Framtiden är här

fortune telling 13,611

Jag har aldrig blivit spått i handen. På riktigt, alltså.

Mer än att jag  juxade lite med det i barndomen, med kompisarna,  visste vad livslinjen och ödeslinjen och kärlekslinjen var.

Men så kunde någon av dom brutna och det var hemskt och olycksbådande och så småningom var det inte roligt längre.

Att försöka få tag på info från framtiden är lite som att ge sig in i förbjudna trädgårdar och palla äpplen.

Det var förknippat med en viss risk.

Nyårsaftnar i min barndom  hölls det alltid på med blygjutning. Man smälte metallen och med små skopor hällde man lite av det i kallt vatten.

Då bildades det roliga och intrikata former, som alla hjälptes åt att tolka. I dessa figurer kunde man se vad som väntade i det nya året.

bleiguss

För det mesta liknade det skepp, så det spåddes alltid långa resor över havet.

Vilket man sen såg fram emot med tillförsikt och viss spänning. Sen glömde man allt och återgick till sin vardagliga vardag.

Nästa nyår fick man nya skepp.

Men trots allt verkar det universalt mänskligt, att försöka se in i framtiden och styra över det som ska hända.

Tarotkort har jag alltid känt en dragning åt, det är häxan i mig, som vaknar till liv. Nej, förresten, det är dom vackra, mystiska bilderna, det svårgripbara, mångbottnade.

En del bilder är favoriter, de känns inspirerande.

Andra är dystra som hämtade ur gotiska gravkammare.

spå 003

Men bilderna kan man använda till allt möjligt roligt, utöver att spå. Det är lite självterapeutiskt, att betrakta symboltunga bilder och låta sitt omedvetna konstruera trovärdiga svar på de frågor man ställer.

Men samtidigt är dom där korten också väldigt skrämmande, dom hamnar lätt upp och ner i en läggning och förvränger då sin innebörd till otäcka, negativa saker.

Det är klart, dom dystra, hemska får ju också sin motsats, det blir lite, lite bättre.

Ungefär som i törnrosasagan, när den onda fen förutspådde, att hon skulle sticka sig på en slända och dö. Som tur var, fanns det en snäll fe kvar, som kunde rucka lite på förbannelsen och omvandla det till 100 års sömn.

En liten men avgörande förbättring.

Men man kan hålla på. Och leva i förställningen, att man har kontroll över det som ska ske. Att man kan förbereda sig. Att man får svar och vägledning när man står inför ett och annat val.

En gång gick jag till ett av Sveriges mest kända medier, när hon hade vägarna förbi. Av ren och skär nyfikenhet.

Man måste passa på, annars lär man sig inget.

Hon var mycket vän och alldaglig och talade med en tyst och snäll röst om sina gåvor.

Därefter fick var och en komma fram till henne på en snabbseans och ställa en fråga.

Då insåg jag med full kraft och med  inte så lite fasa, att det var en hel del folk där med hemska sjukdomar och riktigt jobbiga problem.

”Komma jag att bli fri från min hjärntumör?” frågade en.

Då förstod jag till fullo, vilken marknad spåeriet och i dess förlängning också helandet utanför den traditionella sjukvården, har. Det var en ganska ruskig upplevelse.

Och inte hade jag någon fråga att ställa.

Man slapp, då gjorde hon en allmän utsago. Om mig sa hon, att hon såg en massa färger, och att jag med dom gjorde folk glada. Och att hon hörde silverklockor.

Färgerna är ok. Men silverklockorna väntar jag fortfarande på.

Redan när jag var arton fick jag tre kinesiska mynt och boken om I Ching, förvandlingarnas bok, av min dåvarande pojkvän. På den tiden var det något kittlande okänt med kinesiskt spådomkonst och det var kul att kasta mynten och pussla och räkna och sen läsa hexagrammet och det kunde man ju tolka lite hur som helst.

Jag har kvar både boken och mynten. Fast riktiga I-chingare i Kina använder röllekepinnar av olika längd. Det står  i bokens anvisning.

Annars har jag ben som jag kan kasta. Det är en liten påse jag köpt i Sydafrika, afrikanskt spåkonst. Påsen innehåller ben, kärnor och stenar.

spå 005

De två större benen är mannen och kvinnan, de små är barnen och familjen, kärnorna är förfädernas andar, och positiva krafter, de röda stenarna är krokodilerna lika med de onda krafterna, de gyllene stenarna är ögonen och står för visdom och uppfattningsförmågan.

Allt detta kastar man och sen måste man dra linjer och läsa av, vad som sägs.

Jag har aldrig hållit på med detta, jag har det bara som en rolig sak. Det kostade 47 rand, står det på lappen. Verkar billigt för så mycket afrikanskt häxkonst.

Jag är övertygad om, att det är något man snott ihop för blåögda turister som vill nosa lite på magin och rysa lite för att det är riktiga ben i påsen.

Jag vet inte, från vilket litet, oskyldigt djur. Antagligen kyckling. Dom finns det gott om överallt.

För säkerhets skull har jag också en påse med allsköns stenar i många, fina färger. Som skydd mot ondska och dåliga vibbar.

Min månadssten är bergkristall. Därför skulle det sitta fin med en riktig spåkula.

Jag vet inte riktigt, hur jag gled in på detta med att spå sig och krafsa omkring i det ännu inte skedda. För egentligen var det om aurafotografiet, jag skulle berätta.

När jag var i Tallinn för några år sedan, med jobbet. Där kom vi förbi en liten kan man säga affär, där man kunde fotografera sin aura.

