Utantill och innantill

utantill1

Jag har fått lära mig ett och annat utantill. Fast jag blir lite osäker: när är det utantill och när är det innantill?

Båda former finns, man kan något utantill samtidigt som man läser något innantill.

Lite mysko är det.

Det var populärt att få barnen att lära sig saker utantill, då.På den tiden. I den typen av skola.

I Tyskland var det nästan basen i allt lärande. Och helst skulle det var långt, oändligt långt, och skrivet av någon gudabenådad nationalskald.

Friedrich von Schiller var populärt. Han skrev otroligt mycket, otroligt långt, obegripliga dramer och många,många ballader.

Och det var mycket hellenistiska kulturreferenser. Klassiskt tid, ädelt och moraliskt högtstående.

En av hans ballader skulle vi kunna.

 

Die Bürgschaft.

Jag var elva, när jag lärde mig den. Och jag kan den än.

Inte hela, men början, de första två, tre verserna.

Hela dikten består av tjugo mastiga verser med sju klangfulla rader i varje. Så det fanns att ta av.

 

Zu Dionys dem Thyrannen schich

Damon, den Dolch im Gewande…

Hur bar man sig åt? Nuförtiden lyckas jag inte lära mig något utantill. Men den gamla dikten sitter som berget.

Och ärligt talat, den var spännande.

Det tyckte jag i alla fall då. Men jag var å andra sidan ganska så lättroat.

 

Så här var det:

Det är på de gamla grekernas tid, det var det ofta, när det gällde Schiller. Nyklassiskt, liksom. Vitt marmor, tempel, pelare, kolonner. Ädla känslor.

Moral.

Tyrannen är skitelak mot sitt folk och hjälten Damon smyger sig upp till palatset, med dolken gömt i kläderna. Han åker fast, vakterna tar honom, han kastas framför tyrannen som genast dömer honom till döden.

Då upphäver Damon sin röst, bedyrar, att han är helt och hållet införstått med domen, han dör gärna, det var liksom värt ett försök, men nu  gick det som det gick. Dock ville han be om tre dagars frist, så att han hann hem och vederbörligen enligt landets sed och lag ge bort sin syster som ska gifta sig.

Hon hade tydligen ingen annan, så det var väldigt, väldigt viktigt. På stående fot och utan att först ha hört sig för, lovar  han att hans bäste vän träder in i hans ställe.

Om det skulle vara så, att han inte kom tillbaks i tid, var det fritt fram för tyrannen att strypa vännen.

Tyrannen som är en både ondskefull och listig, går med på saken. Kommer han inte tillbaks, dödar han vännen och Damon går fri.

Eftersom de var bästa vänner i livet som i döden, tvekade vännen naturligtvis inte, utan knallar i sin tur upp till slottet. Damon ilade åstad för att gifta bort systern, så långt var allt väl.

Det är nu, efter bröllopet, allt händer och berättelsen förvandlas till rena rama Indiana Jones.

Hemvägen blir ett enda stort logistiskt jätteproblem.

Först börjar det hällregna, floden fylls till bredden, vrålar och bär sig åt. Ingen båt i sikte, trots hans böner och till Zeus om hjälp.

Tiden går, timmarna tickar iväg, till slut kastar ha sig desperat och dumdristig i floden och med ohemula krafter klyver han vågorna och lyckas ta sig till andra stranden.

För att väl över genast bli stoppat av ett rövargäng. Återigen ger desperationen honom oanade krafter, han sliter kedjan ur någon dum rövares hand, dräper raskt tre stycken, resten flyr.

Men nu brakar han samman, mentalt och fysiskt, han är helt slut, han behöver vederkvickas med vatten. Och han har flax, alldeles intill hörs det underbara ljudet av ett porlande källsprång.

Nu gäller det, han måste hinna. Solen håller på att gå ner, än är han inte framme. Utanför staden hör han rdan ryktena: nu spikar de upp vännen på korset. Han är för sent ute, han kan lika väl vända om och rädda sig själv, säger folk.

Nix, replikerar han, ska vännen dö, skall han också dö.

Han tar sig in till torget, där hissas han upp på korset, den trogne vännen, i rep.

