Valentin(o)

hämta (2)

Rudolf Valentino minns jag svagt från när jag var liten.

Han var filmens charmör, det var lättare att vara det på den tiden, konkurrensen var inte lika mördande. Ofta var han klädd i helvitt, en ökenprins, hade vilda, svarta ögon och rykte om sig, att få kvinnor att svimma.

Det var också lättare då, de mentala korsetterna satt åt hårdare, det var veka rankor som inte hade klarat sig länge i dagens Just-do-it-samhälle.

Denna Valentino har ingenting med just denna dags heliga Valentin att göra.

Det är faktiskt en helt annan historia.

Jag bodde i USA när jag var nio, tio år gammal, och där tog man sannerligendet där med Valentinsdagen på allvar.

images (10)

I skolan la vi ner stor möda och mycket tid på att göra Valentinskort till varandra.

Be my Valentine

skulle det stå.

Framme vid tavlan hängde våra egenhändigt tillverkade kort-påsar med våra namn på. I dessa skulle klasskompisarna, i mitt fall allra helst killarna, och allra, allra helst de gulliga killarna, lägga ett hjärtekort.

Det var naturligtvis både pinsamt och deprimerande och sällan upplyftande, om man hörde till de mindre populära.

Vissa hade påsar som bågnade, svämmade över av kort. Andra hade fått några pliktskyldiga få.

Det var bara att tacka och ta emot.

images (8)

I motsats till vad man gärna vill tro här i landet, att Alla hjärtans dag är något sattyg uppfunnen av chokladtillverkarna och rosodlarna, så är det faktiskt en urgammal tradition.

Vem detta helgon var är diffust och ovisst. Det finns åtminstone tre varianter på legenden om Valentin, i samtliga blev helgonetföljdriktigt torterat och avrättat.

Allt började i gamla Rom.

220px-St-valentine_110921-01

En legend förtäljer, att det fanns en präst, Valentinus, som tjänstgjorde i gamla Rom.

Där härskade också kejsare Claudius II och han hade fått för sig, att de unga män stred mycket bättre och effektivare om de inte hade fruar och barn att tänka på. Så han förbjöd helt enkelt giftemål.

Präst Valentinus tyckte, att det var mot hans principer, så han fortsatte att i hemlighet viga de unga paren. Ända tills han avslöjades, då blev han väldigt fort martyr.

I en annan variant var han en präst som hjälpte de förföljda kristna. Vilket naturligvis också skulle straffa sig.

220px-St-valentine-baptizing-st-lucilla-jacopo-bassano

En annan prästerlig Valentin, som hade satts i fängelse, lär ha skickat det allra första valentinkortet när han blev förälskat i sin fångvaktares dotter. Innan han dog, skrev han: ”från din Valentin”, ett uttryck man fortfarande använder idag.

Så även om det är något oklart, ursprunget till denna St Valentin, så har det i alla historier handlat om en snäll, empatisk, heroisk och romantisk figur. Under Medeltiden hade hans goda rykte gjort honom till det absolut mest populära av alla helgon.

Även om man gärna vill tro, att det handlar om att fira helgonets födelsedag, då, i mitten av februari, så handlar det nog mer om att kyrkan ville kamouflera ett urgammalt, hedniskt firande.

Som vanligt.

Det var den hedonistiska festen Lupercalia

man ville få bort. Då firades nämligen guden Faunus, den romerska jordbruksguden, men också Roms grundare, Remus och Romulus.

Festen började med att ett grupp präster, Lupercis, samlades i en grotta där man trodde att de små Romulus och Remus-pojkarna hade hållit till med sin varg-mamma.

Strax slaktade man en get, för fruktbarheten skull,och en hund, för reningens.

Man skar getens hud i smala strimlor, doppade dem i det heliga offerblodet och drog ut på gatorna, där man någorlunda försiktigt, piskade både kvinnorna och fälten.

Lupercalia-Festival

Kvinnorna uppskattade detta, det var en populär sed, nu skulle de bli fertila till tusen, nu skulle det hända saker!

Senare på dagen la samtliga unga kvinnor sina namn i en stor urna. Nu var det fritt fram för stadens ungkarlar att välja ett namn och så parades de ihop. Oftast slutade detta upptåg med äktenskap.

Förhoppningsvis ett fertila sådana.

Ett tag höll sig Luperci-firandet kvar även under den tidiga kristna eran men blev ganska snart förbjuden. Det kändes väldigt okristet tyckte påven Gelasius som utnämnde den 14 februari till St Valentins dag i stället.

Det var först mycket senare, som dagen började förknippas med kärlek. Under Medeltiden i Frankrike och England trodde man allmänt, att fåglarna började sitt uppvaktande denna dag, vilket gav dagen ett klart romantiskt skimmer.

Att skicka Valentin-hälsningar blev alltså populärt redan då,  skrivna sådana kan man spåra tillbaks ända till 1300- 1400-talet.

