Deadlines och evigheten

gökur

Tick-tack, tick-tack, säger mitt gökur, där det hänger på sin krok i köket. Lite undanskymt, för man vet ju att skämmas, åtminstone lite.

Berättelsen börjar med att jag har växt upp med mormors gökur. Jag vet inte, om vi hade någon annan klocka, mor kanske hade ett armbandsur, det är inget jag minns.

Gökuret var min enda tidsreferens, den drogs upp varje kväll och göken hördes varje hel och halvtimme.

För mig har gökuret, från Schweiz eller från Schwarzwald, en stark och genomträngande mysfaktor.

Gökur skapar ett osynligt fält av trivsel omkring sig.

Jag kan förstå, att det inte är så lätt att begripa.

gökur 1

Inte ens min kära, tyska syster förstår det. Hon som valde att bo kvar i Tyskland, och som jag därför då och då kan hälsa på.

Sist vi var där ville jag köpa ett gökur.

Hon tittade på mig med sina runda, oförstående ögon. Jag riktigt såg, hur hon ansträngde sig att förstå denna min högst aparta fråga.

Riktiga tyskar har kommit över det där med gökur.

Ingen normal människa vill ha ett gökur i sitt välordnade, moderna hem.

kukuk 7

Men det fanns faktiskt en affär, så det tyder väl på att det finns en viss efterfråga. trots allt. Helt fullt med gökur var den, i alla former och storlekar. Pyttesmå, söta ur, och gigantiska, hela gök-landskap med djupa skogar, byar och människor i helg och söcken, allt snidat i mörkt trä.

kukuk8

Jag fick mitt högst normalstora gökur, faktiskt ganska litet. Gökur är nämligen inte bara Schweiz och Schwarzwalds stolthet utan dessutom svindyra.

Det är på det viset det har hamnat i mitt kök. Oftast glömmer vi att dra upp kottarna, men för tillfället är det Ess som åtar sig uppdragningen. Han gillar  det mysiga tick-tackandet, speciellt på morgonen, som försynt bakgrund till frukosten.

gökur 4

Men det är egentligen tiden i största allmänhet jag gick och tänkte på.

Eftersom vi aldrig har tid till någonting.

Eller har för mycket tid som vi måste fylla med mening eller meningslöshet. Tomtid vill ingen ha.

Och alltid och  ständigt är vi utsatta för deadlines, ödesmättade punkter strax framför oss, som hetsar oss till illa hopkomna stordåd.

Är det inte deadlines, så är det annat jobbigt som tar tiden ifrån oss.

Barnen.

Resorna till jobbet.

Jobbet.

Resorna hem från jobbet.

Trafikköerna.

Hushållsarbetet.

Sömn.

För att bara nämna några av alla våra tidstjuvarna.

gökur 5

På jobbet gäller det att jaga tidstjuvarna. För dom gör oss ineffektiva. Men att sitta och prata strunt i kafferummet, det är bra för hälsan och hjälper folk att överleva dagen på jobbet.

Men att prata strunt, klaga och gnälla är inget bra för arbetsgivaren. Det kallas psykosocial spilltid och dom som anställt oss förlorar massor med stålar på det.

Lägger vi manken till och sparar lite tid, vad ska vi ha det till då? För då har vi plötsligt tid över som vi kan slösa bort.

På sånt som är antingen roligt eller onödigt.

Det är en svår balansgång, det där med att spara tid och att slösa med sin tid. Jag har svårt, att veta vad som är vad.

Till exempel så kan man slå ihjäl tid. Med en god bok. Eller åtminstone en tung bok.

Men vem vill ha dö tid?

Jo, dötid, det finns det också. Onödig tid. Som man inte kan använda till något konstruktivt eller lönsamt. Lite som tomtid, fast mer irriterande.

Som att vänta i kö, eller att inte kunna somna.

Eller tvingas sitta igenom en jättelång, jättetråkig middag. Det är dödtid i kubik.

kukuk 6

Då är det tur att det finns strömmade ljudböcker man kan använda som tillhygge. Fast på middagar funkar det inte. Där krävs en åtminstone rudimentär närvaro. Man ska kunna svara på tilltal.

Einstein höll på med tid han med, och då kan man utgå ifrån, att det är betydelsefullt och viktigt.

Fjärde dimensionen.

Rida på strålar av ljus, tid som går baklänges. Tid som står stilla.

Finns tid?

Tid finns uppenbarligen. Saker händer liksom i tur och ordning, inte allt samtidigt. Därför är tid bra.

Linjär eller cirkulär.

Vi människor lever gärna med tron att tiden är linjär. Vi föds, lever, lever lite till, dör.

Icke reversibelt.

