clothesline saga

klädnypor 009

För några inlägg sen skrev jag om hur nedhuggna betongpelare avsedda för tvättlinan kan skapa livslång fiendeskap av bibliska mått. Nu läser med viss förfäran, att tvättlinor t o m kan döda. Jag vet, i min mormors fall handlade det inte om själva tvätten, men om dystra, olycksbådande, bakomliggande orsaker. Dolska blickar, onda ord, slarvigt utslängda anklagelser, baktaleri eller medvetet förtal.

I det här fallet handlar det om själva tvätten.

”Man dead over Clothline dispute” står det, och det gäller den 41-årige Kieth Spears som 2008 sköts till döds i Verona, Mississippi. Han hade hamnat i en ödesmättat dispyt med sina grannar och det gällde hans tvättlina..

Denna så simpla och helt och hållet praktiska anordning kan alltså idag tända helt oproptionerliga passioner och ilska. Knappt att man tror det, men att hänga upp tvätt kan vara en känslig, politisk fråga.

I USA t ex finns The Right to Dry-movement som propagerar för att spara energi och skona miljön genom att övertala människorna att tvätta sitt byk i kallt vatten och hänga upp det på tork på en lämplig tvättlina ute i det fria. Låta vinden göra arbetet i stället för energikrävande torktumlare eller brummande torkskåp.

Genom detta uppmuntrar de faktiskt till civil olydnad. Även om det inte är förbjudet från högre ort, så finns det tillräckligt med lagar och förordningar på lokal nivå i USA och Kanada för att sätta folk i klistret.

Straffet kan bli både böter och vräkning. Det gäller att tänka sig för innan man visar sin tvätt offentligt.

Och som nobelprisvinnande (fredspriset!) Helen Calddicott (grundaren av Läkare för socialt ansvar) säger, tvätt förolämpar människornas estetiska sinne. Medan man under den viktorianska tiden kunde se tvättlinor precis överallt, så stör det numera mångas ordningssinne att se någon annans tvätt blåsa i vinden.

klädnypor 007

Min syster t ex, som, precis som jag bara älskar att hänga upp tvätten i det fria, utsattes för ständigt tjat från sina grannar i villan bredvid för att hennes tvättställning, en sån där vinda som man planterar på ett strategiskt ställe i sin trädgård, störde deras utsikt från vardagsrummet. Deras lösning var att föreslå ett högt staket, tätt intill fönstret, eftersom det var där tomtgränsen gick. Jag menar, är det bättre med en hög mur att fånstirra in i  som totalt blockerar en vidare och mer storslagen vy ut över grannarnas blommande äppleträd?

Så även om det inte är förbud här i landet, i alla fall inte vad jag vet, så ses det även här av visa med oblida ögon,som ett störande och smått snuskigt inslag i deras livsrum.

En gång läste jag hur man på ett mycket intrikat sätt hängde upp tvätt så att de mer känsliga plaggen, underkläderna, hamnade inanför större sjok och på så vis upprätthöll man god sed och anständighet.

I en annan etikettsbok av äldre datum fick jag veta, att goda husmödrar aldrig lämnar sin tvätt och heller inte sina klädnypor ute över natten. Det gör jag nästan jämt. Mina klädnypor får sitta där dom sitter i väntan på nästa omgång. De är av trä och har en fin, grå, väderbiten patina.

I Danmark köpte jag plastklädnypor en gång som verkade jättebra men som var affektframkallande uruselt. Varje gång jag skulle nypa upp ett plagg knäcktes de och hoppade iväg i två eller tre delar.

klädnypor 013

köp inte dessa!

Jag har annars tur med min tvättlina. Dels har vi knappt insyn i trädgården, och linan har jag sträckt mellan ett guldregnsträd på ena sidan via några huspelare bort till äppleträdet. Snyggt och prydligt smyger den sig parallellt med huset. Min tvätt får dansa i vinden utan att förarga.

I USA återigen, finns det på fullt allvar röster som gör gällande, att huspriserna i området sjunger med oroende 15% ( det har något som är bra på sånt räknat ut). Och det finns gott om folk som förknippar tvättlinor med 30-talets depression och fattigdom. Heja för efterkrigtidens ekonomiska boom när de energislukande torktumlarna förkroppsligade den amerikanska drömmen och 50-talets hemmafruar kunde beställa sin Lady Keymore tvättmaskin och torktumlare i salviagrönt, solskensgult eller godisrosa. Då var Lyckan total.

Att se andras underkläder är helt enkelt anskrämligt och fult.. Tycker man, over there. Och det håller man fast vid, trots att man allt tydligare märker av vartåt det barkar vad gäller klimatpåverkan på grund av överkonsumtion av el, bl a.

