De fattiga och de rika

littlematchgirl

Av alla sagor jag har läst och känner till,  är det Flickan med svavelstickorna som jag tycker är värst.

Jag är bröstfödd på bröderna Grimms sagovärld. En statisk värld av ont och gott där det inte väjs för hejdundrande våld, grundmurade fördomar och givna roller.

Men, det fanns: alltid hopp, alltid lyckliga slut, alltid rättvisan som segrade. Uppfinningsrikedomen vann över dumheten, snällheten över drygheten, det goda över det onda.

Vi var alla prinsessor och prinsar innerst inne.

Vi var alla värda ett bättre öde.

 

Inte så hos H C Andersen. Hans konstsagor känns mest som hans intrikata sätt att bearbeta sina egna, djupt kända trauman.

Och allt som oftast slutar det på det mest hjärtskärande hemska sätt.

Flickan kan med svavelsstickorna, denna fattigaste av de fattiga, är en helt och hållet förfärlig julsaga.

 

Länge var det för oss vad det var, en saga från förfluten tid. En tid vi lämnat bakom oss.

 

Numera är det verklighet igen.

Archipova-A.-I.-Das-Mädchen-mit-den-Schwefelhölzern-Papier-Aquarell-1990-2000-2

Inte så, att de rumänska tiggarna skickar ut sina barn. Med eller utan svavesstickor.

Då skulle polisen ta dem direkt. Barnarbete, barnslaveri, är inte något man kommer undan med så lätt nuförtiden.

Men svavelsticksflickorna har blivit vuxna. Det finns de som musicerar, och en tiggare satt och sålde handgjorda korgarbeten nere i Brunnsparken.

De hör till undantagen.

 

stock-illustration-13364761-victorian-london-match-seller

Numera erbjuder de ingenting. Bara sin fattigdom, som ska beveka våra kommersstinna hjärtan där vi trampar fram, vid portarna till våra kapitalistiska tempel.

 

Det finns en äldre kvinna, som påminner mig om min barndoms huckleklädda gummor. Råbarkad, fårad av kärva tider, kortbent och seg som enevirke.

Så ser hon ut.

Henne ger jag alltid pengar. Hon får mitt hjärta at vibrera av bortmotade minnen.

Nej, vi tiggde inte, vi var inte utblottade, vi hade eget hus och eget tak över våra huvuden, vi hade mat, vi fick gå i skolan, vi led ingen nöd.

MatchGirl

Ändå rör dessa gummor mitt hjärta. För överflödets tidevarv är så ytterst begränsat till oss, till några privilegierade få.

Och fattigdomen av sådana råa proportioner har vi arbetat bort för länge sedan, det vill vi gärna tro. Vi har i solidaritetens namn utraderat den och trollat bort den och lyckas glömma att den finns.

Vi tycker alla, att vi förtjänat vår rikedom, den må vara verklig eller relativ. Men: vårt välstånd bygger ju på tidigare generationers solidaritet och omsorg om varandra. Och deras kamp och slit och övertygelse.

Och det är inga ord man slänger sig ostraffad med idag.

I nyliberalismens alltuppslukande tid är solidaritet och sammanhållning inget man stoltserar med i onödan.

The_little_matchgirlJJohnstone_engraver

I samma nyliberala anda ska vi bara hålla ihop mot denna oönskade fattigdom på våra gator och torg.

Den borde inte vara vårt problem.

Det borde vara någon annans ansvar.

Som om det inte räckte med de inhemska hemlösa, medellösa. De överblivna uteliggarna som snällt kamouflerar sin utsatthet med att sälja Faktum.

 

Jag vet inte hur det är med givmildheten i julens tid. Det avpersonaliserade givandet slår ständigt nya rekord och väl är det. Musikhjälpen genererar otroliga miljoner. Det är fritt fram för den engagerade att ersätta onödig konsumtion med en medveten getgåva till de fattiga i någon för oss avlägsen galax.

Vi vill inte ha tiggande ögon, inga frusna blickar från medmänniskor insvepta i filtar. Vi vill inte, att de ska smygtitta in på våra pyntade julgranar.

Tiggarna behöver inte ens glutta in genom våra fönster, pråligheten och julstämningens glitter och båg har flyttat utomhus nuförtiden. Det är bara för dem att lyfta blicken från sina små helgonbilderna och snapshotsen av barnen därhemma.

Mörkret är upplyst och tindrande vackert.

Julevangeliet, denna hoppfulla berättelse om att det finns glädje och hjälp och någonstans en förlåtande gud som ser till de sina.

Är det någon som kommer ihåg detta budskap?

