Vargbönan

himmel 9

Sensommaren är här. Det syns på de bärtunga rönnträden, allt rödare för var dag spår dom en kall vinter. Det känns helt ok efter denna sommar som för en gångs skull visste att uppföra sig.

Men så plötsligt slås jag av en underlig tanke.

Hur var det med lupinerna i år? Har jag verkligen missat hela den blomningen, eller var det inga denna sommar?

Jag har nu hållit ett öga på vägrenarna, och visst, jag har sett spåren. Några halvvissna stänglar med de typiska frökapslarna rasslande i vinden.

Kanske var jag bara på fel ställe i år, inte ute på vägarna vid rätt tidpunkt. Jag måste ha glömt bort dom i år.

Eller kanske hade också de påverkats av den underligt kalla och torra våren och blommat lite diskretare i år.

Lupinerna hör till min samling av magiska blommor. Mest för att dom var så sällsynta, där jag växte upp. I Frankenlands sandrika jord var det inte gott om lupiner.

Dom var så sällsynta så att det ryktades, att dom var fridlysta. Vi fick absolut inte plocka dom.

Dom växte på ett speciellt ställe i skogen. En mytiskt undanskymt plats, fast det var längs svamprutten och inte alls undanskymt. Det bara kändes så. Att man närmade sig sagolandet.

103

Lupiner är framför allt blå. Och rosa. Det är det vanligaste. Sen finns det fina vita och nästan lika fina gula. Och så finns det trädgårdsvarianter.

Jag skulle verkligen vilja ha lupiner i min trädgård, vilka varianter som helst, bara det är lupiner och bara dom är många. Lupiner gör sig bäst i stora horder. De ska vara en rejäl massverkan.

Lupiner har också rykte om sig, att vara extremt livskraftiga, att ta över, lite som en blommande invasionsstyrka. Frösår sig och håller på.

Men inte hos mig. Jag har kämpat med frön, med plantor, med en massa god vilja, med besvärjelser och med svordomar. Men dom trivs inte. Plötsligt ska dom till att vara kinkiga, när dom annars inte är det minsta nödbedda.

Sen läste jag på. Dom vill ha kalkfattig jord. Tyvärr är min jord precis det motsatta. Här är urgammal sjöbotten, man kan fortfarande hitta snäckor när man gräver, här är fet lera. Här finns kalk! Här trivs rosor, pionerna växer som de ska. Men jag har inga rododendron.

Synd. Jag vet precis, var lupinerna skulle göra sig extra bra.

En annan sak med lupiner är att de är så lena. Som änglahy. Mycket, mycket mjukare än något man kan föreställa sig, Att ta ett greppoch låta handen glida upp längs blomställningen är nästan snuskigt lent. Lite autoerotiskt.

Fast jag hade en kollega som verkligen tyckte illa om lupiner. Hon hade isblå, kalla ögon och enligt henne var dom ett avskyvärt ogräs, som inte förtjänade att leva. Enda lösningen var utrotning.

Det låter lite otäckt nationasociaistiskt tycker jag. Det kan bara vara hatfyllda människor eller såna med osedvanligt otrevligt ordningssinne som kan tycka så om lupiner.

Lupine06

För finns det något ljuvligt vackrare än lupinfält i landskapet.

Det finns det förstås, men ändå.

Som uppe i Dalsland. Som det där vägmotet uppe i Åmål när man ska mot Karlstad, där lupinerna helt har intagit naturen längs vägen, dom där konstgjorda kullarna som det blir vid dessa extrema mot.  När dom blåare än blått försvinner mot en blå himmel i det gröna landskapet, lite som inhemska lavendelfält, om än annorlunda blått? Och med rosa i.

(Bilden ovan är inte från Dalsland. Dom andra bilderna är det. inte den. Men det är som illustration till vad jag menar. Massverkan. Blått så långt ögat når. Himmelskt skönt).

Fast lupinen är en riktig onödig växt som man inte kan ha till något. Inte till växtfärgningen och inte inom örtmedicinen. Ovanligt. Annars brukar alltid allt kunna användas till något. Man brukar kunna göra något lugnande te av bladen eller, i värsta fall,  strö blommorna i salladen som dekoration.

Möjligen kan en och annan häxa ha nytta av lupinen, för lite giftig är den. Djur och fåglar mår inget vidare av att tugga i sig frökapslarna. Då kan de drabbas av riklig salivproduktion, mag- och tarmproblem, darrningar och få andnöd. Även katter. Och gnagare. Och fåglar.

Darrande fåglar med andnöd kan inte vara någon vacker syn, och om katten kommer indreglandes, då har hon varit i lupinbeståndet och knaprat.

099

Även människor kan få knepiga symtom om man skulle få för sig att äta av lupinfröna. Då börjar man kräkas, man få förhöjd puls och cirkulationsrubbningar. Har man ätit riktigt mycket får man kramper och andningsapparaten kan förlamas. Låter lite som vid gullregn.

Dessa lömska ärtväxter.

Alltså: man får njuta av synen av lupinen men inte blanda fröna i müslin.

Det där med lenheten, jag kommer att tänka på en midsommarafton, när ingen, i alla fall inte männen, ville gå och lägga sig. Vi var ute vid kusten, hos vänner. Herrarna var så glada och uppspelta och anbelupna att de inte bara ville bada näck, de ville absolut också bada bastu.

Fast klockan var tre på natten. Men herregud, det var ju midsommarnatt! Visst måste man bada bastu, då!

Bastubadet blev av, det blev dessutom en glad och livlig tillställning. Och eftersom man ville hålla på ritualerna, skickade man en stor, kraftfull norrman ut i naturen, som vid det här laget var ganska väl upplyst av den nu uppgstigna solen.

Han skulle ut och hämta, inte öl, men väl björkris.

084

Tyvärr hade dom skickat ut fel man. Han var definitivt ingen botaniker. Han kom in med lupiner. Det var det enda han kunde hitta, sa han.

Det måste ha varit en uppmuntrande och trots allt smått fånig syn, alla dessa bastuångande herrar som piskade sig hårdhänt med lupiner. På morgonen var hela bastun full av blå lupinblommor. Vackert men svårstädat.

Underligt nog tänker jag alltid på en seriefigur från min barndom, när jag hör ordet lupiner. En tysk variant av Kalle Anka, Fix och Foxy. Dom var två små, röda rävar, den smådumma vännen/boven hette Lupo, han var varg.

fix_fo44

Lupo kommer förstås av latinets namn på vargen, lupus. Och det gör lupinen också. Så jag associerade helt rätt. Den heter så antagligen på grund av dom grågrönsvarta, ludna frökapslarna.

I Tyskland finns ett annat namn på lupin, Wolfbohne, vargbönan. Det tycker jag låter fräckt. Vargböna. Det är nästan något man skulle ha velat vara.

PS förresten: Fix och Foxy var jättebra! Och Lupo hade en snäll mormor, Eusebia. Precis som jag, fast min hette Margarethe.

Eusebia_Murek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s