Bananarama!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag vet inte, om dom heter bananflugor eller fruktflugor, men tre saker vet jag: dom är extremt små, dom är extremt många och dom är extremt irriterande.

( Fast nu har jag googlat, så nu vet jag, att det heter bananflugor och att fruktflugor även inkoopererar borrflugor, som jag inte ens vet, vad det är. Blomflugor, som jag däremot känner till, är heller inga banaflugor utan en helt annan art).

Det finns allt möjligt flygfähigt som är allt från irriterande till smärtsamt och allergiframkallande.

Mygg, som sticks, inar och inte låter en somna.

Knott, nästintill osynliga och fullt kapabla att döda kor.

Bromsar och bliningar , som jag är uppvuxen med och som är en pest vid vattendrag när man vill bada och som ger hemska stick, eller om möjligt, bett.

Vanliga husflugor och stora feta hästflugor som är ohygienska och har en benägenhet att starkt störa ens frid eller koncentration genom att ideligen dunsa mot fönsterrutan i någon sorts desparat frihetlängtan.

Mormor körde alltid med sådana där klistriga spiralerna som hängde från lampan. Osedvanligt vedervärdiga, speciellt när man själv fastnade i dom med håret.

flugor 057

I ett anfall av nostalgisk hjärnsläpp köpte jag några såna en gång. Dom ligger fortfarande i någon av kökslådorna och dräller. Jag skulle aldrig komma på idén att sätt upp dom.

Dels ser det fruktansvärt otrevligt ut med en massa döda flugor fastklistrade.

Dels klarar jag inte av tanken på att flugorna fastnar, desperat sprallar med benen och lönlöst viftar med vingarna. Dom sitter fast och går en långsam och antagligen plågsam död till mötes.

Ska man döda levande saker ska det gå fort. Barmhärtighetsmord.

Därför klipper jag hellre mördarsniglar än plåga dom med mer utdragna mordmetoder.

Liv är trots allt liv.

Antagligen har flugor inga eller mycket små, rudimentära hjärnor och tänker väldigt lite över liv och död. Inte heller hänger dom sig  väl åt dödsångest-tankar.

Men vad så med alla dessa bananflugor? Hur kan det överhuvud taget finnas så meningslöst små varelser.

Med vingar.

Hur ingår dom i det ekologiskt- biologiska kretsloppet? Var kommer deras eventuella nytta in i bilden?

För när jag vet någontings nytta, har jag lättare att acceptera dess existens.

Som med fästingar. Som ingen än har sett någon meningsfullt med.

Mer än att hålla antalet vilt nere genom massattacker med kraftig anemi och döden som följd.
Det har jag sett på TV. Hur en älgko i en villaträdgård bara störtar sammanoch är död. Och sen får man se, hur huden under pälsen är helt täckt av fästingar.

Det verkar vara en ganska exklusiv uppgift, att bara finnas för att döda så stora djur. Då hade det väl varit bättre, att uppfinna fler jägare.

Snabbare, enklare, inte så kli-igt.

Men bananflugors uppgift: att se till, att frukt undanröjs genom att de bryts ner miljömässigt acceptabelt i dess nästintill obefintliga mage?

Eller äts dom av någon? Av vem? Av husflugorna?

(Google-svar: de används som akvariefiskfoder).

Såna har jag inga här, så det är kanske därför dom trivs så bra hos mig.

Eller så beror det på den miljömedvetna komposthanteringen under diskbänken. 

Jag har inget emot att gå ut med den till varmkomposten. Det är spännande att lyfta på locket och studera alla dessa ivriga kompostmaskar i full aktion. Det är ett myllrande mikrokosmos av nyttig återvinning.

Det funkar för mig, eftersom mitt luktsinne är starkt reducerat. Ess har väldigt svårt med lukten i kompostbingen.

Så vi har ett litet fruktflugsparadis under diskbänken. Och så har vi alltid frukt framme. En öppen inbjudan att ta för sig, att vältra sig i gamla svartnande bananer, att lägga sina äckliga ägg både här och där.

Och framför allt, att flyga så där ohörbart men mycket irriterande runt mitt huvud när jag ska se TV.

Nu har dom kommit tillbaka märker jag, efter att det har varit väldigt lugnt länge. Jag hade nämligen hittat en liten flaska på Hornbach, en fruktflugsfångarfälla.

flugor 055

flugor 056

Troligen betalade jag ett överpris. Jag anar, att innehållet är högst prosaiskt enkelt och inget mystiskt märkvärdigt framtagen efter åratals forskning på hemliga labb i Schweiz.

På nätet hittar man bra beskrivningar hur man själv gör sin magiska brygd som lockar och i slutändan tar kål på fruktflugorna.

