Det är ingen ordning på katterna heller

katterna

Jag hade uppfattningen, att det skulle vara ungefär lika lätt att ha två katter som att ha en. Det var i alla fall det jag försökte inbilla mig, när vi var där för för ett par år sedan för att hämta lilla fluff-älsklingen som vi hade tingat. Men när den där andra, lilla ostyriga svartvita kattbesisen helt sonika la sig i mitt knä och somnade, var det liksom inte längre fråga om ett val.  Dessutom hade hon ingen om ville ha henne just då.

Dessa två systrar är så olika man kan tänka sig katter, trots sitt genetiska arv. Fast nog är det väl så, att de har olika fäder. Det kan ju katter ha, har jag hört. Inte kan man bli så totalt olika i päls, storlek och kynne.

Kanske har de utvecklats som små självgående inneboende just för att de hela tiden har varit två. Molly, den svartvita, är så osocial som man kan bli. Hon håller sig undan och gömmer sig på ställen som jag inte har reda på. Dessutom ser hon tuff ut. En faigther-dam, en ninja-fröken.

hämta (1)

Den fluffiga trefärgade Mimmi är helt annorlunda. Min sambo säger, att hon är en fjolla. Det är inte sant, hon är visserligen långhårig och liksom tjusig värre, men hon är stor, snabb och stark. Men hon ger ett gosigt intryck med all sin päls och all sina färger. Min syster kallar henne för Daisy, det funkar lika bra.

hämta (2)

Hon kommer gärna och lägger sig i knäet och spinner som en galen liten robot. Dessutom är hon kär i smabon. Den kärleken är besvarad, fast han låtsas inte riktigt om det.

Hon är dessutom den som hela tiden vill var ute. Hon kan vara borta hur länge som helst  medan Molly håller sig mer till trädgården. På så vis är Molly trots allt lite mera tillgänglig. Hon, som är så otillgängligt här hemma, hälsar dessutom på hos grannarna. Inomhus! En dubbelnatur. Eller störs hon av att Mimmi också finns här och inkräktar på hennes livsrum?

Mimmi vill dessutom gå ut så där vi fyratiden,PÅ NATTEN. Det är som att ha småbarn igen, man får inte sova igenom en hel natt, om man inte är smart, och slänger ut henne vid läggdags.

Det roliga youtube-klippet, det är precis så det är.

Det som också komplicerar förhållandet mellan mig och katterna, är att det inte är någon ordning på dom. Lite synk hade inte varit fel. Men det är allt som oftast som i visan ”jag är ute, när gumman min är inne..” Kan dom trassla till det, så gör dom det. En springer ut, en slinker in, och tvärtom. Alltmer sällan har man båda på plats samtidigt.

Det blir säkert lättare, när det våras tröstar jag mig med. När det inte är så erbarmligt kallt och mörkt och vinterdystert på nätterna. Då släpper jag ut dom och slutar undra om dom fryser. Som det är nu, tänker dom ju knappast på mig. Och bara för det, så ska jag nu visa, att inte ens den gulligaste, fluffigaste kattdam är söt hela tiden.

hämta

Tar man henne mitt i gäspningen kan man ju undra, vad hon ska föreställa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s