Min aura var jättefin, mångfärgad, en regnbågsaura.

aura

Den har jag alltid varit lite stolt över och haft polaroiden uppsatt på väggen vid mitt skrivbord, som en uppmuntran. Fast jag vet, att med auror är det som med konditionen, det är en färskvara. och ändrar sig från stund till stund.

Dessutom vet jag inte, om det finns auror.

Och jag vet naturligtvis, att finns dom, så lär man inte kunna fotografera dom. Att någonstans är det är någon som bluffar. Som tar våra pengar och skrattar åt oss bakom vår rygg.

Så jag googlade och fann lite förklaringar hur dessa fotoapparater fungerar. Bluff är bara förnamnet.

Googlar man, kommer alltid in på en herrans massa andra närliggande ämnen.

Så vips, hade jag gjort ett gratis chakratest. Sju chakran och så ett nypåhittat, fotchakrat.

Jag fick reda på vilka av mina som var bra och vilka som inte dög alls. Och, jag måste ändå lita på en åtminstone rudimentär självinsikt, inget stämde. Överhuvud taget. Fel, fel, fel.

Så var det med det.

Och apropå regnbågsauran:

En gång var jag på kurs, jag fick den i utbyte mot ett broderi.

Jag hamnade på en kurs med en välkänd amerikanska som var expert på och som skulle lära ut självkännedom och framgång och lycka förstås,  som grädde på moset.

Först fick vi skriva på en lapp om att vi utsatte oss för henne på egen risk.

Det var nog klokt, det fanns en del sköra, saktmodiga och tillika modfällda unga män. Där kunde det spåra ut rejält.

Sen gick det som det gick vad mig anbelangar.

Jag var obstinat på det där tyska sättet, påstod hon. Dessutom fick jag en obstinat huvudvärk som höll i sig under hela kursen.

Utöver det fick jag tre inneboenden, som inte hade någon annan stans att bo och fick agera taxi åt kursledaren  genom att köra henne hem till Gråbo varje kväll.

Hela kursen var ett äventyr som inte ledde till någon större förändring. Den började med, att vi fick sitta två och två och stirra varandra i ögonen under lång tid. Min partner hon sa, att vad hon kunde se, så var jag en mycket gammal själ.

Vissa på kursen hade uppenbarligen mer esorterisk intuition än jag.

Och här föreligger alltså en motsägelse: Regnbågsaura betyder att man är en healer och att det är en första vistelse på jorden. Så vadå, gammal själ?

Vi fick göra en hel del andra roliga sker, trä på oss skyddsauror varje morgon. I en färg vi gillade. Jag valde svart. Bara för att jävlas.

En kille hade svårt att trä på sig sin, den fastnade och han fick den aldrig upp över knäna. Så även imaginära prylar kan trilskas.

I slutet fick vi för gruppen redovisa vad vi ville hålla på med, yrkesmässigt, alltså.

Eftersom jag redan var i full gång med det konstnärliga, ville jag gärna fortsätta med det. Men det gick dom inte på, i alla fall inte den stabila, jordfasta medhjälperskan, hon köpte det inte.

Jag skulle hålla på med Yoga och sånt, sa hon, besserwisseraktigt.

Jag vägrade omskola mig till yogalärare. Så obstinat är jag.

Inte kunde jag lita på henna kursdam. Hon hade ju gift sig med en gammal kompis från förr i tiden , en som åt skirat smör på marsipan. Vad säger det, säger jag bara.

Däremot har jag haft stor glädje av att göra tajchi. Det är bra för rygg och välbefinnande. Meditation i rörelse. Kul är det.

Först gick jag hos duktiga Gudrun Gylling och lärde mig lite. Det var mjukt och trevligt. Andligt och lugnt.

Sen bytte jag till en japansk karatemästare. Han var hård och disciplinerad och tvang oss alltid att börja med att tvätta golvet i dojon innan vi fick sätta igång.

Sen lärde jag mig resten i en bok.

Men:

För att återgå till spådomarna, så kan man ju undra.

Så mycket ståhej det har varit med Mayakalenderna och undergången, så borde alla ha lärt sig läxan.

Man kan inte tro på någon, Inte ens Mayaindianerna.

Undergången lär nog komma, men sakta, vi förtär oss sakta men säkert, vi förtär jorden och jordens resurser, vi utrotar allt även oss själva, men det tar lite tid.

2012 överlevde vi trots allt, tros spådom, trots uråldriga och svårtolkade kalendrar.

Med knapp nöd.

För mig känns det inte så relevant längre, att peta omkring i framtiden. Det mesta har liksom varit och allt har lagt sig till rätta. Jag vet vad jag håller på med, och jag behöver inte lägga blommor under huvudkudden för att få reda på vem jag ska giftas med.

Det man har kvar att undra över är väl om man någonsin får några barnbarn och ens dödsdag.

Men den vill jag inte veta i förväg. Det får bli en överraskning.

Det roligaste som återstår är kinesiska lyckokakor man kan köpa när man äter dumplings på stan. Om man bortser från de mest snusförnumstiga påståenden som ”Du tror på framtiden”  kan man få ett och annat uppmuntrande tillrop, som den här nedan.

spå 004

Ett svar till “Framtiden är här

  1. Sååå roligt, Henriette! Skrattade bl.a. hejdlöst när du berättar att ni fick trä på er skyddsauror varje morgon. I en färg ni gillade, och du valde svart. Bara för att jävlas. Ha, ha, ha!!! Och skirat smör på marsipan! Förstår att du drog dig ur det förhållandet! Tarokorten kan du ta med till Kreta, tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s