Till minne av påskharen

osterkarte-osterhase-ostereier-892269_01

Det har haglat påskhälsningar kors och tvärs genom eterrymden, aldrig har jag väl fått så många glada påskhälsningar.

Den kristna påsken och den hedniska eller vad man vill kalla den, passar inte så där jättebra ihop, men en sak har de trots allt gemensamt. Har man väl klarat sig genom förräderi, misshandel, tortyr, golgatavandringen och döden på korset, då kommer själva uppståndelsen.

Och det är väl det den andra påsken också handlar om, mer eller mindre. Återuppståndelsen, naturens uppvaknande efter den långa vintersömnen.

Fruktbarhetssymboler: Ägg och harar.

Jag är inte så mycket för ris med fjädrar på, den seden har liksom aldrig riktigt landat hos mig. Hos mig, som kommer utifrån, nerifrån Europa, har däremot påskharen en alldeles speciell plats i hjärtat.

osterkarte-osterhase-ostereier-osterkorb-632803_01osterkarte-osterhaesin-eierkorb-schirm-991361_01

Speciellt, eftersom den är en sådan absurd konstig och helt ologisk figur. Hare som lägger ägg, och inte vilka ägg som helst, utan färgglada ägg. En hel spånkorg full av dom har den på ryggen.

I Tyskland finns förstås ett påskhare-museum, det vore väl konstigt annars. Det ligger i München sedan 2005,  detta museum. Och hos antroposoferna, som gärna firar tyska seder och bruk, fick jag reda på, att påskharen heter Fridolin.

Det är något jag aldrig hört och  inte kan gå i god för. Det måste komma från en annan del av mitt hemland.

Varje påsk fick ägnade vi timmar åt att teckna och färglägga påskharar. I skolan av tvång och helt frivilligt, hemma också.

Jag vill nu redogöra för följande absoluta sanningar vad gäller påskharar och enbart påskharar, (inga andra harar och inga kaniner heller):

Alla  bor i flugsvampar. Hur dom fick plats och varför är det ingen som berättat för mig. Men nog ritade vi detta flugsvamphus intill varenda glad påskhare på väg ut ur sin stuga med korgen på ryggen.

Och solen sken alltid, det var små vårblommor överallt, och grönt gräs, han bodde alltid på en äng av mjuk, nytt, grönt gräs.

flugsvamp

Andra absoluta sanning är, att de la sina ägg enbart i specialltillverkade påskbon. Dessa bon byggde vi av mossa från skogen, grön mossa skulle det vara. Vitt var ok, men mest som dekoration. Det i ordning ställdes i ett bra hörn av trädgården, trevligt placerat och lätt att hitta för påskharen.

Hos oss var det bakom en av bodarna, alldeles intill kryddlandet. Samma ställe varje år. Man ska underlätta för leverantörerna, det ska inte behöva leta i onödan.

Det blev alltid snyggt och väldigt prydligt. För säkerhets skull fanns en papptallrik under boet, så att det gick att lyfta upp och bära iväg, intakt. Så man kunde skryta med det och jämföra med kompisarna.

För i boet fanns på påskmorgonen fina infärgade, kokta ägg, sockerägg i alla storlekar och chokladharar, åtminstone en.  Meningen var, att man skulle ha så mycket som möjligt för att stå sig över påsken. Precis som nu. Fast inte riktigt så våldsamt som med dom där jättepappägg som finns.

Dom kokta äggen kunde man ha roligt med, det fanns ägglekar som gick ut på, att genom snåriga spelregler sno åt sig så många som möjligt av kamraternas ägg.

Ungefär som med puttekulor.

påskbo 1

Att färga ägg är ganska kul och någorlunda kreativt. Man kan ta äggfärg (från Herdins)och man kan ta annat, rödlök eller gul lök. Man kan marmorera och man kan måla ägg med roliga motiv eller mönster.

Inget av detta roliga gör jag nuförtiden. Det hörde småbarnstiden till, och så länge inga barnbarn finns, lär det väl inte färgas, marmoreras eller målas. Jag häller inte ens påskgodiset i pappägg nuförtiden. Mycket beroende på att det är stränga restriktioner på godisätandet här i huset, eftersom vi är nyttiga och förnuftiga människor.

Det får inte bli för roligt, det där med godiset. Då brister det gärna i självbehärskningen, och skumäggen slinker ner utan att man hinner reagera.

En helt annan sak med påsken: när man nu är lite ledig: man hinner äntligen njuta av de gula tulpanerna i vasen. På köksbordet. I väntan på våren.

Det är underligt, vad de kan lysa upp och förgylla tillvaron.

Ett svar till “Till minne av påskharen

  1. Tänk vad mycket nytt jag fick veta om påskharen som jag inte visste … Hen har liksom alltid funnts där i påsktider och gömt sina ägg i trädgården. Och det har inte varit mer med det. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s