20070111-bananflugor_02 (1)

Enkelt.

Det gäller bara att fånga dom och hålla kvar dom. Det är trixet. När dom väl tagit sig ner till godiset i min hornbachflaska, kommer dom inte ut.

I stället kan jag glädja mig åt en allt äckligare bananflugsgegga i botten av flaskan.

Man ska byta efter nån månad. Det har jag glömt göra.

Jag har förresten haft att göra med dessa små flygfän tidigare i mitt liv. Men då var det ett rent vetenskapligt möte.

En gång fick jag för mig att vidareutbilda mig. Något som skulle leda till en rejäl omskolning, eftersom jag hade fattat misstankar mot min lust eller förmåga att hålla på med konst.

En inriktning mot det mer naturvetenskapliga skulle ge mig möjligheten i min avsikt att läsa nya, riktigt svåra saker.

Och bli läkare t exempel. Eller helst biolog.

Faktiskt.

Men eftersom jag hade en språkinriktad studentexamen, måste jag börja läsa på Komvux.

Matematik.

Det gick strålande.

Vilket var en överraskning.

Och fysik.

Sen kemi och biologi.

Biologin, det var där det hände.

Vi skulle göra experiment med bananflugor.

2012-02-23-xl--Drosophila_melanogaster_-_side_aka

Jag var eld och lågor. Experiment är kul. Provrör, mikroskop, vit rock. Det var ju så, min framtid skulle gestalta sig.

Fruktfluga_-_livscykel

Bananflugor är kända inom biologin för att ha väldigt korta liv.

30 dagar lever de, om det är 29 grader varmt.

Vilket kan tyckas förvånande. Här hos mig verkar dom leva för evigt.

Men det är förstås deras avkommor, kull efter kull, i ett rasande tempo.

Därför kan man studera mutationer på dom.

För även en bananfluga kan se olika ut. Under mikroskopet.

En del har vita vingar. En del inte.

En del har korta vingar, en del långa.

Somliga har streck här och var. Eller prickar.

Sådana små, intressanta avvikelser lockar vetenskapen till manipulerande.

Det började med, att vi skulle separera honor från hannar. Under mikroskop gick det tydligen att avgöra könet på dom. Hannar är som vanligt mindre och ser annorlunda ut därbak.

Lätt som en plätt.

450px-Biology_Illustration_Animals_Insects_Drosophila_melanogaster.svg

Men allra först kloroformerade vi dom. Så att dom låg stilla och inte rörde på sig.

Sen stoppade vi dom olika könen i olika kolvar.

Därefter skulle de paras kors och tvärs på olika sätt, för inte nog med att vi skulle se dom olika könen, vi skulle kolla efter olika särdrag också.

Men så långt kom jag aldrig.

Till parningen.

Påsken kom och med den påskledigheten. Som skulle tillbringas på svärmors gård i Dalsland.

Jag hade inget annat val än att ta med provrören, kloroformen och hela konkarongen.

Eter var det kanske. Svärmor var inte så glad i den svaga med urskiljbara eterlukten.

Efter några dagar tog jag mig en titt på mina provrörsflugor. Som hade vaknat till liv och glatt förökat sig. Larver överallt.

Det var förstås inte fråga om jungfrufödslar eller en självbefruktande ras.

Det var frukten av uppenbar slarv från min sida i själva urvalsprocessen.

bananflugor-160 (1)

Jag insåg där och då, att det kliniska laboratorielivet krävde noggrannhet, omsorg om resultatet och lite mer än en vit rock.

Det var kanske där och då jag la mina planer på hyllan.

Fast inte medvetet.

Medvetet spolade jag däremot ner hela försöket på toaletten.

Jag fick väl ta itu med ett annat labbförsök efter lovet. Något som var lite större att se och handskas med.

Det var lite joxigt med magnetism och ström också. I fysiken.

Där ville jag förresten bygga ett hologram, minns jag. Läraren var reserverad och såg lite skrämd ut men tyckte det var en intressant idé.

Mina planer på det labbjobb skrinlade jag för gott strax därefter. Vilket var tur för fysikläraren. För han visste säkert inte, hur man gjorde ett hologram.

Från scratch.

Jag blev gravid i stället.

Det var bra mycket lättare och resultatet blev bra mycket mera lyckat än bananflugsexperimentet.

 Vill man läsa lite fluganknutet kan man ju alltid ta fram Flugorna herre av William Golding. Ett annat tips är Flugan och evigheten av Håkan Nesser.

Och vill man fördjupa sig ännu mer i insektsvärlden, även om det här handlar mer om en skalbagge och inte flugor, är det bara att slå upp världens bästa novell, Förvandlingen av Kafka.

forvandlingen-franz-kafka

2 svar till “Bananarama!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s