Granen står så grön och grann i stugan

julgran 4

Igår fick vi så äntligen köpt granen.

Precis så där plötsligt, lite hafsigt och snabbt påkommet och oplanerad som varje år.

Vi har ingen utarbetad granköpartradition, vi har ingen pålitlig, lokal granförsäljare, inget speciellt ställe med dom bästa, mest nyhuggna granarna som kan fås för pengar, och allt som oftast tycker jag inte ens att det är särskilt roligt.

För jag vet, hur det blir.

Det blir något underligt måndagsexemplar till gran, med missanpassade grenar, snedvriden verklighetsuppfattning och som dessutom börjar barra något alldeles förfärligt så snart vi tar in den.

Inga tricks i boken funkar. Inte sockerbitar, inte glykol, inga skällsord och inget hot om spöstraff.

Grejen är, att vi dessutom inte märker skavankerna där och då, i mörkret vid Preem mitt inne i den enorma rotlösa skogen som för tillfället vuxit upp där.

Ett år var vår gran så ful att jag förpassade den till balkongen. Jag vägrade upplåta mitt hem till den. Den kunde gärna stå och huttra i snöyran.

En bidragande orsak är, att vi alltid är en anings aning för sent ute. Alla praktgranar har redan funnit sina köpare och sina hem.

Återstår riff-raffet.

Ett år fick jag ingen gran alls. Det blir gärna så, när man störtar ut på julaftonsförmiddagen. Alla vettiga julgranförsäljare hade packat ihop då.

julgransförsäljare 2

Inte minsta barriga kvist fanns kvar.

Efter den första chockblandade besvikelsen såg jag trots allt fördelarna.

Inga irriterande barr i mattorna och golvspringorna det året, inte.

Ett annat år blev det en tall.

tall

Och det var faktiskt ett litet lyft. Den barrade inte av sig.

Fast det hade ett annat beteendemönster än en traditionell gran.

Till exempel så knäppte det i den. Massor med små, mystiska knäppningar.

Det var tallkottarna som öppnade sig i stugvärmen och sen slängde frön omkring sig som en nådig välsignelse.

Jag hade gärna valt den där söta tallen som stod där i ett hörn, idag också.

Men den hade inga kottar.

Och Ess vill gärna ha grandoften med sig in. Det är hela meningen med granar, tycker han.

Vill man ha en julgran som liknar dom på julkorten, så blir det en dyr historia.

För då pratar vi om ädelgranar.

julgran 10

Jag är inte så förtjust i kungsgranar, t ex. Dom ser stela och tillgjorda ut. Stiffa, lite högfärdiga och hårdbarriga.

Visserligen barrar dom inte med samma självklarhet, men dom torkar liksom i lönndom, det stiligt glansiga mörkgröna blir till trist, matt grått.

Dom ser så konstgjort perfekta ut så det kunde lika gärna vara av plast.

Ingen skev obalans, inga vildsinta utskott som sticker iväg åt fel håll. Inga veka grenar som orkeslöst tyngs ner av en enda futtig julgranskula.

Årets gran är svagt osymmetrisk, dvs den är liksom platt på ena sidan.

Ett medvetet val, den ska stå mot ett räcke och inte ta för mycket plats.

250px-Juletræet

Sen är det det där med dekorerandet.

Det blir aldrig lika jämt och fint som när Piff och Puff gör det.

Ibland har jag någon sorts vision.

Att det bara ska vara silver, eller guld, eller rött.

Eller halm eller knäckäpplen och ätbart.

När det kommer till julen är jag som vax i händerna på inredningstidningarna och Ernst Kirchsteiger.

Jag vill ha det så underbart fint som det bara går.

julgran 13

Vissa år har jag ägnat timmar åt pynt-tillverkning, underliga saker som aldrig blev som jag ville.

Fast jag är bra på att göra vita vikstjärnor.

Och att göra underliga förvridna tomtar av mossiga kvistar och pinnar.

Användningsområdet är begränsat, men det håller mig sysselsatt, inbäddad i lycklig julstämning under den tid det tar.

pynt 15

Det är också det där med när granen ska dekoreras.

Jag är uppvuxen med kontinentala jular, förknippade med sakral helighet, andakt, stämning och mystik.

Inga bullrande hohoande jultomtar som med sin obehagliga fryntlighet nästan slår knut på sig själva.

Hos oss  var det Christusbarnet som kom med klapparna.

I största hemlighet.

Och sångarna var genomgående stilla, finstämda, högtidliga och religiösa.

Inga glada tomtegubbar som slog i glasen där inte.

Stilla natt för hela slanten.

Vår mor var bra på att stjäla en lagom stor julgran i skogen varje år. Det gjorde alla, och jag kan skriva om det nu, det  är sen länge preskriberat.

Det var många år sedan hon slutade stjäla granar.

pynt 8

Allt var det extremt hemligt.