Och som man säger, allt ligger i betraktarens öga. I andra kulturer, t ex i Venedig, om en kvinna ska ge en annan kvinna en komplimang, så säger hon, att hon ”hänger en underbar lina”. (Och här pratar vi inte om kokain)

Tvätt på tvättlina, lufttorkande, är organisk skönhet, det är enkel, omistlig funktionalitet. Dessutom är det inspirerande. Lyssna på Bob Dylans Clothesline saga. En underlig, suggestiv berättelse som handlar om absolut ingenting, en vardaglig bagatell i en familjs liv. Den har jag alltid gillat. Fanns med på Basement Tapes.

Och Amy Benedicts fångar i sin dikt Wood on Cloth on Cord den meditaitva känslan:

Wood on cloth on cord

Forming a waving wall, a flag, a sail…

C. Oldenburg, Clothespin

Och titta bara på Claes Oldenburgs enorma urbana klädnypa, Clothespin, som så stolt höjer sig över allting i centrum av Philadelphia medan den turkiska konstnären Mehmet Ali Uysals version av en klädnypa klämmer ihop gräsmattan i parken Chaudfontaine i Belgien till ett jätteveck som om det vore ett gigantiskt tygstycke.

giant-clothespin-mehmet-ali-uysal-1356039791_b

Det finns också en stor klädnypa som en gravutsmyckning i Middlex, på Vermonts kyrkogård.

621532852_E9SHE-L

Om nu själva tvättlinan inspirerar poeter och konstnärer, så verkar klädnypan tända en skapande gnista hos designers. Det är ett så basal, vardagligt föremål, som vi alla har men aldrig skänker en tanke.

Och den kan användas till så många saker, att hänga upp saker med och att fästa ihop, denär nästan lika användbar som gemet. Sen används den i filmindustrin. Strålkastarna blir gärna alltför varma för att handskas med, men en klädnypa i trä gör det möjligt, att byta filter framför spotlighten när det behövs. Både elektriker och produktionsassistenter ses ofta med en radda klädnypor i bältet.

Klädnypan kommer också till användning när man bygger instrument, för att hålla ihop det som limmas när man tillverkar gitarrer, mandoliner och sånt.

Till och med vid dykning kommer den till användning, man har den till linmarkering. Markeringen visar att en dykare har följt den lina den sitter på. Klädnypan sitter där för att markera vägen ut. Den förses t o m med dykarens namn och initialer. När samme dykare återvänder, tar han bort nypan.

Den är dessutom gränsöverskridande, i nästan alla kulturer används den. Det finns undantag, i Indien t ex torkar man gärna kläder genom att hänga dom över buskar eller sprida ut dom på trappstegen i de jättelika ghats, tvätteriområdena i storstäderna.

Och trots torktummel-inträdet i våra liv, så har klädnypan envist klamrat sig kvar.  Här i landet kan man fortfarande köpa träklädnyporna, så de måste ju fortfarande tillverkas någonstans, även om den tillverkningen helt försvunnit i USA och England. I stället har det vuxit upp en snårskog av olika modeller i färgglatt plast.

klädnypor 001

min rävnypa

Det är en sån bra konstruktion, klädnypan. Tre delar består den av för det mesta, enkel och med en klar och tydlig funktion. Ändå har det uppstått en sån rikedom av olika lösningar. Det är fascinerande att se, hur mycket påhittighet som lagts på denna simpla pryl. Det är en lektion i en produkts utveckling, i människans behov att tolka, hitta på, att säga samma sak på ett nytt sätt.

Det finns t o m kulturellt intressanta avvikelser att glädjas åt i studiet kring klädnypan: Kinas bambunypor försedda med familjens namn för att kunna skilja ut dom i de offentliga platserna där tvätten torkasoch den japanska jätteklädnypan som används för att hänga mattor på tork, t ex.

wooden-clothespins

Från början var klädnypan snidat i ett stycke och uppfanns av Shaker-sekten på 1700-talet.1853 kom David M Smith på det där med två skänklar och en fjäder. En uppfinning som sen ytterligare förfinades av Solon E Moore.

Klädnypan är en så listig sak, den så suverän att jag ständigt förvånas. Att kunna hitta på något så genialt.

Ett minne jag har rör just klädnypor, eller rättare sagt, ett förkläde i hellinne, rosa, beige och brunt som vi fick sy i slöjden någongång i femte klass. Att ha klädnyporna i. Ett plagg att träna många nyttigheter på: hålsöm, maskinsömnad, att vändsy, applikationsteknik. På framsidan av de stora fickorna skulle vi sy aplikationer föreställande en gul banan, ett grönt päron och några äpplen. Då fick vi träna ett bra tag på langettsöm när all denna frukt skulle sys fast. Allt var dessutom förutbestämt, allas skulle bli exakt lika. Det var bara handskickligheten som skilde de olika förklädena åt.

Att jag minns just detta så väl är för att vår slöjdlärarinna läste en spännande bok för oss medan vi sydde. Jag minns inte vilken historia det var, men det var uppslukande.

