Whining and dining

gnälla2

Det här uttrycket har jag egentligen aldrig riktigt fattat, snarare missuppfattat: det ska antagligen stå wining and dining.

Och det är ju trots allt något helt annat.

Whining = gnälla.

Fast visst, man kan gnälla ganska bra medan man äter. Ett utmärkt tillfälle att lufta sin frustration.

Speciellt om man är vrålhungrig och man får vänta på maten.

Det gnälls annars alldeles otroligt mycket.

Överallt och om precis allt.

Mest handlar det om petitesser.

Och ofta om sånt man ändå inte tänker göra något åt.

Det är bara så jäkla skönt att få lufta sina åsikter.

Tillsammans.

I grupp.

I enighet och samfälld fröjd.

Om man googlar, märker man direkt, att många, alltför många skriver om gnäll. De flesta skriver för att de känner sig lite krassliga.

Då kommer gnällmössan fram.

Dom som har det riktigt eländigt ser man aldrig till. Dom har definitivt annat att göra.

Till exempel hitta bra sätt att överleva på.

Men vardagsgnäll hör livet till och räknas till det sociala kittet som håller oss samman. Förenande vi står och gnäller över livets alla förtretligheter.

Helst på jobbet.

Det lär finnas en trestegsraket vad gäller gnäll arbetskamrater emellan. Man använder gnället som en raffinerad metod att scanna av varandra, kolla status och sånt. Sen blir det alltmer avancerat och till slut gaddar man ihop sig och alltihop kan urarta till missnöje och kalabalik.

Det är för komplicerat och alltför långrandigt att återge exakt.

Vi gnäller annars i snitt upp till en månad per år om man lägger ihop minuterna och ett medelstort företag kan förlora upp till 17 miljoner på detta, som vetenskapligt kallas psykosocial spilltid.

Man hör ju genast vad det är frågan om.

Det är inte meningen att vi ska gå runt och förspilla vår dyra arbetstid med skitsnack.

Idag till exempel var det rysligt kallt på jobbet. Hösten är ju trots allt på väg och som vanligt hänger inte värmeslingorna med i galoppen så här i början.

Men inte gnällde vi inte, vi tre som var där.

Vi nämnde det. Gned våra kalla händer och tog på oss halsdukarna. Och drack hett te.

Sen pratade vi om annat.

Om döda kattungar och värdet av konst.

Så kommunen förlorade bara ytterst obetydligt. Möjligen några kronor på den döda kattungen, men det vi höll på med var egentligen psykologisk stödverksamhet, två av oss hjälpte till att hålla modet uppe på den tredje.

Vilket kan ha sparat många sköna kronor åt arbetsgivaren, med tanke på hur sånt kan utvecklas, när man väl är nere och ledsen.

Att vara en livslevande gnällspik är inget jag vill vara. Det är helt värdelöst.

Gnällspik är en nedlåtande eller föraktfull benämning, står det. Ursprungligen ett dialektalt uttryck, mycket onomatopoetiskt, man hör ju direkt var dom har fått ordet ifrån. Alternativa ord är gnällmåns, surpuppa och surkart.

I engelskan har man ordet hedgehog (igelkott) för att benämna en sådan person. Skönt taggigt och inte speciellt klappvänligt.

Annars är Gnällspik titeln på Allan Edvalls fina skiva.

Och namnet på en speciell folklig dans, något åt polka-hållet.

gnäll 2

I Frankrike är det förresten i lag förbjudet att gnälla på sin man. Det gäller också åt andra hållet. Han får heller inte utan hot om bestraffning gnälla på henne.

Förbudet gäller alla par som bor under samma tak. Gnäll räknas som hörande till psykologiskt våld inom äktenskapet. Det betyder att man heller inte får skrika, hota med våld, förolämpa, anklaga för otrohet och kalla varandra för ful.

Straffet är till att börja med en varning, men upprepat gnällande kan leda till fotbojor, böter, besöksförbud eller fängelse.

