Stäppvargens paradis

pict

Jag är så glad, jag är så glad, jag har hittat PictorsVerwandlungen igen.

Pictors förvandlingar är en liten sagoberättelse av Hermann Hesse. På den tiden, då jag i  ungdomlig iver slukade Siddartha ville jag naturligtvis också gärna  – i ungdomlig övermod- klara av andra böcker av Hesse, Stäppvargen och förstås, Glasperlespelet.

Vilket jag inte gjorde. I alla fall inte Glasperlespelet. Den har jag kvar att bita mig igenom.

Det var då jag av en lycklig slump stötte på den lilla boken på biblioteket. Sen, långt senare, när jag ville låna den igen, hade den hamnat i arkivet och man fick beställa den upp ur det djupa mörkret. Det var inget problem. Den fanns där i gott förvar. Om det är så än idag vet jag inte, den kanske har rangerats ut och makulerats och sålts för en tia i billiga hyllan.

Men nu har jag  hittat den igen, på nätet. När den kom, visade det sig vara en ljudbok, vilket är bra på ett sätt, men inte vad jag tänkt mig.

pictor 001

Uppläsningen är jättefin (på tyska), och den är poetiskt musiksatt. Men jag saknar Hesses illustrationer.

Hermann Hesse föddes 1877 i Calw i Schwarzwald som son till en tysk-baltisk missionär. Mamman var dotter till en Indolog från Baden-Würtenberg. 1946 fick Hesse nobelpriset, 1962 dog han i Montagnola. Detta är den kortaste kortversionen. Mellan dessa årtal finns en och annan berättelse om själva människan Hermann Hesse.

pict1

1916, mådde han inte så värst bra. Det mesta hade gått fel, hans fru blev nervsjuk, äktenskapet kraschade, han gled ner i en allt djupare skrivarkris. Sönerna hamnade på barnhem och hos fosterföräldrar. Han egen far dog.

Dessutom var det början på märkliga tider, Hesse, som var pacifist, råkade ut för en presskampanj i sitt hemland där han utpekades som landsförrädare.

Det är fullt förståeligt, att han hamnade i en djup depression. Han var aldrig särskilt stark mentalt och hade tidigt i sitt liv självmordstankar.

Då började Hesse som tur var gå i psykoterapi, hos Josef Bernhard Lang, en elev till Jung.Lang rådde sina patienter att skriva drömdagbok, och även att måla sina drömmar. Hesse gick på mer än sjuttio sessioner hos honom och psykoanalysen blev en vändpunkt för honom. Målandet, med kritor, med olja, med pennor, blev den befrielse han behövde, det som så småningom löste hans skrivkramp.

Det finns faktiskt över 2000 av hans akvareller bevarade. Ibland visas de på utställningar.

Han målade bara det drömda, sa han, inget avbildande verkligt. Arketypiska motiv återkom ständigt: hus, berg, träd, sjöar. Konstkritiskt sett, var hans måleri en hobbyverksamhet, han var en glad amatör, men med ett starkt, eget tilltal.

Själv kallade han sig för en dilettant. Trots detta, blev just målandet det som gav honom välbehövliga  intäkter under de tider han inte kunde få sig till att skriva. Genom försäljning av illustrerade manuskript fick han inkomster inte bara till sig själv utan även till andra behövande.

Att jag så pladask föll för Pictors förvandlingar en gång i tiden var just illustrationerna. Bokutgåvan var en faksimil med Hesses egna målningaroch hans handskrivna text i tyskt frakturstil. Naiva, romantiska akvareller där han hade hämtat inspiration från orientaliska manuskript och från illuminerade, medeltida böcker.

Boken kallar han själv en kärlekssaga och han skrev den strax efter det att han mött Ruth Wenger, som blev hans andra fru, visserligen bara i tre år, men visste han ju inte då.

piktorseite

När han mötte henne första gången hörde han enligt egen utsago sagofågeln sjunga, han plockar den blå blomman som ger evig salighet. Och så skriver han sagan om Pictor (som ju betyder målare).

Pictor befinner sig i paradiset, i ett rusigt, färgklingande, saligt-lyckligt paradis, där allting runt omkring honom ständigt förvandlas, antar nya, spännande former, livet är i evig förändring, aldrig stillastående.

Fågeln blir blomma blir fjäril blir träd blir kristallisk sten med underbar färg. Pictor griper tag i kristallen innan den försvinner ner i jorden. Ormen kommer – alltid denna orm – och berättar att stenen ger Pictor möjlighet att delta i den pardisiska förvandlingsdansen.

Pictor önskar sig att bli ett träd. Och så står han där, i början lycklig för sin trädtillvaro. År ut och år in. Lite tråkigt blir till slut. Lite enahanda, att vara så statisk när allt annat runt omkring honom är i ständigt upplösning.

Då fattar han, att ormar är eländiga kryp som man aldrig kan lita på.

Men så kommer hon, flickan med det gyllene håret, sagovarelsen, uppenbarelsen, den enda, den rätta. Hon kommer svävande in, hoppandes, dansandes omkring. Och hon sätter sig intill trädet Pictor och blir ett med honom och nu kan de förvandla sig, nu, när han är två och inte bara en. Och de blir allt möjligt, t o m en dubbelstjärna kan de förvandla sig till.

Piktor (2)

Det där med dubbelstjärna är lite roligt, för i alla år har jag trott, att det var så sagan slutade, att det bästa av allt var, att kunna förvandla sig till en dubbelstjärna. att det var höjden av lycka. Men så står det inte alls. Ett av minnets små saltomortaler. Egna påfund.

Den första pläd jag vävde, då, i den vevan, när jag var uppfyllt av Pictors förvandlingar, kallade jag Lilablå slummersång. Så står det inte heller. Det står mörkblå slummersång.

Den lilla boken är en rusig liten kärleksförklaring, det förstår man ju. Romantisk och gullig. Det lär vara Hesse allra gladaste saga. Den mest tillitsfulla.

pictor 3

Själv uppmanade han, att man skulle läsa den högt, för att det var bara då, inrimmen kom fram och musiken hördes.

Så det är förträffligt, att ha den som ljudbok.

Kanske.

Även om någon liksom smetar på musiken.

Jag märker, att jag inte själv får skapa den. Lite synd. Och så är musiken lite för högt. Den nästan dränker berättaren. Som läser jättefint och med inlevelse. Men man måste liksom fiska fram hans ord ur musikdramatiken. Och allt klingande och alla kristalliska ljudbilder.

Men ändå.

Berättelsen är fin.

Det känns skönt, att Stäppvargen kunde längta så till idyllen, att han ständigt målade den, gav sig hän i det naivistiska, åt sagan och åt kärleken.

Och någonstans får jag säkert tag på själva boken också. Den finns ju här, på Amazon. Bara göra en ny beställning.

För det är illustrationerna jag behöver mer än musiken.

Har jag kommit på precis nu.

Hermann Hesse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s