Det blir inte många kvar

Det blir inte många kvar, i slutändan, när Björnen sorterat färdigt och rensat upp i denna snåriga och alldeles för komplexa svenskheten. För det är inte så lite han och hans parti kräver, för att man skall få räkna sig till den utvalda skaran.

Efter det senaste uttalandet borde det omedelbart blivit ett ramaskri, från norr till söder. I alla fall när man hämtat sig från chocken.

Men det var underligt återhållen, en och samma artikel spreds på nätet. Jag tittade efter i morse och hittade en ynka spalt med en notis från TT i GP.

Det förstås, de hade väl inte hunnit med. Först senare vakande politiken, fast alliansen försökte med att lägga locket på. Det var överdrivet. Det var inte så farligt.

Ansåg man.

14122014-DSC_7194

 

Snyggt, eller hur? 300 kronor kostade det, fina frimärken och med underskrift av en minister.

Jag var jätteglad, då, 1969, när jag efter så där sju år fick mitt medborgarskap. Det var ingen som kontrollerade mig i ett förhör, ingen som krävde mig på löften om helhjärtad solidaritet, det fick gå som det ville. Jag behövde inte lova att snällt gå i kyrkan, buga, bocka och hovniga för kungen, svära evig tro och att intet ont ord om mitt nya land någonsin skulle komma över mina läppar.

Ingen krävde besked av mig, om jag hade något att tillföra landet.

Det som hänt de senaste dagarna har för första gången fått mig att ångra mig. Att jag bad om att få bli svensk.

Då har det gått långt. Jag känner mig inte längre riktig bekväm i mitt land.

Det händer så konstiga, så mörka saker.

Jag antar att det är många som känner som jag idag. Samerna, denna urbefolkning, ska de åter degraderas till troll, skall deras språk ses som djävulens liksom jojken? Ska svenska judar behöva oroa sig för sin trygghet och människovärdighet, ja, alla icke blonda, icke blåögda, ska de behöva se sig om över axeln framöver?

Det kommer att bli ett styvt jobb att sortera bort de ovälkomna utländska generna.

Jag vet att blåögdhet bara är en metafor, men när blev svenskarna ett så homogent folk?

Jag menar, tanken är inte ny. Redan på 1700-talet greps gamla Olof Rudbeck av nationellt storhetsvansinne då han kom fram till att Sverige var det försvunna Atlantis, gudarnas boning och all kulturs ursprung.

Denna historierevisionism, göticism, var Rudbeck helt införstått med och han gillade idén skarpt, denne ack så lärde man.

hjul

 

Men i alla tider har det kommit främlingar till landet. En del oönskade och ovälkomna, visst, men de flesta hitlockade och välbehövda. De kom och de strösslade både med sin kunskap och med sitt DNA bland det götiskt rena.

 

Flamskvävarna från Belgien vävde gobelängerna till de utkylda slotten.

Vallonerna kom med kunskapen om järnhantering och passade på att ta nyckelharpan med sig  hit.

Och än har jag inte träffat en enda svensk som inte var stolt över sitt vallonska påbrå.

Tyska glasblåsare behövdes i Småland.

Holländare och skottar byggde Göteborg.

Italienarna,  jugoslaverna och finländarna bland många andra var välkommen arbetskraft när det behövdes.

Bara för att nämna några. Hela historien är ju ett enda undulerande flöde av in- och utvandring.

Skolplansch+hösten

Själv fick jag danska fosterföräldrar när jag väl var här och blivit övergiven. De kom hit i slutet av femtiotalet när det var stor läkarbrist i Sverige. Min danska ”syster” som är svensk som jag gifte sig med en kanadensare, son till finska utvandrare. Deras båda barn har inte en droppe svensk blod i sig, men trots detta, de är infödda svenskar, talar svenska, bor och trivs i Sverige.

Fast nej, tjejen har gift sig med en norrman och flyttat till Oslo. Bara för att. I deras barn fortsätter den nordiska korsbefruktningen.

Det är så det går till numera, i dagens globaliserade värld. Det är svårt att skapa ett isolat, et mysigt, mytiskt, oanfrätt Skansen.

Men det är klart, det är inte den sortens invandringen man pratar om i det nybruna partiet. Det är de svartmuskiga, slöjhöljda, moskébesökande, de med alltför främmande tungomål som ska känna sig lite extra ovälkomna. De som anses belasta, förstöra och trassla till de goda sederna.

Latenta allt möjligt: kriminella, våldtäktsmän, terrorister.

bl_badandepojkar320

 

Jag diskuterar inte den moderna invandringens problem. Det är ett annan kapitel som ska tacklas med all det allvar och all den intelligens våra folkvalda är kapabla till.

Jag reagerar på alla dessa absurda motioner och dunkelbruna skräckåsikter partiet i fråga bjuder på.

Osökt tänker jag på scenen i filmen Cabaret, den där den unge pojken i naziuniform reser sig upp och sjunger Vaterlandets lov. Alltfler som ställer sig upp och sjunger med, med av galen entusiasm lyssnande i ansiktena. Känslor som löper amok och förtär förnuftet.