Stopp, ropar Damon, det är mig ni ska döda! Vännen blir, förståeligt nog, väldigt glad över att se honom, de omfamnar varandra gråtande.

utantill3

Intet öga är torrt nu i den ansamlade, blodtörstande folkhögen. Även tyrannen nås av historien, han befaller vännerna att komma upp till honom, han vill snacka med dem.

Och han är mycket förbryllad. De har rört vid han stenhjärta och han har blivit en människa, säger han.

Han benådar båda. Samt, han är så imponerad av att sådan trohet finns i sinnevärlden att han ber att få bli den tredje i deras vänskapsförbund.

Och allt slutar väl.

Fast jag undrar, om jag någonsin skulle ha litat på en som varit tyrann.

 

Det är inte konstigt, att man blir som man bli, när man måste lära sig dessa tjugo rafflande verserna utantill i en så späd ålder. Det ansågs väl upplyftande och karaktärsdanande och skulle ge oss barn alla de rätta värderingarna så vi hade en rejäl grund att stå (gå) på på vår väg ut i livet.

Vi hade en flickkör också.

Där sjöng vi jättelånga musikstycken, vackert trestämmigt, t ex Johann Strauss den yngres valser. Då skulle vi alltså lära oss både melodin och texten.

utantill4

Yes, det finns texter till både An der schönen blauen Donau och G’schichten aus dem Wienerwald. Jättemånga verser.

Men det var ju så lätt att lära sig i detta fall, det var ju musik till och då är det ju rytmiskt och enkelt att komma ihåg. Och allt var väldigt glatt och entusiastiskt.

Mein Wien, mein Wien, wie bist du schön…tralala

Även detta minns jag, stora sjok finns kvar i långtidsminnet. Speciellt An der schönen blauen har fastnat. Där kan jag fortfarande sjunga med i de flesta partier.

Texterna är lustfyllda, berättande och mycket bildrika. Här finns både glimmande guld och sjöjungfruar, borgar och vinodlarstränder. och i Wien är det alltid vår och syrénerna blommar för fullt.

 

Den tredje dikten jag fick lära mig utantill, och det var den jag egentligen ville komma fram till. Det andra var bara själva inledningen.

(Här går jag rask och oförvägen, precis som jag fått lära mig av Schiller, från allvarliga, fundamentala och ädla saker till något som kan ses som en vårlig trädgårdsbetraktelse.)

 

Den tredje dikten fick jag lära mig på gymnasiet här i Göteborg, på engelskalektionen.

Det var William Wordsworths största, mest berömda och högst älskade ( i alla fall av engelsmännen) dikt

 

I wandered lonely as a Cloud

I wandered lonely as a Cloud
That floats on high o’er Vales and Hills,
When all at once I saw a crowd
A host of dancing Daffodils;
Along the Lake, beneath the trees,
Ten thousand dancing in the breeze.

The waves beside them danced, but they
Outdid the sparkling waves in glee: –
A poet could not but be gay
In such a laughing company:
I gaz’d – and gaz’d – but little thought
What wealth the shew to me had brought:

For oft when on my couch I lie
In vacant or in pensive mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of solitude,
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the Daffodils.

 

utantill10

Den kommer tillbaks till mig varje vår, den dikten, när påskliljorna slår ut.

Då tänker jag på hur underbart det måste vara, att ha ett helt landskap fyllt till bredden av solgula, lysande påskliljor.

Daffodills, överallt!

(Alldeles nyss ville jag ha krokusar överallt. Jag är således både flexibel och ombytlig).

Jag har haft idéer om att min trägård skulle vara ett daffodillo-land i miniatyr. Varje år gräver jag ner, med stor möda och med stort besvär, vagnslaster med lökar i gräsmattorna.

Det brukar inte bli så vansinnigt effektfullt som jag har för mig i min vilda fantasi. Inte alls som Wordworth.

Nu är det åter snart dags, att se, om det blir något i år.

Framför huset har jag satt massor av min älsklingssort: Thalia. Den är visserligen inte gul, utan oskuldsfullt vit. Och skir och inte det minsta pråligt.

IMG_1706

En orkidénarciss.

Vi får väl se. Kanske lyckas jag någon gång.

För det är en sak till, som är bra med narcisser: rådjuren äter inte upp dem.

Det borde han faktiskt ha tagit med i sina lovord, gamle Wordsworth.

 

utantill14

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s