Älvor och aklejor

akelejor 032

Jag har varit trädgårdskalas.

Vi träffas ganska ofta, en liten timma varje vecka, ett glas vin, lite prat. Ett vängäng med ett lite diffust antal medlemmar. Som har mycket gemensamt.

Konst.

Kultur.

Och trädgårdar.

Några av vännerna har fantastiska trädgårdar. Och så här  års träffas vi ibland hemma hos varandra.

Då blir det extra allt.

Extra trevligt.

Extra mycket fantastiskt mat.

Extra mycket grönt och blommor.

Lena trädgård 023

Vännens hus där vi träffades den här gången är helt fantastiskt med din tjugotalscharm.

Trädgården får förbipasserande att heja till och stanna upp.

 

Och ingen annan stans har jag sett en så fin fotskrapa vid trappan.

Med grodor.

akelejor 031

De praktfulla överenergiska röda tulpanerna på framsidan som stoltserade så högmodigt för bara ett par veckor sen har alla tappat sina huvuden nu.

Deras tid är ute.

Lena trädgård 030

 

Nu är det aklejornas tid.

akelejor 018

Trädgården är full av dem, där på baksidan: ett förtrollat ställe, en älva-äng.

Vi är på kalas, inte bara vännerna, jag tror, att även älvadrottningen är bjuden.

 

För det är här hon borde hålla till, Titania.

Titania, den egensinniga älvadrottningen, som vi bl a möter i Shakespeares En midsommarnattsdröm, har faktiskt ett eget palats.

Det är ett miniatyrslott, ett exklusivt dockhus av gigantiska proportioner. Numera finns det att se i Egeskovs skott i Danmark.

titania_large1

Det tillverkades för hand av James Hicks och söner, irländska möbelsnickare, på uppdrag av Sir Neville Wilkingson, i början av 1900-talet.

Wilkingsons lilla dotter, Guenolin, hade sett älvadrottningen i trädgården och hon tyckte synd om henne och hennes folk, som tvingades att bo i mörka, underjordiska grottor.

Så hon fick sig ett slott.

I skala 1:12, med 18 rum och salonger som inretts med möbler i mahogny och tusentals små utsökta föremål.

titanias-palace-3ebd2c71-62ff-4172-b656-17d57108a7ae

På en auktion på 70-talet förlorade Irland budgivningen mot Danmark. Legoland bjöd högst. Det var så det hamnade i Danmark.

Men hur grandiost det än är, inte vill Titania bor där!

Älvor vill ha blommor omkring sig. Inte mahognymöbler.

akelejor 005

Det är här hon dansar, i vännens trädgård. Det är här hon grälar med sin Oberon.

Bland alla aklejorna som trängs med frösådd förgätmigej, tidig pion och yvig rabarber.

akelejor 011

Jag gillar aklejor. De ser faktiskt ut som riktiga små älvor, i vackra kjolar, som svänger och dansar i vinden. Vem vill inte ha dem inpå sig, nära.

Dessa underbara, smultna färger: mörkalila, dunkelblå, brunrosa, svartröda.

Eller snäckskalsljuva, pärlemorosa, elfenbensvita, porslinsblå.

Jag vill också ha min trädgård full av aklejor. Förgätmeigejen har jag redan, dessa busfrön som kommer en masse där de behagar. Precis som den bångstyriga brunnävan som brer ut sig överallt.

akelejor 035

Allt som saknas är en miljon aklejor.

Så jag fått ett kuvert med frön.

Så kanske, kanske.

Men antagligen inte.

Jag försöker ständigt med frön utan någon större framgång.

Jag måste lära mig.

akelejor 019

Jag vet en, som inte alls kan se aklejans charm.

Att de frösår sig så lätt får henne att se aklejan som ett ogräs. Så kan det gå, ögat kan förblindas av underliga föreställningar och märkliga klassificeringar.

akelejor 012

 

De här blommorna växer annars inte hejvilt hur som helst ute i det fria här i landet. Så Titania får allt palla sig hit, om hon vill jazza runt bland aklejor.

De växer däremot gärna lite romantiskt förvildat kring gamla gårdar och kloster, står det, om man läser på.

Det var som med kirskålen, munkarna förde med sig blomman från Tyskland som medicinalväxt. Den var bra mot skabb.

Det finns ofta något ytterst prosaiskt även med det mest poetiska.

 

Namnen på blomman är fantasieggande.

Akleja kommer från latinska aquilegia som lär betyda ”en samling örnar”. Baksidan på blomman ser nämligen ut som fem fåglar som sitter i ring med näbbarna inåt.

Duvblomma, kan den heta, eller Duva drar vagn.

Och Älvahandske.

Där ser man.

Aquilegia vulgaris

Något som är hur bra som helst är, att den ratas av rådjur. Då har jag definitivt en chans med mina aklejdrömmar.

Humlor däremot gillar aklejor, för de har tillräckligt lång tunga för att nå in till nektarn.

Precis som älvorna.

 

akelejor 009

Jodå, kalaset var underbart. Försommarkvällen var förtrollande, ett löfte, en viskning om det som komma ska.

Och att träffa goda vänner är en gåva.

Blommor, vänner, mat och samtal är alltid en bra och uppiggande kombination.

akelejor 020

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s