Frön på gång

f 2Rfler bokstäver och prickar 063n

Fröna gror. Sakta men säkert. Jag sådde dom efter alla konstens regler och i rättan tid, och nu är jag åter igen med tusentals små grodd-barn.

Det brukar bli så, att det blir för mycket och för många. Men jag vill ju så gärna fylla trädgården med doftande blomstertobak, och hur ska jag kunna välja, när det nu finns så många sorter.

Höga och låga, vita, flerfärgade, limegröna.

Ess är inte så där  jätteengagerad i trädgårdens flora, men han älskar doften av blomstertobak en skön, varm sommarkväll.

Själv har jag uruselt luktsinne och då gäller det, att ta till det tunga artilleriet nr det kommer till dofter. Och då är blomstertobak helt rätt.

 

Så i god tid beställer jag. Och dom små färgglada påsarna kommer, med sina pyttesmå frön, som knappt syns och som är jättesvåra att så, oftast hamnar alla i stort sett på samma ställe. Ett tips är, att blanda fröna med socker och sen så. Har jag läst mig till. Men glömt praktisera.

Det tog inte lång tid, och nu trängs groddstackarna tätt tätt intill varandra.

Det är då, jag måste ingripa, med min pincett. Och välja bland alla, vilka som ska få fortsätta att gro och vilka som ska dö. All denna växtkraft som går till spillo! Att vara allsmäktigt, är inte roligt.

frön 2

I helgen var det så dags, att plantera om dom första groddplantorna i annan jord och en och en, så de kan få bre ut sig. Det ska bli 40 underbara, stora, vita blomstertobakplantor. Det borde räcka bra, så vad ska jag med de ca tvåtusen andra småplantorna till, de flerfärgade, de limegröna? Narcisstobaken?

Sen har jag den där eländiga jätteverbenan på gång, fast jag undrar verkligen. Den är bara så besvärlig. Först ska den in i kylskåpet ett par veckor, sen ska den gro under svart plast. Och de kan ta upp till tre månader, innan det syns något. Det är alltid svindlande nära, att jag hystar ut hela saligheten. Risken verkar överhängande, att de små fröna aldrig tänker växa upp.

Red_eyed_tree_frog_edit2

På danska är frö en groda. Såna har vi också jättegott om, när det är grod-tider. Vi bor nära en mosse, och dom små liven är då precis överallt. Ska man ut och gå, måste man akta, var man sätter fötterna. Dom hoppar hit och dit och fram och tillbaks på vägar och stigar. ofta ser de ut som små stenar, ändå tills de tar ett dödsföraktande skutt. Dom kommer lätt in i ateljén, om jag glömmer att stänga dörren. Sen hittar jag dom, platta, torra och jättedöda.

Och storgrodor kommer också in. Två brukar bo under vattentunnan. Ibland är en av dom i sovrummet,och i mörkret, strax innan sömnen lägrar sig eller vad den nu gör,  hör jag den pluppa omkring. Då jagar jag upp Ess, så att han kan fånga grodan och befria den.

Fast, det måste jag erkänna, dom ser inte ut som på bilden. Det där är en exotiskt groda, säkert giftig. Men mer fotogenik,än  våra brungrodor.

Lite sagoaktigt är det dock. Även om dom är tråkbruna och inte har guldkrona, det kan ju vara en förtrollad prins. Den lilla misstanken har vi väl alla, när det kommer till grodor. Fast så långt som att pussa dom sträcker sig min nyfikenhet  inte. Då kan det dessutom uppstå ett nytt problem. Vad gör man återförvandlade prinsar som skräpar omkring i ens sovrum?

Sen finns det en asagud som heter Frö. Eller Frej. En i triaden med Oden och Tor. Fruktbarhetsguden som rider på grisen Gyllengalte. Den hade borst av guld, galten. Måste sticka skönt i rumpan, denna guldborst. Han hade ett magiskt svärd som svingade sig självt, jättebra vapen i kampen mot jättarna. Men den gav han bort till svärfar, jätten  Gymer, för att få gifta sig med Gerd. Och stridhingsten Blodighove skänkte han till bästisen Skirner för att att hade hjälpt honom med frieriet. En generös typ, denna Frö. Det måste man nog vara, om man skall lyckas som fruktbarhetsgud.

En frösort jag saknar mest är busfröna.  Ett och annat busfrö har man väl mött, men förrutom de egna sönerna var nog  lillbrorsan en sort inkarnation av busfrö. Han var liksom busfrö i kvadrat. Vissa busfrön kanske slår rot och växer till sig. Andra tappar alla sina rötter och då är det slut med busandet. Så går det för vissa. Det vet jag.

george 001

2 svar till “Frön på gång

  1. Du är duktig som odlar och håller på med pincetter och kylskåp och byter jord och allt vad du gör. Jag har själv försökt med större eller mindre framgång. Det var längesedan, det var då, när jag hade en egen trädgård.
    Men så för några veckor sen fick jag ca ett dussin små, små, pyttesmå ruccolaplantor som en vän drivit upp. Jag planterade dem genast när jag kom hem och skötte dem noga, duschade dem försiktigt var och varannan dag. Varje morgon var det någon som förvandlats till ett hårstrå och lagt sig på jorden. Men så där fyra, fem stycken växte och blev större och det var jag glad över. Så reste jag till Lund i torsdags och kom hem i söndags. När jag tittade i stora krukan kunde jag inte se annat än några nya tunna, tunna, bleka trådar som låg på jorden. NEj, det är inget för mig. Jag köper hellre plantor som har kommit en bit. Det lyckas jag med.
    Men Henriette, om du ska slänga tobaksplantor som du inte har plats för så kan jag ta hand om några. De kan få växa och dofta på min balkong.
    Britten

    • Absolut, Britten, du ska få! Du kan också få massor med ruccola, det självsår sig som galet på terassen. Mängder varje sommar, stark och kryddig smak. Så slipper du vara ledsen över döda trådar! Glömde förresten, att det var tisdag idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s