Klocka utan visare

carson4

Jag skulle äntligen ta mig samman och skriva något vettigt, något långt och uttömmande.

Jag kom inte på något.

Just nu tycker jag det är roligare att läsa än att skriva.

Därför läser jag den just nu, här hemma, på spårvagnen, på lunchen och innan jag somnar:

Carson McCullers. Klocka utan visare.

Hon är, precis som det står bak på boken en av den amerikanska litteraturens främsta berättare.

Hon ansågs vara ett litterärt underbarn.

Alla hennes böcker handlar om den djupaste amerikanska södern, med all sin förfärlighet och alla sina livsfarliga fördomar.

carson 2

Själv var hon född där, 1917, i Georgia. Men sina böcker skrev hon först efter att hon lämnat södern. Hon dog hon i New York, bara 50 år gammal. Av en hjärnblödning.

Hon var mycket sjuklig hela tiden. Hon led av reumatisk feber sen hon var femton. Bland mycket annat.

Hon var också deprimerad och hon var alkoholiserad.

Ändå skrev hon fantastiska böcker. Inte så många, bara åtta, men väldigt bra böcker.

Till exempel:

Hjärtat jagar allena. (hennes debutroman)

Balladen om det sorgsna kaféet.

Reflections in a Golden Eye.

 

Böcker som blivit pjäser och filmer.

Balladen om det sorgsna kaféet står någonstans i min bokhylla, jag borde ha läst den vid detta laget, men det har jag inte.

Klocka utan visare är hennes sista roman. När hon är på sin absoluta topp.

Så  det är förstås den jag börjar med, när jag nu ändå snubblat över den på biblioteket.

Hon är fruktansvärt bra.

De flesta håller med mig.

Graham Greene.

Gore Vidal.

Tennessee Williams.

Men inte Arthur Miller. Han är en sur gringubbe som inte tycker hon är så mycket att ha.

Nåväl.

Jag tycker hon är strålande. Så jag rekommenderar boken. Läs den.

Det är ett drama som avspelar sig i en liten håla, Milan, i Georgia och den involverar fyra män vilka var och en har nått en avgörande punkt i livet. Deras vägar korsas och snart har deras livsöden flätats samman på ett vis som kastar ljus över söderns alla fördomar och konflikter.

Så ungefär står det på bokens baksida.

Och det stämmer. Det är det boken handlar om. Det, men mycket annat också.

Om man tycker det är överspelat, att det är ointressant att läsa om hur det var i amerikanska södern en gång (för inte så länge sedan), så kan man läsa den av en annan anledning:

Just för att den är så bra skriven. Gripande, med en underton av sorg och desperation.

”Men nuförtiden hade gästfrihetens anda försvunnit och det enda som återstod var ensamhet. Det var Jesper som var ”okänd” – han hade aldrig varit någon typisk Milanpojke. Han var arrogant och samtidigt överdrivet artig. Det dolde sig något hos pojken och hans mjukhet, han var så ljus att det verkade farligt på något sätt – det var som om han liknade en kniv i en slida av siden.”

här kan du läsa en längre recension. 

Carson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s