allt gyllene är inte guld

gyllene8

Jag tänkte på allt det som betecknas som gyllene.

Fast inte sånt man kan köpa eller samla på hög, som pengar till exempel.

Men allt det andra, från Gyllene snittet via Gyllene tider till eländiga Gyllene gryning.

 

Nu blir det några guldglänsande inlägg!

gyllene7

Först ut är:

Den gyllene regeln.

Så som det står skrivet i Bergspredikan.

Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem.

(Matt 7:12)

Nu var faktiskt Jesus inte först med det påstående, det har funnits, i någon form, både i Gamla testamentet och dessutom  i stort sett i alla religioner.

Gör inte mot andra det du inte vill att de ska göra mot dig. Gamle, gode Konfucius sa så, flera hundra år före Kristus.

Denna variant kallas för silverregeln. Av någon anledning.

Man brukar tycka, att Jesus formulerade sig lite trevligare, mer som en uppmaning och inte som ett förbud. Förbud hade man redan gott om i de tio budorden.  Han ville väl inte lägga sten på bördan, utan ta det mera från den positiva sidan.

Egentligen är det så självklart, jag förstår att alla andra religioner och alla filosofer och samtliga tänkare i hela världen har kommit på det. Utan den regeln skulle det bli bra svårt att få till någon vettig civilisation.

Fast.

Hur är det egentligen.

Det är lite av terrorbalans över det. Om jag lovar att uppföra mig, förväntar jag mig, tt du gör det också.

Lite småriskabelt känns det.

För vi vet ju.

Man kan inte alltid tar saker för givna. Hur mycket man än anstränger sig.

Och dessutom: är det inte lite väl egocentriskt vinklat också?

gyllene5

Världen vrider sig vällustigt runt egot. Allt börjar och slutar med självet. Hel tiden gäller det detta, att rädda lite livsutrymme åt sig själv. En liten trygg plätt att dansa och krumbukta sig på, ett litet hörn av salighet.

För, som sagt, om jag är snäll, så är förhoppningsvis alla andra snälla tillbaka.

Men så där nyandligt rättvist är det inte. Man kan vara hur snäll, rättvis, trevlig och tolerant som helst, ingenstans – utom i självhjälpsböckerna – finns det minsta garanti för, att man får skörda det man sår.

Det handlar faktiskt bara om förslag till uppförandekoder, moral och etik.

För att samvaron ska bli uthärdligt.

Och jag antar, att Jesus talade om godhet.

Mormor levde säkert helt och fullt efter denna princip, på sitt underligt förryckta sätt.

Hon var illvillig och förslagen och pratade skit om alla. Och det var vad hon förväntade sig av sina medmänniskor. I alla fall av sina grannar.

Hon lärde mig inga goda moraliska saker som skulle göra min väg genom livet ljus och lätt.

Den gyllene regeln funkade för henne, men den var nog inte så gyllene i hennes fall. Kanske mera åt metalliskt blygrå. Eller dämpat smutsgul.

Det lyste inte om mormors livsvisdom och rättesnörena var ytterst grova. (Och inte gyllene alls)

posament7

Men för henne funkade det. Hon hade sitt lilla roliga med att ge och få sina dagliga doser elakhet.

Hon var ju faktiskt inte så värst religiös. Så hur skulle kunna vet hon veta?

Två eländiga världskrig hade fått henne på andra tankar. Snällhet var inte hennes grej. Inte som princip och inte som något annat heller.

Trots detta var hon god.

Och hon var alltid snäll mot mig. Och jag var snäll tillbaka. Så en liten smula gyllene regel fick hon i alla fall.

Antingen hon ville eller inte.

Kant tyckte den var lite i mesigaste laget, den gyllene regeln.

Den var inte tillräckligt sträng för att funka som universallag, tyckte han.

Så han tänkte till rejält och kom fram med det kategoriska imperativet.

Handla som om maximen för din handling genom din vilja skulle bli en allmän naturlag.

Och dessutom: behandla aldrig dina medmänniskor som medel utan bara som ett ändamål.