Tiden går, jorden snurrar, vi åldras från den dagen vi föds.

kukuk12

Men våra urtavlor är runda och invaggar oss i tron, att tiden går runt i ring.

Att den ständigt kommer tillbaks till utgångspunkten. Men det gäller bara naturen som helhet. Årstiderna återkommer, blommor ger sken av att leva cirkulära liv.

Men man ska inte låta lura sig. En död blomma är en död blomma. Den kommer inte tillbaks.

Nya blommor, som ser likadan ut, kommer tillbaks ur rotsystemet, år efter år, om det är en perenn.

Är det en ettåringar, är det frön som gäller. Nya små blombarn.

Men ändå, urtavlan med visare som går runt , runt, är ändå trevligare än digitala tidsangivelser. Jag har aldrig känt något stort behov att på sekunden exakt veta vad klockan är.

Ungefärlig tid är helt ok. Om jag inte behövde passa tider ibland, skulle solens gång på himlavalvet funka tillfredställande.

Pe berättade förresten, att en designer gjorde en armbandsklocka en gång, med en urtavla där det bara fanns en hysterisk sekundvisare.

Tala om stressframkallande mojänger. Det måste ju vara minst lika nervpåfrestande som ständigt ringande mobiltelefoner.

Ibland undrar jag över hur min katt upplever tid.

Dels verkar den ju helt tidsbefriad, lever i nuet som man ska göra, fångar dagen hela tiden, när den inte är upptagen av att fånga annat, möss eller fåglar.

Men samtidigt har den en intill kuslighet gränsande förmåga att exakt veta när jag kommer hem t ex.

Jag tror, de kan räkna ut all möjligt irriterande sattyg förutom att de vet vad klockan är.

Behöver djur tiden till något, egentligen. Sitter dom och funderar ut, vad dom ska göra om ett tag?

Jag har inte tid, eller så har jag all tid i världen.

tiden 1

I en bok som heter Kvinnors kreativitet stod det hur man skulle göra för att få tiden att gå långsammare, om man har mycket man ska hinna med.

Eller fortare, om man har tråkigt.

Man föreställer sig en urtavla och så delar man (mentalt) (här gäller det att kunna visualisera!) in urtavlan i tre delar. Tjugominutersdelar.

Den första delen är gången tid. Den andra delen nuvarande tid, den tredje kommande tid.

Om man nu vill ha mer tid, så föreställer man sig mittdelen, den mellan tjugo över och tjugo i, som mycket större, man tränger ihop de två andra delarna så den bitenexpanderar. På så vis har man mentalt skapat mer tid åt sig, man slipper stressa, man har gott om tid,  man blir klar.

Vill man, att tiden ska gå undan, gör man tvärtom, man komprimerar nuvarande-tid-sektorn så den blir alldeles smal, och vips, tråkiga vänttiden går i ett huj, man slipper tråkas ihjäl. Av ett trist föredrag, t ex.

Så kan man alltså hålla på.

gökur1

Eller så tar man bara tiden som den kommer. De går ändå alldeles för fort. Det säger alla.

Man går upp på måndag och knappt hinner man få på sig kläderna, så är det fredag.

Och det beror på rutinerna. Samma, samma, samma.

Åker man iväg och upplever nya saker ändras vår tidsuppfattning.

Tiden är så jäkla relativ.Så det är lika bra att bestämma sig för att tiden är till för att njutas av.

Under en korkek. Helst en korkek precis utanför köksfönstret.

Så att man hör gökuret räkna sekunderna åt en på sitt småtrevliga sätt.

I väntan på evigheten.

kukuk

3 svar till “Deadlines och evigheten

  1. En sån där klocka har jag förstås också haft, och kommer ihåg också från min tid i Mittenwald…och sen köpte jag en när jag hälsade på Y. då hon bodde i Schweiz…och tog med den till London och där tickade den på och göken höll på att göra oss galna …den kom fram både hel och halvtimme vad jag minns och ko-koade…tills en dag då vi hade inbrott och den blev stulen tillsammans med min käraste ägodel Bjärton-gitarren.
    Jaha då var det Ajöken med göken och sedan dess har jag varit utan både gökur och detta både enerverande och lugnande ko-koande. Funderar på att skaffa ett nytt…men frågan är om jag vill…
    kanske skall göken bara vara det där ko-koandet långt ute i skogen, en sommarmorgon…långt borta och nära.

  2. Hej
    Letar efter ett Meridiana gökur som jag ser på din sida. Vet du var jag kan få tag i ett.
    Hälsn
    Liv

    • tyvärr, Liv, jag har ett gökur som jag köpte hemma i Tyskland, Nürnberg, i en affär som dignade av allsköns gökur. Annars vet jag inget om var man köper.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s