Och vi var flitiga som små bin och tysta som små möss. Smart fröken.

En liten men växande skara människor i England firar faktiskt den lilla klädnypan med en alldeles egen dag, den 6 maj.

Måtte det alltså aldrig bli omodernt eller förbjudet med klädnypor, med att hänga ut tvätten och låta den fladdra  fullt synligt t ex över hustaken, låt oss fröjdas i att det faktiskt finns världens enklaste, effektivaste och billigaste sätt att torka våra kläder.

Åtminstone så länge det inte regnar.

klädnypor 005

min grodnypa

PS: 19 april är det  National Hanging out Day, skapat av föreningen Project Laundrey List. Länken leder till deras hemsida. Det är dom som leder den lufttorkande, kallvattentvättande revolutionen i USA. Hemsidan är en online-resurs om just detta och andra effektiva sätt att spara energi och pengar. Det är en riktigt rolig sida. Som jobbar för en positiv förändring av användandet av jordens resurser.

tvätt och björkbild 005

6 svar till “clothesline saga

  1. Jag har en sådan där torkvinda och hänger mina kläder mycket ordningsamt från onämnbara innerst, därefter blusar, byxor och t-tröjor till stora handdukar och lakan ytterst. Men jag funderar hela tiden på var jag ska kunna hänga all tvätt på en lång rad, fast då syns ju de onämnbara… =)

    • Men, Christel, är det nån som skulle bry sig för lite underkläder? Det är ju mest hästar där du bor. Och dom skulle väl bara gnägga lite underfundig och glädjas åt att det blir så fint när vinden tar tag i och dansar med tvätten. Sånt gillar hästarna!

  2. Henriette, jag har under många år haft ett mycket positivt förhållande till traditionen att hänga upp nytvättade plagg på lina och därvid funderat en hel del på de små fiffiga klädnyporna. Det var därför en njutning att studera dina studier i ämnet. Även jag har använt mig av klädnyporna på en del olika sätt. Man kan fästa dem under flaket på små leksakslastbilar och därmed göra den lämpade för tippning. Man kan fästa dem på kylskåpet och hänga upp fotografier och tusen andra fiffiga tillämpningar.
    Vid ett tillfälle höll jag på att ta rejält med stryk till följd av en tvättlina när jag som tonåring cyklade över en gräsmatta och därvid for av cykeln (som fortsatte utan mig) lätt omtöcknad lyckades jag komma på fötter igen och gissningsvis är det därför jag är som jag är…
    Jag har dessutom funderat över hur i katten dessa små trästycken kan vara så in i vassen starka att de kan hålla ett klädesplagg eller rent av ett stort lakan på plats i halv storm. Ingenjörer kallar det kanske för vridmoment eller något annat obegripligt fast jag tycker kort och gott att det är bevis på uppfinnarnas skaparkraft.
    Sen hörde jag med min hustru att det i hennes uppväxt ansågs tillbörligt att placera intima plagg dolda under handdukar eller liknande mer neutrala persedlar.
    I övrigt gläder det mig att man även regniga somrar vanligtvis kan hinna få tvätten torr utomhus fast i dag blev jag tvungen att hänga upp den på en specialställning placerad inomhus.
    Under en period av livligt fotograferande kunde jag med fördel placera klädnypor på varierande avstånd för att träna mig i skärpedjupsfoto.

    • Det är kul med likasinnade, som tänkt och förundrats över samma saker. Ta nu och prova att vända klädnypan. Peter säger, att dom då blir ännu bättre på att klämma till om små saker. Nästa gång vi hittar en stor skatt, lägger vi en klädnypa i den!

  3. Hej! Mycket intressant och roligt att läsa och se om klädnypor. Vardagens små underverk. Anu Tuominen skildrade klädnypor på sitt humoristiska, artistiska och egensinniga vis på Akvarellmuseet 2012. Just nu, här hos oss i Aröd, fladdrar tvätten på linan, torkar i sol och frisk sommarvind, härligt att kunna ta örngottet direkt från strecket och dra på det på kudden, doftar underbart. Men, det är stor skillnad på klädnypornas funktion nu och för 10 år sedan. De jag köper i den vanliga affären håller inte ihop utan delar sig, sprätter iväg metallmellandelen och är därmed inte längre några klädnypor att bruka.Jag prövade några i plast, de gav fula märken på snygga trikåtröjor och andra plagg. Nu står mitt hopp till något gammalt lager med stora, välgjorda nypor i TRÄ!!! Hälsningar Helene

    • så roligt, att läsa din kommentar! Visst är det underligt med att allt blir liksom lite sämre allt eftersom, klädnypor men också synålar. Jag blev ganska så irriterat på de danska plastklädnyporna som bara brast sönder. Tvättlinor är också ett kapitel att begrunda. De flesta degenererar fortare än kvickt. Vi som har tvätten ute motarbetas i det tysta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s