan tyska språket överträffar det franska, men jag fördrar faktiskt stilla liv framför död natur. (Även om ordet Stilleben från början faktiskt kommer från holländskan stilleven, av stil ‘stilla’ och leven‘ liv).

Ni förstår, vad jag pratar om, konstens alla mer eller mindre yppiga stilleben, pedagogiska uppställningar, diverse arrangemang med mer eller mindre dolda agendor. Form- och färgövningar med frukter och pappformer, kuber, cylindrar, klot. Redovisningar av överflöd och rikedom eller symboltunga memento moris.

Jag minns teckningstimmarna i skolan, pedagogiska blombuketter och fruktarrangemang, stilleben vi skulle först teckna och sen måla av. Färgläggningsövningar jag alltid misslyckades med.

Jag har aldrig varit någon vidare målare.

Och konstskolans stilleben, där handlade det förstås om formlära, om relationer, om färgytor, om skuggor, slagskuggor och ljus. Nyttigt men väldigt långt från kom-ihåg-att-du-är-dödlig.

Men som sagt, stilleben gillar jag.

Stilleben.

Franskans Nature Morte låter så konstigt definitivt, så torrt och rasslande. Brunt gräs och skrynkliga blomblad. Nyss skjutna djur, harkräk och fasaner.

 

Stilleben är något helt annat. Något som dragit sig undan, inåt. Något avvaktande, men trots allt, fortfarande levande. Något som ännu vibrerar längst inne någonstans, något hemlighetsfullt.

Något som vilar och som kommer att slå ut igen.

Något att längta till för egen del.

Stilla liv.

Allt kan bli ett stilleben, bara det håller sig lugnt och harmonierar.

Stilleben-målningar är något jag kunde tänka mig samla på. Om jag hade ett lagom stort slott med väggar.

stillleben_de-heem

Stilleben av Jan Davidszoon de Heem

 

Jag har mina favoriter.

Inte de barocka överflödsstilleben. Men dignande bord, drypande frukt, dagglimmande och symbolladdade ymnighetshorn. Intensivt liv, rikedom, skryt. Massor med mat.

Mängder med döda djur.

Jakt och nysskjutna djurkroppar.

Küchenstück

Ett Edens lustgård i en hallucinatorisk galenskap, gärna med en liten grinig dödskalle lagom centralt.

ChampaigneNatureMorteCrane

 

Ett memento mori.

Som ett bi i en blombukett, som gift i bägaren. Gläds din rikedom, njut naturens överflöd, fågel, fisk och lilla lammet. Bakom det friska, det sköna, det roliga, det läckra och det levande, nyss döda – än ännu större död, din egen.

Mörka, tomma ögonhålor, blottlagda tänder. Glöm aldrig döden, var du än befinner dig, minns din dödlighet. Det finns så många av dem, ett så rikt överflöd, så de är inte ens skrämmande längre.

Nuförtiden.

Idag är dödskallar mer hårdrock än dödspåminnelser. Eller så tänker man på klapprande lössläppta skelett i glättigt övermodig dans i Mexico på de dödas egna dag.

Inbjudande trevliga. Vi samlas på gravarna och dricker de döda till.

Just dessa skulle jag inte samla på. Inte på grund av dödskallarna.

Det är för mycket matporr för mig, om man ska göra moderna paralleller. Som nutida matfotografi, manipulerade och photoshoppade i det extrema för att bli oanständigt aptitligt.

Men Paul Cézanne.

Cezanne_Still_Apfelkor

2030035a

nature-morte-aux-trois-crc3a2nes-paul-cc3a9zanne

Det är något helt annat. Han kunde måla äpplen så de blev konsthistoria.

Och dödskallar.

Att bryta ner till grundformer. Att omvandla naturens mogna rikedom till kartsur geometri. Och göra det till enastående konst.

Det kunde Cézanne.

Sen har jag Henri Matisse på min lista.

529_600_bf185_i4r

still-life-with-sleeper-1940

John-Nolan-Stilleben-Stilleben-Moderne-Pop-Art

Denna den perfekt balanserade ytans ekvilibristik. En textilares våta dröm. I många bilder är ALLT yta, centralperspektivet, bort med det, färgraseri, glädje in i märgen. Han kanske inte kände det så, men det gör jag, när jag ser hans bilder.

Sen: Paplo Picasso och ännu hellre Georges Braque.

pablo-picasso-nature-morte-aux-oursins-1946-1361824313_org

104

 

images-11

 

bilbao_braque-808

Och visst, båda gillar tydligen dödskallar. De kan sin konsthistoria.

Nu tar jag ett steg tillbaks i tiden: Spanska stilleben, 1600-tal.
Diego Velásquez och bodegones, köksmotiv med ett stilleben som huvudmotiv.

DiegoVelazquez_Viejafriendohuevos

Och Francisco de Zurbaráns bilder: prosaiska grönsaker i butter vardaglighet hängandes i underbart perfekta parabler i skafferierna.

Jag råkade vara i London när man visade en utställning med spanska stilleben på något museum, och just dessaa lämnade ett outplånligt intryck.

 

images-10

Fra_Juan_Sánchez_Cotán_001

 

 

En annan högt uppskattat stilleben-konstnär: italienaren Georgio Morandi.

Med sina klaustrofobiskt hopträngda vaser och urnor, som skrämda djur som söker skydd hos varandra. I avskalat grått och brunt, i utspädda jordfärger.

En underlig figur som levde med sin mor och sina systrar, med en lätt anfrätt brun själ, en liten fascist i pärlemornyanser.

Morandi_Stillleben_Stilllife_VD2085_g

original

 

Det är den delen av hans själ jag gillar, den pärlemofärgade. Han verkar ha en alldeles egen uppfattning vad ett memento mori är. Den skräckslagna trängseln vid dödens port.

Det var ju det stilla livet jag ville skriva om, och hamnade i måleri.

Att se överflöd och minnas sin dödlighet. Människans förmåga till klädsamt ödmjukhet.

Och vissa andra målningar är som innebegreppet mindfullness, korta stunder av stilla begrundan. Eftertanke som ska rädda oss från tjurrusningen mot döden.

En kort vila i nuet, fånga dagen och allt det där. Byt den vita kaninens livstil och kapitalistiskt övermod mot en vilostund, hängandes som ett spanskt 1600-tals-kålhuvud i en tunn tråd över tillvaron.

Fånga stunden eller är det stunden som fångar oss. Och håller oss i ett järngrepp medan tiden går över och igenom oss.

Stötta ditt trötta huvud i händerna och känn. Där inuti, under ytan finns den: dödskallen.

19_03juw

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s