vetandets underbara värld

uggla1

vetandets uggla

Det ska handla om två saker jag råkat höra och som fått i gång mig. På olika sätt. Det blir två tankespår, men de hör ihop, tror jag.

Så här var det:

Varje morgon följs Ess och jag åt i bilen, bort till färjeläget där jag tar Älvsnabben över till andra sidan, till mitt jobb. Det tar inte mer än tio minuter, men med radion på så hinner man få sig ett och annat till livs, speciellt om det är vetenskapsnyheterna.

Häromdagen var det något riktigt omvälvande på vetandets värld: det handlade om den nya upptäckten av gravitationsvågor, vågor som är krusningar i själva rumstiden, och de härrör från Big Bang. De ger en klarare bild av vad som hände precis bråkdelen av en sekund efter själva smällen.

Det är sånt de är ute efter, astrofysikerna. Så småningom hoppas de hitta den, den heliga graalen, teorin som binder ihop gravitationen, relativitetsteorin och kvantfysiken.

Sånt tycker jag är underbart uppfriskande. Det blåser liksom en vetenskaplig storm över världen och sliter av våra huvudsvålar.

Och troligtvis är det ytterst få som känner luftdraget. Det är så det är med tungfotad vetenskap. Helst sånt som innehåller jättemånga, obegripliga siffersammanställningar och grymt svåra uträkningar.

Jag blir bara så imponerad av den mänskliga förmågan att tänka ut och leta sig fram till och räkna ut och ställa upp frågor och hitta svar och leta lite mer och aldrig ge sig. Och bygga jättelika anläggningar för att leta efter Higgspartikeln och sen bosätta sig i långa, långa tider på Antarktis för att hitta just dessa vågkrusiduller.

Som dessutom är zebrarandiga.

vågor

Dessa fynd bevisar inte bara det som Einstein förutsade som en konsekvens av sin relativitetsteori, den bevisar också mer eller mindre att det finns parallella universum.

Om man ifrågasätter detta, kommer man inte undan med mindre än att man hittar sina egna bevis på att det inte är så. Och det lär vara svårt nu.

Astrofysikerna hoppar högt av eufori, smäller champagnekorkar och talar om, att detta är den största vetenskapliga upptäckten alla kategorier.

De är så obegripligt smarta. Jag önskar jag vore astrofysiker. Eller en astrofysikers medhjälpare. Ungefär som den där lilla figuren i Kalle Anka. Oppfinnarjockes medhjälpare, han med glödlampshuvudet. För att få vara riktigt nära all denna myckenhet av imponerande vetande och kunnande.

Människan är en baddare på att tänka.

Man kommer visserligen aldrig till slutet, det kommer ständigt nytt och mer och än mer omvälvande, små byggstenar som staplas och blir veritabla tankeslott, och allt måste ledas i bevis.

Heja vetenskapen!

einstein

Några dagar senare, även då i bilen, råkar höra på Ring P1, detta märkliga program. En, av rösten att döma, äldre dam pratar om att hon inte tror på vetenskapen alls. Ok, viss vetenskap tror hon på, sånt som inte inkräktar på det hon egentligen tror på, nämligen Bibeln. Det är så det är, hon är hemmasnickrad kreationist ut i fingerspetsarna, bibel-toktroende, ord för ord.

Allt annat gör henne tydligen nervös.

De vetenskapliga rön som inte funkar för henne, lägger hon behändigt åt sidan. Hon behöver den inte, de passar inte in i hennes trosbygge.

För mig verkar det inte bara så obegripligt för jag är som sagt en fan av vetenskapen. Det verkar dessutom farligt.

För det är ju inte bara oskyldiga damer med för lite på fötterna som försöker få till en begriplig världsbild. Det är hela horder med beräknande fundamentalister från alla trossystem som mer än gärna vill vrida människan ur vetenskapens bevisbara värld och slunga oss raklång tillbaks till en dunkel och mystisk tid.

