pysslingar och trädgårdstomtar

76227_1

Bortsett från att midsommarafton faktiskt blev ovanligt trevlig trots mitt gnäll precis innan, så var just detta års midsommardag inget att ropa hurra för.

I alla fall inte här i mina västkustska trakter. Något gråare, kallare och tristare får man nog leta efter.

Det var en dag då energinivån nådde oanade bottennoteringar, jag visste inte ens, att jag kunde bli så alltigenom slö.

Det var då jag bestämde mig, att det var helt ok att bara ligga på sofflocket och glo rakt framför sig.

Trots att det fanns massor att göra. Städning. Trädgårdsarbete. till exempel.

Men jag hade ingen lust. Jag ville inte vara ute, jag ville inte vara inne. Ett dilemma nästan lika omöjligt som Schrödingers katt hade det.

Det var då jag kom att tänk på pysslingarna.

I min barndom fanns Heinzelmännchen, det är ungefär samma sak som pysslingar. Små är dom, och många och ursprungligen från staden Köln.

Heinzelmännchen 1

Kölns Heinzelmännchen förevigade

Dom gjorde precis allt jobb åt kölnarna, som kunde lata sig och slå dank och ha det hur gemytligt som helst. Ändå tills skräddarhustrun inte längre kunde stilla sin nyfikenhet utan skulle prompt smyga sig på dom och se, vad som hände.

Då gick det som det gick, pysslingarna kände sig kränkta och surnade till och då var det slut på sötebrödsdagarna. (Och det är ofelbart alltid kvinnornas fel, ända sen Edens dagar)

Men av och till skulle jag vilja ha ett gäng sådana i huset. Som kunde ta i lite och gav mig välförtjänt fri tid. Att göra allt det där andra jag måste och vill hinna med. För jag är inte från Köln och därför inte en sån som slår dank.

Pysslingar är inga såna där med egen firma som man kan få rutavdrag för. Eftersom de arbetar gratis är de väl mer av strejkbrytare än egenföretagare. De jobbar när jag går i strejk.  Det låter lite politiskt inkorrekt, men det finns logiska falluckor i detta resonemang, så jag lämnar det därhän.

Pysslingar är alltså inomhus-arbetskraft. Gratis, flitig och lättirriterad.

th (1)

Trädgårdstomtar är utomhus-jobbarna. Kanske.

I Tyskland finns det enligt vederhäftig källa 25 miljoner trädgårdstomtar. Och det sägs, att den människa är en ond människa, som ogillar dom.

Dessutom är det inte tomtar. I egentlig mening. De är dvärgar. men risk för att vara politiskt inkorrekt, fortsätter jag att köra med direktöversättning. Trädgårdsdvärgar.

Här i landet har det funnits en viss förvirring angående detta. Man har allt som oftast satt likhetstecken mellan trädgårdsdvärgar och jultomtar. Det är helt fel. Man kan lätt se skillnaden. Dvärgarna har ett helt annat skägg. Liksom bara runt hakan. Aldrig tjock mustasch.

På äkta trädgårdsdvärgar syns det också på hela hållningen och den luriga minen, att de har en helt annan inställning till livet än jultomtarna. Här handlar det om arbetskraft, inte välgörenhet.

Trädgårdsdvärgarna har oftast lämpligt redskap runt ikring sig. Krattor i händerna, skottkärror. Hackor. Flugsvampar eller stubbar att sitta på, hemtrevliga pipor i mungipan.

De låtsas göra nytta, dessa ursprungsdvärgar. Det gör inte vissa moderna varianter man kan hitta på nätet. De är genomfula, disneyfierade, ofta av plast och ibland rent av pillemariska i överkant. Sex-trädgårdsdvärgar är inget jag skulle vilja ha i min trädgård. Blottare, homosexuella, smygtittare, tatuerade,  inbegripna i allsköns ställningar.

Jag skulle vilja se den trädgård som pryds av dylika tomtar. Ett erotiskt trädgårdsäventyr bland blommor och bin.