 

 

Vi vill slippa se fattigdomen i ögonen. Vi vill inte, att den ska ropa hej till oss från varje dörröppning och varje gathörn.

zpage207

Alla dessa svaveltickemänniskor, vad ska vi ta oss till med dem? Denna grovstickade, filthöljda, oförblommade, frysande fattigdom är inget vi vill ha så tätt inpå knutarna.

Vilka riter och ritualer ska vi ta till för att skänka både oss och dom lisa och tröst?

Vi är i allmänhet hjälpsamma människor. Det tror jag på.

Vi vill väl. Och här ställs vi inför faktum:

Vi räcker inte till att hålla eländet stången.

Även om vi vill.

H C Andersen, denna sagofarbror, denna hederknyffel från 1800-talet, då allt sådant var enkelt och oförblommat, obönhörligt och följdriktigt, han hade rättframma lösningar. Han lät den stackarn dö en stilla (men trösterik) död och han lät själen flyga iväg, in i ett varmt och välkomnande himmelrike.

Vi kan inte bara stå och se på , eller vända ryggen, eller låta dem frysa ihjäl.

När vi berövas det kliniskt rena avståndet som ett inarbetat 90-nummer ger, blir vi osäkra och illa till mods.

Vi vill inte störas i vårt välmående varande. Vi vill fira jul och låtsas som om det är fred på jorden och att ingen lider nöd.

images-6

 

När svavelstickemänniskorna kommer oss för nära söker vi tröst i bortförklaringarna.

Det är ju inte bara det att de gör armodet så synligt för oss, de raserar vår trygghet genom att  finnas till, bortom och vid sidan av våra väl utarbetade levandssystem.

I marginalen, på kanten, på undantag, en bit bort, men nog så verkliga.

Vi vill så gärna var oss själva nog.

Vi vill att vår välfärd ska vara rättfärdigt och välförtjänt. Vi blir alla lite av det nya herrefolket, det som Gud valt ut och älskar och premierar.

Vår rätt att må bra får inte tas ifrån oss av de i vintermörket uppflammande svavelstickorna.

Tiggarna är som kardborrefjun i vår präktiga vadmal.  Här ser vi det: hopplösheten och det självgoda Europa som inte mäktar med.

Det är inte om vi trott.

Inget är som vi tror.

Just här och nu, har den pompösa europeiska enhetstanken ryckt undan snuttefilten.

zpage206

Vi får inte längre njuta i fred.

 

Någonstans pyr ett bloss i mörkret.

Svavelsticksflickans desperata försök att fixa till sin hopplösa situation.

 

Vi kan inte, en och en och var och en på egen hand, fixa världens problem.

Men tillsammans skulle vi kunna.

Vart tog det vägen, pratet om den nya tidsåldern, vattumannens tid, som äntligen hade börjat.  Då allt skulle ordna sig.

Då vi skulle bli mindre egoistiska och mer framåtblickande. Vi skulle se, att det enda som borgade för vår överlevnad var samarbete, hänsyn och tron på de goda mänskliga egenskaperna.

Vi skulle bli mindre jag och mera vi.

 

Just inatt är årets mörkaste natt. Nu vänder det.

Just nu är det väldigt mörkt.

Låt det bli ljusare.

God jul och gott nytt år.

Vi kan ju alltid hoppas.

 

little_match_girl_illustration_hans_andersen

 

 

 

 

4 svar till “De fattiga och de rika

  1. Jag måste få tacka dig för en så genomtänkt text, precis vad jag behövde höra och känna in. Jag är väl som de flesta andra slår ifrån mig, vill bli lämnad ifred från från muggskrammel och Hej, Hej! Tiggeri vill jag förbjuda, skicka det tillbaka dit det kom från, där politikerna har både ansvar och EU pengar till sitt folks hjälp.
    Men det som träffade mig var dina tankar om det som tidigare generation har arbetat upp i vårt land, solidariteten, allt det där som jag växte upp med i mitt socialdemokratiska hem, med föräldrar som påtalade vårt gemensamma ansvar för både omgivningen och till varandra.
    Där i ditt inlägg kom jag till insikt om att inte ens sossarna har den inriktningen längre, det blev så tydligt för mig, att vi har tappat det som var vi. Just det fick mig att känna saknad efter den trygghet jag växte upp i, politikerna hade tydliga mål jämfört med dagens ballongflygare som ständigt susar där ovanför våra huvuden, de talar samtidigt som gasen eldas på, så orden bara blir dimridåer som upplöses till ett intet.
    Nu ska jag sluta låta mina ord flöda, tack igen för ditt fantastiska inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s