Varmt

002 aännu fler bokstäver 014männu fler bokstäver 001

Nu pratar jag inte om vårvärmen, som inte har kommit, fast det är påsk snart. Här handlar det om en annan sorts värme.

Feber. Ess kom hem från Chamonix med en praktfull, aggressiv fransk influensa. Efter att ha haft en underbar vecka. Det är det det handlar om, man ska inte ha för roligt, det kommer surt efter. Efter skratt kommer tårar, sa min mormor på sitt ödesmättade, dunkla sätt så snart vi hade lite för kul. Man ska ha vett, att ta det med måtta.

Eftersom vi hade förskonats både av förkylningarna och av kräksjukan hela vintern känns detta lite snopet.

 Själv är jag lite rädd att bli smittad, eftersom jag inte har tid för sånt. Samtidigt som jag i min oförbätterliga hybris är helt övertygad om, att jag kommer att klara mig undan.

 Och sen är det ju som det är, men sjuka män. Det är väldigt synd om dom.

Och jag må ha en del goda sidor, men sjuksköterska är jag jättedålig på att vara. Även det kommer sig väl av min barndom. Där hade man tur, om någon över huvudtaget la märke till, om man var sjuk. Och resten kommer från min danske fosterfar, som var läkare. Han hade heller inget förbarmande. Bit ihop och låtsas som inget. I svåra fall av ryggont fick jag en snaps. Det är muskelavslappnande. Funkar alltid.

Igår krävde den sjuka, att jag skulle hitta febertermometern. Det visade sig, att han hade 39,5. Då tyckte jag lite synd om honom. Lite till, och han skulle ligga där med feberfrossa. Det är inte roligt.

Idag sa han lite så där en passant, att termometern var trasig. Den gick liksom inte ner. Haha! Han vet inte ens, hur en hederlig, gammaldags febertermometer fungerar! Att man måste slå ner kvicksilverpelaren.

Jag visade honom. Hade han aldrig hur man står så där käckt och snärtigt viftar med termometern?

Han tog tempen igen och lyckades bara få upp den till 37,5. Helt normalt. Och så skrattade jag hånfullt, eftersom han hade ju inte slagit ner termometern igår heller. Så dom där 39,5… Jag är skeptiskt!

Sjuk är han i alla fall, så han får leva ut sin frustration och sjukdomsångest, jag ska ha tålamod.

Finns det förresten nyare sorters termometrar, digitala, kanske? När pojkarna var små, fanns det remsor man kunde trycka i pannan på dom och se om de hade feber. Då blev remsan röd. Blev den bara grön var allt lugnt, blev den orange var det fara å färde. Inget tjafs med graderad skala.

feber 5

Det finns säkert nya, fräcka termometrar nu. Det bara ingen artikel jag använder så ofta. Jag brukar märka, om jag har feber. Då blir jag liksom lite utslagen och slak. Det räcker för mig.

Jag minns då, på femtiotalet, när den där världsomspännande influensan drabbade nästan alla. Kanske var det Hongkong den hette. Jag blandar alltid ihop dom där pandomierna.

Då var hela vår familj sjuk, Mor, mormor, lillasyster, lillebror och så jag. Det var hemskt. Allt var en dimma. Allt var obegripligt, som att befinna sig i en tidsficka.

Så småningom skickade dom ut mig att handla lite mat, eftersom jag var minst sjuk. Jag kommer ihåg den lilla promenaden, jag var i alla fall tillräckligt febrigt för att det skulle bli lite av ett äventyr.

När jag hade feber som barn, upplevde jag alltid ett jätteskumt fenomen. Jag såg en invärtes evighetsrymd, helt svart. Och denna kosmiska rymd var helt fyllt av grisar i olika storlekar som alla blev stora och pyttesmå i en aldrig sinande rytm och alla ändrade storlek i sin egen takt. Det var grisar som for omkring överallt. Helt vansinnigt. Varför just skära grisar?

feber

Undrar, om det var därför jag sen började samla på grisfigurer. Troligen inte. För jag tröttnade jättefort på dom och la just denna hobby på hyllan. Grisar var inget roligt samlarobjekt. Det finns alldeles för många. Det är ingen sport. Inte ens, om man undantar spargrisarna.

Om jag blir sjuk jag också, och om jag får feber, vill jag se mina febergrisar igen. Det var om än absurt, så i alla fall underhållande. I brist på TV och tecknad film.

Men om jag klarar mig och inte blir sjuk, hoppas jag, att det snart blir varmt ute. För nu är jag trött på det här.

PS: Mitt naturalfabet är inte komplett har jag märkt. Jag har sent om sider fått ett Ä av en vän. Och ett Ö av en annan. Men när jag skulle skriva FEBER idag, märkte jag, att jag saknade ett B

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s