De allra äldsta existerande hälsningarna är dels en dikt som Karl, greve av Orleans, skrev den till sin hustru. Själv satt han i inspärrat i Towern i London, efter att han hade tillfångatagits vid slaget vid Agincourt.

”Je suis desja d’amour tanné

Ma tres doulce Valentinée”

skrev han, på fin medeltidsfranska.

Senare anlitade kung Henrik den V den skald vid namn John Lydgate för att få till en valentin till Catherine av Valois.

Och tidigare ändå finns valentin-anknytningen även hos den store Chaucer.

”For this was on seynt Volantyys day

Whan euery bryd comyth there to chese his make.”

Så skrev han, på riktigt gammalt engelska. I Parlament of Foules.

(Det handlar om fåglar, som väljer sig en partner. Bryd = bird, make = mate).

Han skrev dikten när man skulle fira ett-årsjubileet av kung Rikard den II:s och Anne av Böhmens äktenskap.

Båda var bara 15 år gamla, så det kunde inte skada med lite romantik.

220px-Chaucer_Hoccleve

Valentinsdagen nämns förstås också av Shakespeare:

”To-morrow is Saint Valentine’s day.

All in the morning betime,

And I a maid at your window,

To be your Valentine.

Then up he rose, and donn’d his clothes,

And dupp’d the chamber-door;

Let in the maid, that out a maid

Never departed more”.

Detta är visserligen för mig kryptiskt och obegripligt, men det från Hamlet, andra akten, scen 5.

hämta (1)

Valentines dag firas över hela världen, och även om chokladaskarna och presenterna och rosorna är det vanliga, så finns en uppsjö av olika, lokala seder.

På de flesta ställen förknippas alltså dagen med vårens allra första ankomst. Och då firar man följdriktigt kärleken, det är då det ska vara.

Lust, fröjd och fruktbarhet efter den bistra vintern.

Lite ystert fågelkvitter och hormonsvallet är i gång.

Det skickas ett herrans massa kort, 150 miljoner, har någon räknat ut. Alla hjärtans dag är den i särklass mest populära helg efter julen i många länder.

BigPinkHeart

Liknande dagar finns som sagt i nästan alla länder, oavsett religion eller kultur. Ävern om det inte heter Valentinsdag överallt.

I Iran t ex firar man Sepandarmazgan, då man uttrycker sin kärlek till sin fru och till sin mor, det var också den dag då man hedrade jorden i gamla Persien.

Antique_Valentine_1909_01

Den mest underliga avarten av firandet förekommer i Japan. Det hade sitt ursprung i en felöversättning, när en chokladfirma skulle lansera sig i landet.

Saker som presenter, kort, godis och blommor eller inbjudan till en trevlig middags på tu man hand förekommer inte, däremot måste kontorsflickorna ge choklad till sina manliga medarbetare.

Och då menar jag verkligen måste.

Det gäller att räkna ut precis rätt storlek på chokladgåvan till varje enskild man, så att det blir rätt och riktigt enligt något diffust system.

Japanska chokladtillverkare gör halva sin årsförsäljning den dagen.

728920

Flickorna känner sig tvungna till detta, varje år, utom när dagen infaller på en söndag. Då slipper de.

Det heter giri choko. Giri betyder obligatioriskt. Tvångs-choklad, med andra ord.

De inte så populära kontorspojkarna får bara cho-giri choko, väldigt billig choklad. (cho-giri betyder då extra obligatoriskt!)

På 1980-talet kom  japanska nationella företagsföreningen på snilleblixten att göra den 14 mars till gengåvo-dagen.

Då gäller det för killarna att visa sin uppskattning för all choklad de fått.

Dagen kallas Vita dagen, tydligen ska man hålla sig till vit choklad. Och för att göra det lite extra absurt: namnet kommer av att marshmallow-tillverkarna försökteroffa åt sig dagen genom att få pojkarna att förära just marshmallows till flickorna.

Idén misslyckades. Chokladen vann.

images (9)

Och Japan är trots allt alltid Japan: männen förväntas ge minst två eller tre gånger så värdefulla chokladgåvor tillbaks. Gör man det inte betyder det man sätter sig på sina höga hästar, även om man kryper i stoftet och kommer med tusen ursäkter.

Ger man en gåva av samma värde som den man fått, betyder det, att man säger upp bekantskapen.

Så enkelt är det.

Dessutom har man nu gått över från choklad till smycken och juveler, accessoarer och dyra underkläder.

Vilket krångel.

Allt detta, när de kunde nöjt sig med ett fint, romantiskt kort.

14916592-a-vintage-valentines-day-card-with-a-woman-pulling-in-a-heart-with-string-around-it-and-cupid-holdin

Själv gillar jag hjärtformade praliner.

De känns verkligen extra allt kärleksfulla och goda.

Men för all del, det går också bra med sockriga geléhjärtan.

valentin13

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s