midsommar i år igen

2012-06-22 22.35.28

Jag är inte så jätteförtjust i midsommar.

Med midsommar är det inte som med julen. Något man kan ägna månader och mycket tid och energi åt, att förbereda. Att vänta på och glädjas över. Den förväntan som byggs upp kring midsommar däremot,  har ett dunkelt stråk av ångest över sig.

Av flera anledningar.

För det första så ska man umgås, man fira som bara den, man ska plocka blommor på daggvåta ängar, man ska klär en stång på ett eller annat lokalpatriotiskt sätt, man ska köpa jordgubbar som alltid blir svindyra lagom till midsommar.

Man ska vältra sig i matjesill, i gräddfil, i färskpotatis.

Och det ska drickas sprit. Helst mycket. Snapsar och supar och tjo faderalla. Det ska sjungas och dansas runt stången och alla ska kväka som grodorna.

Allt är mycket egenartat och mycket exotiskt. En fröjd för turister och besökare från andra galaxer.

Man fattar, det handlar om uråldriga fruktbarhetsriter och en lika uråldrig soldyrkan. Det är ett ohämmad bejakande av livet. Och det är väl gott så.

Om man bara inte blev så stressad av alla dessa krav.

Alla ska vara förunderligt glada, sällskapliga och en del av en gedigen och familjär gemenskap. I glada vänners lag.

Årets höjdpunkt är här. Det ska firas om det så ösregnar och gud slänger blixtar, mullrar olycksbådande och skickar varnande stormbyar som lyfter det fint dukade trädgårdsbordet mot nya, oanade höjder.

Det är den ena sidan.

Den andra ångestskapande saken är det att året faktiskt vänder. Nu går vi åter mot mörkare tider.

Det kan man förstås också fira. Njuta en sista gång av den ljusa, väna sommarnatten. För även om det inte blir stockdunkelt från ena dagen till den andra, så är det ändå sorgligt, att krönet är nått.

Nådda krön är en sak för sig.  Även om det har varit träligt att ta sig upp  är det inte alltid lika roligt, att det sen går utför med rasande fart.

Lite kul är det förstås, att man här i landet hållit fast vid sina hedniska traditioner och vägrat låta kyrkan klistra på en mer prudentlig anledning till firande. I Norge och Danmark lyckades man att göra om det till St Hans, en helg till Johannes Döpares ära. St Hans-eldar är fina och stämningsfulla där de flammar längs den danska kusten, men inte är det samma geist som vid en rejäl svensk, gammalhednisk midsommar.

Men som sagt, jag förhåller mig ganska så kallsinnig till midsommar. Antagligen är det på grund av vädret. Det är sällan på min sida.

Det är alltid meningen att vi ska komma ut med båten till någon ö för att fira. Och det lyckas vi alltför sällan med.

Tio mot ett att när vi väl stuvat och packat och kommit ut till  Långedrag, så börjar det regna.

Ihållande.

Vår båt hör till den snabbseglande sorten, en sån man har för seglandets skull. Ska det seglas till någon ö, får det vara ett ihållande, pålitligt högtryck på gång. Annars blir det inget med det för min del.

2012-06-20 20.39.13

Så vi måste alltid ha en plan B.

för några år sedan var det precis så. I Långedrag regnade det, lagom mycket och lagom envist.

Ess spanade mot himlen och upptäckte att det var mycket ljusare åt söder.Han är bra på att spana efter väder. Seglare kan sånt. De upptäcker luckorna, de hittar ljuspunkterna, de kan tolka molnens språk.

moln 3

Åt söder bor våra goda vänner. I Halland bor de, på landet utanför Halmstad och de skulle vara hemma och fira.Själva. Plan B gick ut på, att ta bilen och våldgästa. Vi hade ju mat och dryck med oss, det var redan packat och klart.

Och här handlar det om goda vänner, såna som tål plötsligt påkomna besök.

Utanför Halmstad sken solen. Allt var frid och fröjd förutom att vännerna inte var hemma. Fast de hade sagt, att de skulle vara det. Så var höll de hus? (Nej, de hade inte sprungit och gömt sig.)

Deras bil stod i ladan, så dom kunde inte vara så långt borta. Kanske på promenad nere vid havet. Det är ju sånt man gör, när man firar midsommar och man har ett hav runt knuten.

Därnere var det faktiskt mycket folk. Som gick poängpromenader och hade det mysigt. Fast våra vänner var inte där heller.

Vi kokade vår färskpotatis i havsvatten på det medhavda trangiaköket. Ess spelade saxofon under bar midsommarhimmel. Solen glittrade på havet.

När potatisen var klar återvände vi till gården. Fortfarande inga vänner. Vännerna var spårlöst borta.

095

Då började vi fira själva, Ess och jag. Tog fram sillen, satte på Brasilienmusik i cd-spelaren i bilen. Nu blev det liv i luckan.Jag visste, var drickabacken fanns, så jag kunde sno en dricka. Någon måste ju hålla sig nykter när vi troligtvis skulle behöva köra hem igen.

Vi hade väldigt trevligt, lite ensamt och utan stång, med som sagt, solen sken och kvällen var ljus, regnfri och extra lång.

Vid elva tiden på kvällen bestämde vi ändå att det var dags att åka hem igen. Det är ändå begränsat, vad man kan hitta på på en kringbyggt gårdsplan i Halland.  Innan vi gav oss av planterade jag detsom var kvar av gräslöken i kryddlandet. På ett konstigt ställe, så att Monica skulle heja till och märka det.

Dagen därpå ringde hon och undrade om vi möjligen hade varit hos dom. Dels hade deras grannar sett och känt igen oss, dels hittade hon förstås min mystiska gräslökshälsning. Och Lars hade hittat mina tappade läsglasögon bland perennerna.

Själv hade dom förstås varit hemma hela tiden, visade det sig. Dom hade ätit en underbar god midsommarlunch med allt vad det innebar och sen blivit lite trötta och dragit sig tillbaks till sovrummet för en liten tupplur.

Där sjönk de uppenbarligen ner i en ljuvlig koma, omöjlig att slitas ur Morfii armar, hur vi än festade ute på gården.  Inte ens sambamusiken förmådde väcka dom ur denna sköna och uppenbarligen välbehövda sömn.

Så kan det gå. Men en annorlunda midsommar blev det. Förbryllande men skoj.

Något att minnas. Och skratta åt. Och aldrig göra om.

Så här sitter jag nu, dagen före och vet ännu inte, vad som kommer att ske i år. Ute är det strålande sommar, soligt, vänligt. Svårt att tro, att det ska regna i morgon. Svårt att veta, var vi landar denna gång.

Mig kvittar det. Bara jag får sill och potatis. Det är nog det enda jag verkligen gillar med midsommar.

Jordgubbarna kan kvitta. Dom är sällan så goda som de låtsas vara.

Erdbeeren

3 svar till “midsommar i år igen

  1. Jag hoppas att du får en trevlig dag i morgon – att den blir som du själv vill…
    Jag gör som jag vill… har arbetat hårt inför premiären av mitt B&B – i morgon ska jag sitta på verandan och ta ett fotbad, måla tånaglarna – tvätta håret, bara ta hand om mig själv för en gångs skull… och sedan väntar hemmablandad snaps, sill och nypotatis, hembakat grovt bröd och lite annat gott… bara njuta… kanske handarbeta lite, kanske inte… cykla ner till havet och ta ett dopp… bara vara…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s