Hänga tvätt och hur det kan gå

rött bl a 003

Varför är det en sån underbar känsla, att få hänga ut tvätt utomhus? Se lakan bukta sig som segel i vinden, se, hur strmporna trivs där de hänger och håller varandra i handen, ingen av dom har en tanke på att rymma till strumphimlen, tröjorna kråmar sig och örngotten hänger lydigt på rad.

Nästan alla jag känner erfar samma njutning. Det är något överjordiskt tillfredställande, att ha en tvättlina ute.

Och så torkar det så fort, och så luktar det ljuvligt av renhet och sol. Om man inte överraskas av ett plötsligt och totalt oanat regn. Då måste man rusa ut, rafsa ihop hela härligheten,medan man, i värsta fall bli genomblöt på det där somriga sättet.

Som inte gör något.

Vi har ingen torktumlare och torkskåpet som följde med huset var paj redan då vi övertog det. Så det åkte ut när vi renoverade tvättstugan.

Vi köpte en ny tvättmaskin men inget annat.

Det är inte klimatsmart med sån prylar. Tvätt torkar ändå.

Vi har inga småbarn så vi har inga jättetvätthögar som måste torkas omedelbart eftersom kläderna behövs.

Vi kan vänta tills det självtorkar.

tvätt och björkbild 008

Och som sagt, på sommaren är en fröjd, ren och skär njutning.

Att få hänga ut. Få använda dom fina träklädnyporna. Dom i plast jag köpte i Danmark är superskit. Klämmer man på dom, fördelar dom sig i småbitar och sprätter  iväg.

Klädnypor i trä ska det vara. Vanliga. Inte såna där handsnidade djur som jag köpte i Wanås, dom är gudomligt söta med vem kan ha en hel korg med såna, när dom kostar en femtiolapp styck?

klädnypa 007

Om man inte har en händig man som gillar att tälja. Ess tycker om att snitsla med kniv, men då blir det mest nya knivar: knivskaft och smörknivar i en.

Klädnypor ligger utanför hans intressesfär.

Men han är bra på att tvätta. Han tvättar hur ofta som helst.

tvätt och björkbild 005

Jag minns när jag var liten, då tvättades det i källaren, källaren med stort K. Där fanns en tvättgryta man kunde elda under. Och byka på allvar.

Sen hängdes tvätten ut. Det höll man på med långt in på vintern.

Jag minns alla dom stelfrusna lakan och handdukar man bar in som skivor. Det var roligt. Och tvätten doftade is och snö, frost och kyla.

Tvätten var också ursprunget till min mormors djupa och innerliga fiendskap med grannfamiljen.

Det började när hon och morfar skulle bygga sitt hus. Då, i ett svagt ögonblick och utan den självinsikt, som  brukar leda till bra beslut, kom dom fram till, att det var en käck idé, att bygga ett parhus. Tillsammans med en annan byggsugen familj.

Med tanke på min mormors generella folkilska och hennes specifika dåliga humör tidvis, borde de ha insett, att detta var dömt att misslyckas.

Kan man inte hålla sams, ska man hålla sig på behörig avstånd.

tvätt och björkbild 024

Familjemyten berättar i alla fall, att redan under bygget blev det strul.

På den tiden hörde det till varje hus, att man hade fyrkantiga, troligtvis gjutna cementpelare, mellan vilka tvättlinan spändes.

Det var liksom lika viktiga element som dagens carport.

Mormor berättade, att när de väl fått sina tvättlinepelare på plats, smög sig de nya grannarna in i trädgården och högg ner dom.

Redan som barn, var detta en gåta för mig. Varför? Varför gör man så?

Jag menar, tvättlinepelare?

Antagligen var det en hämnd. För något min mormor gjort, sagt eller tänkt. Hur det var med min morfar vet jag inte. Min mormor var inget vidare förtjust i honom, så det talades aldrig eller mycket sällan om honom.

Dessutom dog han strax innan jag föddes, så jag har inget eget minne av Herr Meier.

Det kan ju ha varit hans fel.

rött bl a 009

Denna incident utlöste alltså en livslång fejd. Familjerna blev ovänner för evigt.

Jag är uppvuxen med den, det är fantastiskt. Fejden var vardagsmat för oss barn.

Det var alltså mormors-generationen som blev fiender.

Sen fick båda familjer barn, som inkluderades i fejden. Min mamma och grannens jämnåriga flicka.

Sen fick dessa flickor barn, vi tre ungar och dom två flickorna i huset intill.

Vi fick inte leka med dom barnen. (Vilket vi ändå gjorde)

Vi fick inte gå in till dom.

Vi fick aldrig hälsa på någon i den familjen.

Mormödrarna som bodde i övervåningen satt sida vid sida i sina likadana fönster och bligad eut på gatan, utan att låtsas om varandra.

Det baktalades. Det hånades. Det smädades. I smyg.

Sen en dag, hände det fantastiska. Den yngre generationen grannar skulle bygga till sitt vardagsrum. Det skulle ligga dikt an till staketet och därför krävdes vårt godkännandet.

Den livslånga fejden bröts. De kom över med sitt byggpapper i handen.

Mormor befattade sig inte med detta. Men mor skrev på. Hon var ju en helt annan typ än mormor.

Galen, impulsstyrd, lättantändlig i sin ilska, glad i hågen och hon skrattade gärna.

Hon skrev mer än gärna på.

rött bl a 001

Nu fick vi hälsa.

Nu fick vi leka.

Nu fick vi tom gå in i deras hus och trädgård.

De gamla blängde på varandra, vägrade prata med varandra, eldade ständigt på sin avsky för varandra och tog hela fejden med ner i graven.

Så kan det gå, allt p g a nedhuggna pelare.

klädnypa 006

Och det som är allra mest underligt, är, att det var just den familjen (den yngre delen) var dom, jag hade kontakt med, i alla år.

När jag en gång var och hälsade på på min gamla gata, bjöds vi in till Frau Schelter. Hon bjöd på kaffe och kakor.

Vi pratade som om vi varit de godaste vännerna.

Och sen skickade vi julkort till varandra i alla år.

Dom enda på gatan jag behöll kontakten med.

Visst är det både ironiskt och glädjande?

Min tvättlina behöver inga cementpelare. Och skulle det vara så, så bor det enbart civiliserade människor har på min nuvarande gata. Ingen skulle komma på idén att huggna ner tvättlinepelare.

Jag spänner min lina mellan befintliga träpelare, såna, som bär upp balkongen längs hela bakre långsidan.

Det är så underbart praktiskt.

klädnypa 004

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s