Höst hos mössen

012

Det är höst nu, visst är det det, och jag har bildbeviset. Nu är jag ute i tid och otid, alltid med kameran i fickan, alltid beredd att roffa åt mig av det färgsprakande skådespelet vi bjuds på i år.

Helst skulle jag vilja leva i Kanada nu, i sockerlönnens rike. För det finns ingen botten i mitt behov av färgglada höstlöv.

Nu är det roligt att vara utomhus. Själsligt upplyftande, liksom. Trösterikt.

Upplyftande och även nedlugnande. På samma gång.

Vilket som.

Det beror lite på ens läggning. Eller vilken dag det är.

Gillar man färgsprakande slut och fan anamma och inte ge sig i första taget och i alla fall inte utan en rejäl portion dramatik så är hösten årstiden med stort Å.

Jag känner förstås till den naturvetenskapliga förklaringen, varför trädens blad ändrar färg. Men den hindrar mig inte från att se färgspelet som en symbolisk vägran att släppa taget inför den annalkande mörkertiden.

Ska man gå, ska man göra det med bravur.

014

Lite som Dylan Thomas dikt, Do not go gently into that good night

Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.

Though wise men at their end know dark is right,
Because their words had forked no lightning they
Do not go gentle into that good night.

Good men, the last wave by, crying how bright
Their frail deeds might have danced in a green bay,
Rage, rage against the dying of the light.

Wild men who caught and sang the sun in flight,
And learn, too late, they grieved it on its way,
Do not go gentle into that good night.

Grave men, near death, who see with blinding sight
Blind eyes could blaze like meteors and be gay,
Rage, rage against the dying of the light.

And you, my father, there on the sad height,
Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray.
Do not go gentle into that good night.
Rage, rage against the dying of the light.

(En häftig, gripande dikt. Följ länken och lyssna på Dylan Thomas när han läser den själv och rys av välbehag)

En del träd och buskar är bara så bra på det: asparna som blir smörgula, roligt prickiga och sen svarta där de ligger på marken. Körsbärsträden som tonar över i mättade, rubinröda färger, häggmisteln som klär sig i extravagant rött och orange. För att inte tala om vildvinet och rådhusvinet.

063

Och så lönnarna, som aldrig kan bestämma sig, vilket färg de ska satsa på och målar sig i färger som får mitt hjärtat att skutta omkring i bröstet av förtjusning.

Lönnen är mitt träd!

099

Så gillar man färg är hösten helt rätt.

Och gillar man lugn och ro är hösten också helt rätt.

Dimma, mildhet, dämpade nyanser, alla schatteringar av grått. Det finns även sådana dagar.

Årstiden har, som alla årstider, många sidor, många skepnader. Just nu satsar den på bred front på skådespel.

Jag gillar och har alltid gillat hösten. I första ring på gymnasiet skrev jag en inspirerad uppsats om den som imponerade grymt på min modersmålslärare. Han läste den högt för klassen.

036

Jag var orädd redan då och kunde ta i. Med metaforer och välfunna bilder.

Uppsatsen var pinsamt lyrisk, om jag minns rätt. Så där lyrisk som man bara kan tillåta sig i just den åldern. Sen lägger man av med sånt överspänt tramseri.

Fast egentligen, ska jag vara ärlig, så är jag fortfarande lyrisk. Fast bara inuti. Fnattigt lyrisk och så glad i alla färgerna att jag nästan vill att löven ska trilla av, nu, genast. Och alla på en gång.

För att ha det gjort. För att slippa ängslas för att den gyllene tiden är så obarmhärtigt kort.

Så att jag kan återgå till livets stilla, lite mera olyriska lunk.

mössen5

När pojkarna var små, läste jag om Mössen på Björnbärstigen för dom.

Ofta och mer än gärna.

Det är en serie små bilderböcker av Jill Barklem och handlade om en koloni självförsörjande möss och som kom till för mer än trettio år sedan.

I denna värld existerar bara det snälla, det rara och det goda. Ibland blir det lite, lite farligt, som i boken som handlar om hösten, men det ordnar sig och slutar med en kopp varm choklad framför en jättestor öppen brasa.

Serien består av fyra årstidsberättelser och de är alla så förtjusande vältecknade med sina mycket engelska akvareller av natur, blommor och blader.

mössen4

Mössen är välartade varianter av människorna, de lever i sitt miniatyrsamhälle där inget fattas och där allt har sin plats och alla har sina roller. De klär sig i sina förtjusande ålderdomliga kläder och interiörerna är allt från gemytlig english cottage-style till elegant slottsmiljö.