Numera räcker det inte med att man integrerar sig, man ska helst assimileras, dvs ge upp sin identitet och bli någon annan. Hur högt man än värderar landet, hur tryggt och vackert det än är, har man rötter någon annanstans, finns det inte en chans i världen, att man kan skära bort dem.

Det kan ske och sker, så småningom, det en process som tar några generationer i anspråk.

Skolplanscher-utställning-och-försäljning

 

Jag skräms av nationalismen i alla dess patetiska former. Flaggviftande, blågul hybris, folkdräktsexhibitionism och gamla uttömda symboler, ett av nylibealismen utblottat och tömt folkhem som kidnappas med avsikt att skapa en väg tillbaks till en trygghet som kanske aldrig funnits.

Men också av människors ohöljda rädsla inför brutalitet, uppskruvat våld och skenande segregation.

90208_1295236_jpg_329731v530x800

Nej, det blir inte många äktsvenskar kvar om vi inte hindrar SDs framfart. De kommer att ha fullt upp med registrera och öronmärka alla nationer inom nationen. Det blir mycket färgkodning och symboler, i fall man vill gå linan ut och låter sig inspireras av mörkermännen och deras idéer om urskiljning.

Jag tror det blir enklare att göra tvärtom. Märk de sista äktsvenskar med en liten blågul flagga. Och som sagt, har man lagt manken till i sitt sorterande blir det inte så många kvar.

23 708-02

Det kan rent av få plats på Skansen.

Jag vill gärna fortsätta leva och verka i Sverige, gilla ett och annat, reta mig på somligt, älska det mesta, folket, skogen, havet, snön, sommaren, naturen, landskapen, björkarna, våren, vintern, sommaren, hösten, och sen hata det långa sega mörkret, grå ödslighet och mygg.

Jag är så svensk man kan bli på 50 år. Mina barn är alltigenom svenska. Och min försvenskning började när jag lärde mig älska språket och övergick till att börja tänka på svenska. Nu tänker jag alltigenom svenska tankar.

Inte alltid korrekta, inte alltid snälla. Men oftast utifrån min uppfattning av rätt och riktigt och just och medmänskligt. Jag vill inte leva i ett land där gamla sopor från trettiotalet blir accepterade åsikter.

Att gå bakår funkar inte. Tiden är linjär, den rör sig alltid framåt.

Antingen man vill det eller inte.

Så nu upptas mycket av mina tankar av min oro för ett land på glid.

 

 

 

Det kanske är naturens ordning.

Blir livet för skrämmande och omvärlden för främmande är det tröstande med enkla lösningar. Det må vara så, men det är fel väg att gå.

Jag tror att extra valet blir ett ödesval.

14122014-DSC_7193

(Denna bildlek har min vän, filmaren Åsa Sjöström gjort. Det var ett tag sedan, men det är fortfarande en bra och träffande bild).

 

 

 

 

 

 

9 svar till “Det blir inte många kvar

  1. Utan att ha några vetenskapliga belägg, bara erfarenhet, vill jag göra en jämförelse.
    De snällaste och intelligentaste hundarna hittar man i regel hos blandraserna – inte bland sönderavlade kamphundar.
    Jag tror att svenskarnas rykte (om än ibland skamfilat) om att vara vänliga och öppna, kommer just av ett flitigt kulturutbyte med andra.
    Hur många tror inte att köttbullar och kåldolmar är det svenskaste av svenskt?
    Ibland undrar jag om USA funnits om SD fått regera där när massorna utvandrade från Europa och invandrade till ”den nya världen”.

  2. Bra Henriette. Diskuterade häromdagen om detta med allt som vi tror och förknippar med svenskhet, men när vi dissekerat det bidde det bara en tumme. Jag vill gärna tro att det skall finnas ett förnuft i mars men fan vet…

  3. Gripande läsning. Gott att det finns de, som kan å tar sig tid att uttrycka värdefulla tankar om vad vissa stollar vräker ur sig. Stollar har ju alltid funnits, kommer alltid att finnas. En del ofarliga, möjligtvis en aning förargliga, andra rätt farliga å ytterligare andra ödesdigert farliga. Att nämna namn är enkelt, exemplen är många. Samtidigt kan man förmodligen känna att ”aktuell stolle” knappast har eller kan få tillräcklig makt för att hamna i annan kategori än den ofarliga. Fast det är klart, man gör nog bäst i att inte underskatta någon stolle utan vara på sin vakt. Rätt som det är, kan det vara för sent. Å andra sidan gissar jag att, ju mer stollarna får uttrycka sig, desto mer avslöjar de sig så att tillräckligt många märker å inser vilka idiotiska tankar dessa stollar bär på. Desto viktigare blir det då att de partier, som lever efter någorlunda acceptabla idéer, agerar för att fånga upp dem, vilka eventuellt fortfarande tvivlar å kanske skulle kunna överväga att stödja ”stolliga budskap”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s