Man kan också gå en kurs i Konsten att gnälla.

Där tas det upp frågor som: varför gnäller vi?

Vilken skillnad är det mellan äkta sorg, berättigad kritik och gnäll?

Vad kan du göra åt ditt eget och andras vardagsgnäll?

Man får tips och råd om alternativ till gnället.

Man kan välja mellan ett endagsseminarium eller en föreläsning mellan en och tre timmar.

Övriga kurser i just detta företags utbud är Jag och min mamma och allmän Kommunikationsträning.

Jag tänker inte nappa på någon av dessa erbjudanden.

Jag har ingen mamma längre och jag är hyggligt bra på kommunikation.

Och jag tänker inte gnälla.

Är det något jag eventuellt kan tänka mig, så är det att knota.

Det har en härlig biblisk tyngd över sig. Man fattar direkt, att här är det motiverat med lite känsloyttringar.

Här handlar det inte om att toapappret alltid är slut, att lönen är i minsta laget, att vi har kassa politiker och att TV-programmen är usla.

Här handlar det om sånt man verkligen inte kan göra något åt, straff från ovan. Sånt som gör livet tungt och ryggen krum:

gräshoppsinvasioner,

paddor som regnar ner från himlen,

Frogs-falling-from-the-sky-magnolia-31608118-1338-801-1

syndafloder

och eldhav som utplånar ens närmiljö.

Gammaltestamentliga vedergällningar från en gramse, och ibland lite smågnällig Gud.

Jag vill ha ett till budord, här och nu:

Du ska icke knota och bära dig åt, det tjänar ändå inget till.

gnälla 1

På religiösa sidor på nätet hittar man ett och annat knotande.  

Eller helt vanligt gnäll.

En pingstvän-sida hade den väldigt intressanta rubriken: Det är ingen idé att gnälla på Jonas Gardell.

Tyvärr funkade inte länken, så jag vet inte, vad mystiskt som dolde sig bakom dessa ord.

En annan bibeltrogen sida gnällde över evolutionsteorin och det kan dom ju få hålla på med tills de kommer på bättre tankar.

”Sion klagra medh stor smärta

Ropar uthaf ängslighet…”

sjungs det i en gammal psalm. Något tycks fel, något man unisont kan gnälla över.

Antingen det är gnäll eller det är knot, det är i alla fall föga produktivt. Det är mest som en sorts pys-ventil.

Eller så handlar det om surrugatproblem. För något som är mycket värre.

Livsleda?

Vad kan man då göra åt det, undrar jag, som inte vill gå på kurs. Allt detta meningslösa, hela detta smått destruktiva som breder ut sig.

gnälla

Man kan gå och träna i stället. Svettas ut allt missnöje.

Eller supa och rumla runt. Och glömma allt missmod i en rosafärgad dimma som blir till stålgrått huvudvärk dan därpå (Och då kan man ju både gnälla och jämra sig simultant.)

Man kan skriva poesi.

Eller varför inte ringa till Ring P1? Alla gnällspikars tummelplats nummer ett det virtuella rummet.

Hjälper inget annat så kan man skriva frejdiga insändare.

Går det gnälla mer komprimerat?

Gnäll i stort och smått fyller insändarsidorna. Men frågan är om någon lyckats packa det hårdare än signaturen ”Funderande Näckrosbo”.

Detta är hämtat från Mikael Marklunds blogg på Mediavärlden. Kul att se, hur mycket man kan avhandla på ett så begränsat utrymme.

Och om jag nu ska sluta på  ett lite gnäll-dystert sätt så passar det bra med den redan tidigare nämnda Allan Edvall.

Det är bara att tacka och sjunga med.

Här handlar det trots allt om livsväsentligheter.

gnäll 1

”Retar du upp dig på ting som är små

så är du väl inte större än så.”        (Alf Henriksson)

Ett svar till “Whining and dining

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s