En mycket konstig sida i min karaktär som i och för sig är patetiskt o-tidsenlig och absolut inte politiskt korrekt är den som gärna kan tänka sig en värld där fåglar har hucklen och kan prata.

Så just denna sagovärld är helt i min smak.

016

Denna fäbless för det osannolika har fått sin näring av den del av min barndomsvärld som var sammansatt av sagor, av illustrationer i böcker, av vykort med gulliga fåglar (med hucklen på) som fanns att köpa i affären, av ett liv i full frihet ute i naturen.

Låtsasvärldar av kopiös trygghet skapat i en värld där femtiotalets mycket otrygga kalla-kriget-mentalitet skapade en diffus men påtaglig skräck även hos oss barn.

051

Därför kan jag inte släppa min kärlek till mössen på Björnbärsstigen.

Det var inte länge sedan jag googlade mig fram till dom på nätet och köpte utgåvan med samtliga berättelser, på engelska.

Ibland får min barnsliga sida helt enkelt ta över, jag bejakar den på pin kiv och matar den med allsköns orealistiskt trams.

Och när jag går mina höstliga promenader fotograferar jag Björnbärstigs-miljöerna längs dikesrenen, vissnade blomrester, höstfärgade blad, bär, frukter, gräs, pinnar.

163

Jag inbillar mig, att det är där dom finns. Mina möss.

Sen går jag ut i trädgården och där ligger en liten död mus med huvudet avbiten.

135

Det är Mollys verk. Att ha katt innebär att man  förr eller senare blir desillusionerad vad gäller låtsasvärldar med små, beskäftiga möss.

Verkligheten lämnar spår. Blodiga, ibland halvt uppätna spår.

Inte har dom kläder på sig heller, dessa döda möss. Bara grå, våta, småblodiga pälsar.

Inte samlar dom höstens gåvor, inte syltar och saftar och lagrar och bullar upp allt i Stubbens lager.

118

Inte har dom brasor att tända, inte dricker dom kamomillte eller choklad.

Möjligen går dom vilse i höstdimman precis som lilla Vivan (Primrose heter hon på engelska, en genial översättning!) och i detta fall hamnar hon i kattens klor och kommer aldrig hem igen.

Så vad ska man säga.

Hösten är vad den är, naturen är vad den är. Och katten är katt och gör som katter ska göra. Råkar hon i all välmening komma in med en liten mus blir jag allt annat än trivsamt förtjust.

Alla bilderböcker till trots.

Jag kan skilja verkligheten från dikten. Vilket man ju måste kunna förvänta sig av en fullvuxen individ med ett visst mått av livserfarenhet.

050

Men njuta av hösten tänker jag fortsätta med.

Jag skal vältra mig i lövkrattning och äppleplockning.

Jag ska göra allt jag kan för att på ett total-nostalgiskt vis förvandla mitt kök till ett sylt- och saft- och pajdoftande, höstligt paradis.

Precis som Stubbens lager.

mössen6

Ibland är det bara så det ska vara.

mössen1

4 svar till “Höst hos mössen

  1. Oj så många fantastiskt fina bilder! Jag älskar också den prunkande hösten med alla frukter, alla dofter, fukt och färger! Lugnet, diset och det grafiska, svarta fåglar på blekgula fälten. Du skriver så fint om allt det jag också känner.

  2. Vet ingen annan som lyckas beskära höstens natur lika fint som du. Blir bara så sugen på att åter skaffa mig en fungerande kamera. Mobilen har en bra kamera men den är närmast omöjlig att hålla i.
    Inspirerad av dina bilder inledde jag gårdagen med en fotorunda i vår trädgård men även fast bilderna blev vackrare än trädgården så infann sig inte den glädje man känner när allt stämmer med alla inställningar på en kamera som man tagit massor av bilder med.

    • Hej, Sven, jag måste erkänna, jag gör aldrig några inställningar utan kör med något så oproffsigt som auto. Jag ska lära mig allt det andra. Sanrt! Sen bildbehandlar jag i ett gratisprogram, ytterst lite. mest att jag drar ner bilden till hanterligt format som passar för webpublicering. Det är allt. men jag älskar att ta bilder, som säkert alla märkt vid det laget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s