Tidsinställda bomber

bok 002

Internet är fantastiskt.

Jag är bara så glad för det.

Jag använder den gång på gång för att kartlägga det jag plötsligt kommer ihåg att jag inte får glömma.

För där får man tag på saker.

Tidigare har jag påstått, att jag inte är någon samlare. Det är sant.

Fast ändå inte.

Jag samlar faktiskt.

På urklipp, på bilder, på berättelser, minnen, dikter.

Som jag klipper ut och klistrar in i mina kom-ihåg-böcker.

Jag har flera stycken och dom är till ständig glädje.

Mycket, mycket roligare än min före detta grissamling.

 

På 70-talet, i den tysk damtidningen jag läste då, fanns alltid dikter insprängda, bland artiklar och reklam.

Många var väldigt fina, och alla var förstås på tyska.

En gång hittade jag en poet jag gillade skarpt, Roswitha Hamadani.

Hon var ung då, hon också, och såg alltigenom tuff ut, fräck men trevlig.

Lite okammat och säkert var hon en som rökte, ofta och gärna.

 

Fast egentligen visste jag absolut ingenting om henne.

Nu vet jag lite mer, för jag har googlat, och hon finns på Wikipedia. Nu vet jag att hon är från Österrike.

Jag ville faktiskt ha tag på en av hennes böcker. Det kändes som ett behov.

Det kändes också, som om hon hade något att säga mig, att det hon sagt håller än.

 

Dikterna är från 70-talet, som sagt, och hennes böcker går inte att köpa på vanligt sätt.

Det är ju så det är med lyrikböcker.

Dagsländor, snabbt utrangerade.

Nedkastade i glömskan brunn.

 

Det är då Internet är så oumbärligt bra. Man kan få tag även på det som är nästan glömt.

Jag har fiskat i den där brunnen och fått napp.

Boken fanns på tyska Amazon, antikvariskt. För en oerhört överkomlig penning blev den min och några dagar senare, dvs idag, låg den i brevlådan. Ett litet paket, extremt välinpackat i lager på lager, vältejpat och nästan inbrottssäker.

Men det gick att få upp. Med en vass sax.

 

Så idag blir det ett mycket kort inlägg.

Det blir en dikt av Roswitha Hamadani.

Först på tyska.

 

Zeitbomben

Jeder Frustrierte,

den wir frustrieren,

kann explodieren.

 

Der eine

bringt sich um,

der andere

stirbt

vor Trauer

oder an Krebs.

 

Der dritte

zahlt es

unversehens

seinem Kind heim

mit einem Blick.

 

Häufig aber

kommt es auch vor,

dass sie einen

oder sogar mehrere

andere umbringen.

 

Seien wir froh,

wenn eienr

nur

den Hund schlägt

oder die Frau.

 

Och nu på svenska. Jag ska försöka mig på en översättning. Bara för att dikten är så bra.

 

Tidsinställda bomber

Varje frustrerad

som vi frustrerar,

kan explodera.

 

Den ena

tar livet av sig,

den andre

dör av sorg

eller av cancer.

Den tredje

 

hämnas

utan att mena det

på sitt barn

med en blick.

 

Men ofta

händer det

att de tar livet av någon

eller  till och med

av flera.

 

Vi får vara glada

när någon

bara

slår hunden

eller sin fru.

Ett svar till “Tidsinställda bomber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s