Bladerunner-regn

blade runner

Det är något ödesmättat med evigt regnande. Därmed inte sagt, att det inte är våldsamt oroande med ständig solsken också. Men just nu har det hållit på lite för länge.

Regnandet.

Allt som är för mycket, håller på för länge och aldrig vill ta slut går en på nerverna till slut. Och handlar det om väder, då blir i alla fall jag klimat-orolig.

Och nu har det som sagt regnat och regnat och regnat.

I alla fall här. Hos oss. I Västsverige.

Och till ingen nytta.

Trädgården har på sina ställen förvandlats till en vattendränkt mosse.

Det är inte riktigt normalt.

Den minst juliga julen på väldigt länge, nervpåfrestande gråvåt fast jag vill ändå inte riktigt klaga.

Eftersom det har föregåtts av en sådan förtjusande sommar och en sådan lång och insmickrande trevlig höst.

Och för att jag inte vill måla fan på väggen.

För tänk om. Tänk om det nu ändå är något grymt allvarligt på gång.

Något illavarslande och irreversibelt.

Det är något Blade Runner-dystopiskt med allt regnande. Denna fantastiska film med filmvärldshistoriens absolut mest fantastiska dödsmonolog på taket, i ösregn.

Så ser framtiden ut.

Tidigare när man förställde sig framtiden var den ljus och alla hade aluminiumoveraller.

Numera är det så här.

Framtiden heter regn.

charlie brown 2

Det är sällan man är så euforisk glad som Gene Kelly i Singing in the Rain. Hans oförställda glädje har sin rot troligen i kärleken och inte i att det regnar. Det bara när han är nykär som en vuxen man i trettiotalskostym och paraply får bära sig åt. (Filmen är inspelat 1952 men handlingen är lagt till sen 20-tal, när stumfilmstiden var på väg ut).

Jag har ett osedvanligt vackert paraply, superfint faktiskt, mycket snyggare än hans. Med ett magnolialandskap på. Köpt i butiken på Botaniska.

Tyvärr har det gått sönder, så som paraplyer gör. Blåser dom inte sönder så fastnar man med spröjsen så att allt pajar.

Så nu måste jag köpa ett nytt. Men sist jag tittade, så hade dom bara rosenträdgårds-motiv jag inte gillade och något annat naturromantiskt jag inte heller vill ha.

regnbild

Ett snyggt, generöst paraply ger regndagarna ändå något visst. Ett eget litet tak, gärna med ett vackert mönster, i en våt värld.

Man ska välja sitt paraply med omsorg. Det kan göra hela skillnaden för upplevelsen.

charly brown 2

I en något obskyrt berättelse i Bibeln regnar det faktiskt paddor. (Uppenbarelseboken?)

Det har jag sett i en annan bra film, Magnolia, men det såg inte så värst kul ut.

Lite slemmigt.

Bättre då med katter och hundar.

raining cats and dogs 1

It’s raining dogs and cats säger engelsmännen eller eventuellt amerikanerna och då undrar jag, var dom har fått det ifrån. Det, och att det  regnar män.

Att det skulle kunna regna ner män som manna från himlen skulle eventuellt glädja en och annan, men nog skulle det kunna bli ganska så slabbigt när allt det där landar.

Hundar, katter, män. Jag skulle inte tro, att alla dessa män t ex hade fallskärm, och jag tror inte heller att dom singlar ner så här behärskat snyggt som Magritte målade det.

raining-men

It’s Raining Men, halleluja.

Det kan sluta i ett blodbad.

its raining

Rain rain, go away, come again some other day, sjunger man i barnvisan.

Den är kul att skandera och man kan ju alltid hoppas. Det hjälper ibland.

I serierna underbara värld.

LinusRainBlog (1)

I Snobbens värld regnar det ofta. Troligtvis är det den perfekta metaforen för Charlie Browns allmänna sinnestillstånd. Det är där han känner sig hemma och som mest bekräftad.

I regnet.

charly brown 1

Om man ser till det gudomliga i regnandet, syndafloden och det där, det ödesmättade straffet, så har Bibeln inte ensamrätt på sin dystopiska nu-ska-vi-utrota-mänskligheten-berättelse.

Regn som symbol och metafor för både det förgörande men självklart också det renande dyker upp överallt i människlighetens berättelser i alla tider. Även om inte alla har det där mödosamma sorterande av djur i jämna par, så är grundstoryn ofta den samma eller åtminstone något åt det hållet.

Det går bra att kolla på Google. Där finns en ambitiös förteckning på all världens syndaflodsagor.

Regngudar är guddomligheter med makt och handlingskraft. Regn har dansats fram i fler kulturer än i de indianska.

regngud 2

Jag ser fortfarande bilden framför mig, när vi för tio år sedan befann oss på resa i Sydafrika, i KwazuluNatal. Det hade inte regnat på länge. Folk bokstavligen törstade efter regn. I fonden bullade bergen upp sig, en barriär som fångade molnen och tömde dom på regnet.

På de dammiga vägarna gick männen, sjungande, dansande. Längtande efter regn.

Men det kom i all fall inget medan vi var där.

Den förtvivlade längtan efter regn fanns också i en av mina älsklingssagor. En konstsaga skriven av den nordtyska författaren Theodor Storm.

Regentrude.

Det var en saga lika intrikat och lång precis som H C Andersens Snödrottningen.

Efter en lång, skållande het sommar fick de två barnen/ungdomarna  bege sig ut på den äventyrliga resan för att väcka Regntrude, som hade somnat och lämnat fältet fritt för eldgubben.

regentrude

Så allt är som alltid relativt.

Och för mycket av samma, samma blir bara irriterande och är det vinter och ingen snö kommer så känner i alla fall jag mig lite lurat.

Jag vill inte åka till fjällen. Jag vill ha snö här, runt mitt hus, i min trädgård.

Jag vill inte ha sumpmark.

Jag vill inte ha en regnskog runt hörnet.

Så jag vågar mig på att gnälla lite och klaga.

Även om människan, eller i alla fall meteorologen, spår och gudarna rår.

charlie brown 1

Så jag vill passa på och beställa lite nytt väder. Inget regn mer men gärna snö. Och troligtvis får jag min önskan uppfyllt. Åtminstone delvis.

Troligen kommer det snart att bli iskallt och snorhalt.

Då är det bara att hala fram broddarna.

Då har vi äntligen lite nytt, härligt väder att klaga över.

charlie brown 6

2 svar till “Bladerunner-regn

  1. En försommar i Amsterdam regnade det dygnet runt, i evigheter kändes det som. Jag bestämde mig för att försöka göra något åt det. Besvärja alla vädergudar… jag färgade håret blått (det matchade mina blå golv) och iklädde mig kläder och smycken i regnbågens alla färger. Sen cyklade jag ut på stan – med mitt stora svarta paraply…
    Reaktionerna blev fantastiska, mycket skratt och roliga samtal… jag förklarade varje gång vad jag försökte göra… det blev en rolig dag, och kväll – jag besökte naturligtvis alla mina favoritställen…
    När jag vaknade nästa dag hade det slutat regna…

    • vilket roligt besvärjande av regnmakterna! Ibland får man ta i med alla medel för att nå fram till gudarna! Och så förgyllde du dagen för många! mera sånt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s