Så enligt Kant ska man alltid fråga sig, vad det man är på vippen att göra skulle få för konsekvenser. Om alla gjorde likadant.

På så vis sätter man in sitt agerande i ett sammanhang som kanske får en att tänka efter en gång till.

Vilket kan vara bra.

Det blir lite mindre självintresse och bra mycket mindre moralisk trångsynthet.

gyllene2

Jag har nu funderad ut vilka saker jag gärna gör mot andra, för att förhoppningsvis de andra ska göra så mot mig. Fast jag vet, att världen inte är rättvis. Jag har ju redan nämnt det: det finns inga gengåve-garantier.

1: jag vill gärna visa respekt. Men med förbehåll. Jag vägrar att respektera trångsynta idioter, hel- och halvfascister, nynassar samt elaka och gemena människor.

Vettigt folk får gärna respektera tillbaks. Det är helt ok.

2: Jag är gärna snäll mot mina medmänniskor. Återigen, inte alla. Vissa har helt enkelt alltför dåligt karma. Det får dom sona här och nu. Rätt åt dem.

3: Jag tänker aldrig slå någon, för jag vill inte gärna bli slagen själv.

Det blev jag som barn, ofta för struntsaker, t o m i skolan, det tröttnade jag väldigt fort på. Det är inte ett dugg roligt. Eller uppbyggligt.

Så jag tänker inte slå någon. Inte ens dom jag inte respekterar.

4: Jag tänker inte döda någon.

Naturligtvis inte. Ingen människa har rätt att döda någon. Inte ens kollektivt, i form av avpersonifierade mobbar och lynchglada medborgargarden.

Inte heller i form av regeringar eller rättssystem.

Jag dödar inte dig, förhoppningsvis dödar du inte mig.

5: Jag vill inte baktala.

Jag försöker jag låta bli. Fast ibland är det svårt.

Man är inte mer än människa.

Men det är något solkigtoch finesslöst med baktaleri. Något lågt och ointelligent.

Sticks and stones will break my bones, but words don’t bother me.

Det kan man ju alltid inbilla sig.

Det var allt. Först tänkte jag rada upp tio saker, för att det är snyggt och prydligt med tio, men det blev bara fånigt, så jag lägger ner det.

Hur som helst, Bob Dylan säger det mycket, mycket bättre:

————————————————

Och när jag nu ändå är inne på gyllene saker, som jag tänker återkomma till fler gånger, kan jag lika väl ta upp det där med den gyllene medelvägen.

Jag vet, att det var Aristoteles som hittade på det.

Aurea mediocritas.

Det rörde sig om den förnuftiga varelsen sätt att handla rättrådigt. Att styras av förnuftet var en inbyggt funktion, tyckte filosofen. Men bara i män, inte i kvinnor och inte i slavar.

De fick tydligen ha roligt och vara oförnuftiga så mycket de ville.

Är man förnuftig håller man sig mitt emellan överflöd och försakelse, då blir man lycklig. Man ska vara måttfull.

Låter det roligt?

På mig låter det som enkelbiljett till kompromissernas förlovade land.

Vissa saker blir svindåliga om man tillämpar den gyllene medelvägen.

Broar till exempel.

Jag menar inte Golden Gate.

gyllene6

Jag tänker på den som man planerar här i Göteborg. När man inte kan enas så kompromissar man. Lagom högt och lagom lågt samtidigt.

Så då blir den naturligtvis för hög för cyklister och gående och för låg för sjöfarten som ska upp till Vänern.

En fruktansvärt dålig gyllene medelväg.

Jag gillar inte medelvägar, gyllene eller inte. Vägar ska helst var stigar och de ska vara krokiga, böljande, svårforcerade och spännande.

Eller breda som sexfiliga motorvägar så att man bara kan rusa fram som en blådåre.

Inte gyllene.

Inte medel.

För allt som glimmar är inte guld. Inte regler, inte vägar inte annat gyllene heller.

Jag återkommer till det.

gyllene10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s