De vill tvinga in våra hjärnor i mentala underkläder av god mormonsk snitt, som skyddar och bevara oss från syndiga tankar.

mormon

mormonunderkläder som ska skydda mot synd

Trons unkna oförnuft irriterar mig. Det är inte tron som gett oss utveckling och förändring utan intelligent slutledningsförmåga. Må så vara, att kunskap och utveckling kan betraktas som djävulens bländverk och inte alltid är av godo, men herrans tukt och förmaning och ovetande är inte min grej.

Om man nu behöver tron som en ledstång att hålla sig i när den existentiella ångesten förvandlar fast jord till gungfly och mörka vatten, varför inte välja en tro som bygger på sann människokärlek istället för förbud och förföljelse och irrläror?

Om själen behöver transcendens och hopp  välj en variant av gudstro som hedrar människan.

För varför handlar tron alltid om en så explicit egocentrerad ståndpunkt, om att jag är lite bättre, du är bra mycket sämre och alla ni andra är bara så outhärdligt jättedåliga, så att vi inte vet oss någon annan råd än att förgöra er?

Jag skulle vilja, att religion handlar uteslutande om godhet och tolerans och förståelse och, ok, kärlek. Och då menar jag enbart det. Det ska inte komma med villkor, det ska inte finnas något exkluderande och inget tvång.

Det får inte vara någon egocentrisk, utestängande, självgod humbug med en ännu mer egocentrisk,opålitlig,vrång och schizofren gudsgstalt i andra ändan. Som jag har svårt att förstå mig på.

Varför måste man alltid ha rätt? Varför kan inte alla bara få bli saliga på sitt sätt, så länge det inte innebär att de måste sätta sig på andra? Det absolut enklaste och mest självklara, ska det vara så svårt?

Herregud, kom igen.

Det här var egentligen bara en reflektion och en parentes angående saker jag råkat höra på radio. Ibland glider jag iväg på oändliga tankekedjor som sällan gynnar klarsynen.

Men jag har ett horn i sidan på skenhelig religiositet. Andlighet är något helt annat.

Jag vill faktiskt inte bekymra mig om det.

Just nu.

Då är det roligare att tänka på parallella universum. Jag vet att det inte berör oss, egentligen. Vi är fast här, på vårt lilla misskötta klot.

Befolkat av människor som hatar varandra för att man tror på olika imaginära gudsmodeller.

Ett av alla eventuella universa kanske är ett paradis, ett himmelrike. Det kanske finns ett ställe, där man lyckats.

Och där kanske de hamnar, de snälla och goda och rättrogna. Hoppas de trivs där, i så fall.

Teorin om parallella universum har alltid inspirerad folk och satt igång fantasierna.

Ibland tror folk, att allt är precis likadant där som här, att allt och vi alla finns i ytterligare en version, inte en variant, utan exakt likadant.

image

Och vad vinner vi på det?

Andra tror, att allt är precis tvärtom i det parallella universum. Att hundarna går ut med sina människor i koppel bara för att ta ett exempel.

Min katt skulle nog trivas där.

(film om parallella världar) 

Jag för min del, hoppas, hoppas, att det är helt annorlunda.

Det vore bra. Det räcker med en sån här värld. Det vore slöseri med utrymme som skulle kunna behövas till mer lyckade modeller.

Om det ändå är något så när likt vårt universum med en jord som vår, må de som bebor den ha haft bättre förstånd på att ta hand om den.

Och leva lyckliga i alla sina dagar.

För vi lär knappast träffa dem. Vi kan ju inte ens ta oss så särskilt långt i vårt eget universum. 

Jag vet, jag hejar på vetenskapen. Jag inspireras av de zebrarandiga vågorna.

Men någonstans finns det kosmiska gränser, som vi aldrig lär ta oss över.

Det är helt ok.

Det funkar för mig.

parallell1

Ett svar till “vetandets underbara värld

  1. Som Stephen Hawking sa: Det besvärliga med tidsresor är att man kan komma hem innan man har åkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s