I och för sig har jag aldrig hört att dvärgarna gjorde någon speciell nytta i trädgårdarna, varken på dan eller i skydd av mörkret. De är liksom mer symboler för tysk präktighet, markörer och gränsbevakare: ”Det här är min trädgård och den vaktas av mina trädgårdsdvärgar, så stick och brinn och palla äpplen någon annanstans.”

Vi hade inte en enda av de där bemålade keramikdvärgarna som alla andra hade. Jag var jämt full av längtan efter dom. De, som så mycket annat representerade trygghet och all den tyska ordning vi inte hade hemma hos oss. Det var säkert därför hade vi heller inte höll oss med dvärgar. Av hänsyn till dom. Dom skulle skämt ögonen ur sig. Och gömt sig under rabarbern.

zwerg3

Eller berodde det på en helt otysk motvilja mot dom från min mormors sida. Det skulle inte förvåna mig. Hon hade alltför många udda sidor.

Estetiska trädgårdsdvärgar är svåra att få tag på. Numera är det som sagt mycket plastdvärgar, såna vill jag inte ha. Dumma ser dom ut också, ingen röker pipa och ingen har krattor eller anda handredskap.

tomte 1

Men jag har två, jag har faktiskt två! En betongdvärg som jag hittat på Plantagen. Han är helt ok och han har bara en enda uppgift: att vakta min svavelpion så att jag ska komma ihåg, var den är. Den vill nämligen inte växa till sig och riskerar därför att rensas bort varje år i min vårliga rensa -ogräs-iver.

Det klarar han galant, betong-Kalle. Eftersom han inte har något vettigt att luta sig mot, han har fått en indisk lampa till sällskap. Den klär honom. Han är grå och omålad och det klär honom också.

Den andra dvärgen är verkligen mycket liten men desto färggrannare. Han är egentligen en inomhusträdgårdsdvärg. Köpt på Designtorget. Han är mycket söt och ska bringa tur. Eller ordning och reda. Jag har glömt vilket. Honom skulle man sätta fast på kylskåpet, han hade en sugpropp i ryggen.

Han heter han Fritz. Och han röker pipa.

fritz

Fritz

Hos mig har han fått flytta ut under granen. Där passar han bättre. Han verkar trivas. Ibland drattar han omkull, men han går inte sönder. Han blir inte förstörd.

Bra kvalitet.

I en tidning såg jag en ganska så bisarr trädgårdstomte i form av Ringo Starr. Knappast något jag skulle vilja ha heller. Han skulle definitivt  kännas malplacerad.

Sånt ska inte uppmuntras. Bara tanken på alla idoler som skulle kunna anta trägårdsdvärg- form och stå och bliga bland blommorna.

ringo

Karin Berglund har annars en riktigt genuin och annorlunda trädgårdstomte. Jag är grön av avund och habegär. Men man kan ju inte stjäla från sina intet ont anande vänner. Hennes tomte är magisk, intressant patinerat och outgrundlig. Man kan undra över hans ursprung.

Den är tusen gånger finare än samtliga tyska trädgårdsdvärgar jag någonsin sett.

Han ser ut att ha något sort redskap. Möjligen en slägga. I så fall kan man misstänka att han hyser osunda våldstendenser.

096

Karin Berglunds magiska trädgårdsdvärg

Men som sagt, trädgården ligger här utanför och ogräset håller på att få övertaget. Det är mitt fel, men också den långa, kalla vårens och en Kretaresas på fel tid.

Mina två hjälpredor står där dom står och möjligen vaktar dom, men någon annan nytta gör dom inte.

Det gäller att ta sig samman och komma över letargin. Det finns ingen hjälp att få av imaginära pysslingar eller sturska trädgårdsdvärgar. Möjligen kan jag muta mig till lite trädgårdshjälp av en son med några veckors sommarledighet framför sig.

Han är bra mycket bättre på att gräva hål och såga ner döda trän än Fritz eller betong-Kalle.

3 svar till “pysslingar och trädgårdstomtar

  1. Alltid fångas jag in i dina berättelser och får uppleva de mest disparat ting & tankar! Som en trolsk berg-och-dalbana med hur mycket att se som helst. Nu väntar jag bara på att få se dina skrivpärlor samlade i en bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s