Vi barn fick inte se granen förrän exakt klockan sju på julaftonskvällen, då öppnades dörren till vardagsrummet. Den olidliga spänningen hade  då hetsat upp oss så, att det ofta urartade till traditionsenliga julaftonsbråk och slagsmål.

Strax före vi hann slå ihjäl varandra, hördes det svaga, ljuva klockplinget och mor släppte in oss till den andlöst vackert dekorerade gran.

Mor arbetade ju på julgranspyntfabrik så det fanns glitter nog.

Men det var även annat fint i granen:

tungt blylametta, tunnt som hårstrån och med ett fall som rinnande vatten.

lametta 1

Färggranna och invecklade glaskulor.

Bemålade glasfigurer.

Glasfåglar.

Änglar.

pynt 1

pynt 6

pynt 17

Ätliga saker som kallades sockerbitar men var bakade och vitglaserade och inte alls speciellt goda.

Och glitterpynt.

pynt 12

pynt 13

Det där hemlighetsfulla och överraskande och andäktiga försökte jag bevara och praktisera när pojkarna var små.

Men det funkade inte så bra.

Det är svårt att utestänga och hemlighålla något när man har glasdörrar eller öppen planlösning.

Men det var förbjudet att dekorera i förtid.

Det var julafton som gällde.

Och jag minns ännu med fasa och skam hur jag nästintill traumatiserade båda barnen när de i största välmening tillsammans med sin far hängav sig åt att pynta granen.

Bakom min rygg och i förtid.

Jag skäms än idag över min oresonliga dumhet när jag brusade upp och gick i taket.

Det gick snabbt över. Jag tog mitt förnuft till fånga. Men skamkänslan rår jag inte på.

I år tänker jag dekorera flera dagar innan.

Som straff för gångna synder.

Och så kanske jag har en just chans att klara det utan jäkt,  att jag slipper slänga upp dekorationerna i stressig panik.

För det är ju inte så det ska vara, Det ska vara fridfullt och förväntan ska vara stor.

När jag bodde ett år i USA som nioåring fick jag uppleva granar som man hade sprayat ljusblå, rosa eller vita.

Vi hade en vit.

julgran 16

Det var helt ok, det också.

Men än idag kan jag inte fatta vitsen med det.

Varför?

Granar ska stå gröna och granna i stugan, precis som det sjungs.

Snöiga, vita granar ska var utomhus.

julgran (1)

Jag har en gran på rot utanför huset, som blir allt störreför avrje år. Snart måste vi fälla den, men i år gick det fortfarande att få upp ett antal slingor med blå ledlampor.

Jag vet, att många i Göteborg hatar blå juleljus. Kommunen har lyckats skapa denna avsky genom att ett år klä träden längs Avenyn med blåa längder som hängde lite oinspirerat ned längs grenarna på de små träden längs vår paradgata.

röda sten och Temari 026

En del tycker det ser kallt ut.

Men jag tycker att vår gran är så fin. Många som går förbi gläds åt den. Den ser vinternattsmagisk ut.

För utomhus ska julen vara vild och kall och full av mystik och konstiga, folkloristiska varelser och djur.

Inomhus ska julen vara varm, välkomnande, generös och gärna lite småhelig.

Lite som förr i tiden.

julgran 15

Vi får väl se, om det blir så i år.

Men först får väl se, om vi får ner granen i julgransfoten.

Förra året hittade jag en fantastisk, gammal snabbgransfot på Myrornas. Och den funkade.

Inget trassel med att rikta in trädet, titta från tusen olika håll, bli småprickig på händer och armar av alla barren och gärna lite ovänner också, innan eländet står någorlunda rakt.

Tyvärr lyckades Ess göra sönder den på något obegripligt sätt när han skulle lossa granen igen, då, när allt var över och förbi och det bara återstod barrlösa pinnar.

Så i år gäller det att kämpa sig till den rätta lodlinjen igen.

IMG_3650

Jag ska ta fram mina fina julgransmattor också.

Jag har flera stycken. Den äldsta och enklaste får bli själva granunderlägget,

Den senaste är alldeles för fint för att kunna has till något annat än att slängas över soffryggen och se snygg ut.

Men, det är stämningsskapande.

pynt 4

Jag skulle också gärna sätta upp broderad bonader.

”Leve de lyckliga tomtarnas skara, lyckligt det hem där de bygga och bo” står det på en jag har.

Men tyvärr så har jag inga väggar kvar för sånt. Och absolut inte köket, där de hör hemma.

Jag har inte en enda vettig vägg i köket.

Som sagt, öppna planlösningar är inte min grej. Men tyvärr, det kom jag på lite för sent.

Och så kan jag  berätta, att jag bara hunnit gå på en enda julmarknad.

Den på Konstepidemin.

Där har dom fantastiska, konstnärliga och påhittiga juleting och presenter.

Och där dom också humor.

Att klä granen har de löst sitt eget fiffiga och verkligen bokstavliga sätt!

julmarknad 019

julmarknad 020

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s