Naturtillstånd

11

Såna här bilder gör jag. Den här heter Naturtillstånd.

För jag tycker verkligen om naturen.

Men det har hänt saker.

Nuförtiden har jag hemskt svårt för djurprogram på TV. Det finns visserligen mycket annat också, som jag har svårt för på TV, men just djurprogrammen är inte vad de har varit.

Jag blev glad häromdagen när läste i GP en kolumnist som skrev precis som det var. Exakt så som jag upplever det.

Naturen har blivit så aggressiv.

Precis som författaren av kolumnen skrev (tyvärr, jag har glömt namn, dag och allt), förr visade man antingen älgar eller gnuer. Älgar om det var ett svenskt program, eljest var det gnuer.

Och på den tiden var det Korsnäsgården när det var inhemskt producerat.. Mysiga gubbar som pratade och grillade korv.

Gnuerna var utländska djur. Och de tog aldrig slut, de rusade fram över slätterna i Afrika, dammade till allt och förflyttade sig. Det var det ständiga framrusandet en masse som var själva grejen.

Jag förstod ju, att de mest var rovdjurens skafferimat. Lättfångade bytesdjur. En mer eller mindre, ingen som saknade dem som föll offer.

gnuer

För det mesta var det frid och fröjd.

Naturen var t o m gullig, på sina ställen. Djuren var rara, de låg och solade sig eller slickade snällt och kärvänligt på varandra. Hade ungar. Och ungarna var supersöta och drullade omkring och lärde sig saker.

Var det dumma djur med, var det krokodiler eller ormar. Som man ändå inte kände för.

Nuförtiden är det ett ständigt bloddrypande jagande. Äta eller ätas. Darwinismen i sin råaste form.

Djuren är också hela tiden på väg att svälta ihjäl av en eller annan anledning: av åldersskäl, för att de blev utstötta ur flocken eller för att klimatet går åt skogen. Mycket ofta är det det sistnämnda.

Så man kan få känna sig medskyldig och ännu mer bedrövad.

Nu är det plötsligt mitt fel.

Som faktiskt nästan aldrig flyger och absolut inte till Thailand.

Sambon Ess  har helt fastnat för Natgeo Wild. Ett fruktansvärt irriterande program, till nittio procent fyllt av väldigt högljudda trailers om det som strax, snart eller så småningom eller kanske en annan dag ska komma att visas.

Och där går det alltid fruktansvärt vilt till. Det spelar ingen som helst roll vad det handlar om för djur. Jakt, dödande, svält, mera jakt, mera svält.

Alla lejon är vansinniga av hunger. Isbjörnarna släpar sig fram på sina minimala isblock. Om jag ska nämna några exempel.

Ungarna blir övergivna eller så dör dom.

Det är så långt från det paradisiska man kan komma, det där där lejon och lammen vilar sida vid sida.

Jan Bruegel, Paradis

Jan Bruegel, Paradis

Det är det det går ut på.

Det är därför man äter, vilar sig, dricker. Man är ute efter att föröka sig.

Allt går ut på just det.

På mig verkar det lite som en galen uppfinnares idé om ett pertetuum mobile, en evighetsmaskin, som tickar på utan någon annan mening än att fortsätta att gå runt.

Och det gäller liksom allt i naturen.Man behöver bara se sig omkring, en dag som idag. Ännu kylslagen och med permafrosten kvar i marken. Först på plan, den oövervinnliga maskrosen. Knappt grönt gräs än, men nog blommar den första maskrosen!

maskros 2

Och så där  är det med alla blommor, de  kämpar mot regn, vind och torka, ohyra, gräsätande djur och klåfingriga människor, bara för att få tillfälle att slänga sin  frön omkring sig.

Varenda levande blomma,varenda grönsak, buske, träd vill befolka hela världen!

En elak, meningslös natur har ersatt min inre bild av tillvaron. Inte ett enda djur bor i små, rara stugor vid skogens slut, inte en enda fågel har rutiga hucklen.

Mössen bor inte på Björnbärstigen och lever sitt gemytliga liv i jättemysigt inredda rotsystem och trädstammar.

Mössen på Björnbärstigen av Jill Barklem

Mössen på Björnbärstigen av Jill Barklem

Det vet jag väl, det har jag vetat länge.

Men måste naturen fjärmar sig så, vända ryggen till och ignorera vårt behov av idyll?

Jag gillar ju naturen. Visserligen har jag, som alla stadsbor med trädgård, ett horn i sidan på rådjuren, och sniglar är inga favo-djur heller.

Eftersom jag envist kämpar på på min planhalva av skapelsen och försöker få till en fungerande  njutbar trädgård, vill jag gärna ha lite goda förebilder.

Utan drama och uppslitande elände.

Där jag och mina eventuella djur (katter, igelkottar, ekorrar, fåglar osv) kan leva i fred och i frid. Ja, jag vet, katter har svårt att förneka sitt genetiska arv och är gärna lite rovgiriga av sig.

Man måste ju få lov att försöka.

Bara jag slipper se på Natgeo wild.

Och helt ärligt, gnuerna var ganska ointressanta i längden. Och tråkiga.

260px-Gnu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s