Gör din egen Kirchsteiger

collage ernst 001 fixat

För ett par år sedan hade jag hängt ett riktigt snyggt program från Trädgårdsföreningen på kylskåpet. Det var med anledning av Rosornas dag. På bilden figurerade deras snygga trädgårdsmästare med hela famnen full av rosor.

”Är det den där Gartenkreuter”, utbrast Ess, sambon. Men både uppgiven fasa och tydlig frustration i rösten. Men där fanns också lite hån och nedlåtenhet.

Jag förstås honom. För jag vet vem han menade. Han menade Ernst.

Kirchsteiger.

coll 8

Det fanns likheter, det måste jag erkänna. Inte bara hårfärgen, också den allt överväldigande trädgårdsromantiken hade trädgårdsmästaren och Ernst gemensamt.

Den där gladlynta tillförsikten som strålade ut från bilden. Att allt ordnar sig, bara man har rosor och ett trevligt leende.

Men Ess behöver inte bli rädd.

Jag skulle aldrig begära, att han ska leva upp till Kirchsteiger-idealet.

Han är för det första inte tillräckligt lång. För det andra av ett annat virke. Bättre eller sämre vill jag låta vara osagt.

Men händig, det är han. Fast nästan enbart när det gäller sånt som är livsnödvändigt .

Båten.

Och Veden.

coll 6

Och så snidar han skitsnygga smörknivar. Med jämna mellanrum, när andan faller på.

Ibland, när han vantrivs extra mycket på sitt jobb får han för sig, att det finns försörjningspotential i smörknivar. Vilket jag försöker att ta ur honom. Det finns det inte. Jag bad honom räkna på det. Timlön och sånt. Han är ju trots allt ingenjör och kan matematik.

Och världen behöver inte så där jättemånga smörknivar för att överleva.

Men till husbehov är det helt ok med handsnidade eneknivar.

En gång när Ess var lite förkylt byggde han ett väldigt fint skåp till min grissamling. Av drivved, som jag släpat ihop. Men såna excesser hör till sällsyntheterna. Då krävs det, att han har urtråkigt och är lite sjuk.

Numera får Ess ha sina seglar- och surfarpriser i det skåpet. Grisar har jag slutat med.

Jag är ingen samlare. Det måste vara en genetisk defekt. Alla samlar på något. Det är en överlevnadsinstinkt. Utan samlandet hade vi dött ut.

Ernst samlar säkert. Annars skulle han inte vara Ernst.

Men Jag tröttnade på grisarna efter några år. Det tog liksom aldrig slut. Det finns grisar precis överallt. Även om man redan från början har uteslutat alla spargrisar.

coll 5

Men trots denna väldokumenterade händighet så är Ess ingen Kirchsteiger. Han har inte den läggningen. Han skulle aldrig peta ner frön i jorden. Sätta vitlök, där går gränsen. Och måna om malörten. Men frön, nej.

Och han målar sällan saker. Inte ens huset, fast det skulle behövas. Inomhusmålandet sköter alltid jag. Möbler, väggar, det är min domän.

Men mat kan han laga, Ess. Inte så där utstuderat sinnligt som Ernst. Och så kan han bara några få saker. Alltid med kött. Grönsaksexcesser lämnar han helst därhän. Tomatsallad, där går gränsen. och potatis.

Och aldrig att han tänder levande ljus. Eller öser på med blomsterdekorationer.

Men grillen är han bra på att tända. Och då ska jag bara säga, att vi har en väldigt primitiv och manlig grill. Ernst skulle bli förtjust, om han såg den.

Ess kör också gärna med ledig klädsel och rutiga skjortor. Precis som Ernst. Men hos Ess verkar det som helt vanliga kläder, han kan inte bära upp det på samma finess och eleganta sätt som Ernst.

collage del 1

Och inte har Ess någon egen tidning.

Men det har Ernst.

Jag köpte faktiskt tidningen.

På Coop, där jag handlar med shop-express och slipper eventuellt skämmas i kassan. För att jag är så lättlurat ytlig som köper livstilsmagasin. För det är väl det det är?

Ibland måste man kolla om man ligger i eller ur fas. Om man platsar. Med tanke på, att yngste sonen tycker vår uteplats liknar ett hippieläger. Det tog skruv. Även om han sa det med viss beundran.

Nu var det inte bättre än att det just den här gången var kontroll. Den rödklädda Tjejen som kom med sin pipapparat var glad och trevlig och sken upp som en sol, när hon såg att jag hade Ernst i kassen.

”Visst är han väl trevlig”! sa hon svärmskt. Nog har Ernst sina beundrare.

coll 1

Ernst och jag är faktiskt landsmän. Och Ernst på tyska betyder allvarlig. Och visst, han är allvarlig, på ett väldigt glatt och trivsamt sätt.

Han ser ut som idealpappan alla barn ville ha på min tid, men aldrig hade. Såna män som jag i mina svaga ögonblick tror fanns överallt i min barndom, fast det är bara så som jag tror. om fanns egentligen bara i böckerna. Papporna som fanns var för det mesta sturska öldrickande exemplar. Han i huset  bredvid hade t o m rött hår. Inte såg han ut som Ernst.

Ernst är en idealbild. Han finn egentligen inte. Jag börjar tro, att TV-Ernst är ett konstgjort hologram, hopsatt av alla de rätta beståndsdelarna.

Ändå skulle jag vilja ha en egen Ernst.

När han nu är så händig, han kan ju fixa precis allt av totalt omöjliga saker. Och det blir så snyggt!

Hur vore det med en bra beskrivning hur man gör sin egen Kirchsteiger?

Så skulle alla vi som gärna skulle vilja kunna få en egen.

Det är så mycket jag skulle behöva ha fixat.

En vinterträdgård utanför sovrummet. En trappa ner från balkongen till trådgården. Trädgården, En stor ateljé som flödar av ljus och skaparglädje.

Det skulle min Kirchsteiger fixa hur enkelt som helst. När nu Ess inte lyssnar på det öra.

Fast han är ju ganska lång och svår att få ner i byrålådan. För jag skulle ju vara tvungen att gömma honom för Ess. Han skulle nog inte gilla, att jag hade en Gartenkreuter drällandes omkring.

Med eller utan rosor.

collage del 2

3 svar till “Gör din egen Kirchsteiger

  1. Ping: Luktärtsdrömmar | spinna halm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s