Hästar i min väg

Jag har aldrig ridit, aldrig varit hästtokig och aldrig känt någon häst personligen. Synd, det verkar vara trevliga, trofasta djur.

Mytomspunna, liksom, de finns med lite här och var, cowboys och indianerna har hästar, det finns såna med vingar och dom som har ett horn framtill.

I min gud så gröna ungdom, ny i landet och alltid på jakt efter en vettig identfikation hittade jag mycket läsvärt på biblioteket på Dr Fries torg. Till och med ungdomslitteratur på tyska. En bok speciellt gjorde outplånliga spår i mitt literata minne: Zu Gast bei Ponnyglück.

Boken handlade om två flickor och två pojkar som buntats ihop tack vare deras respektive mamma och pappa fann varandra. De bodde idylliskt på landet och där fanns det hästar, ponnisar. Jag minns hur barnen red omkring i vintriga, snötyngda skogar. Det var något av ett lyckorike, ett ouppnåbart tonårs-Shangri-La. Någon bättre barndom kunde jag inte föreställa mig.

Jag undrar än idag vem som skrev denna bok, men jag har inte lyckats spåra upp den. Den är för länge sedan utrangerad och på nätet får jag heller inga träffar.

Kanske lika bra, om jag skulle läsa den idag skulle den underbara minnesbilden krossas och aldrig bli hel igen.

Då får jag nöja mig med hästarna jag träffar på min skogspromenad. Här möter jag faktiskt en och annan, de fina ridhästarna på 4- H gården som rids och sköts om av gulliga  flickor. Här finns små ponnyhästar, och en fin champinjonfärgad med randig man…(Fjording, har ajg fått veta)

Det finns också en gammal bondgård som har två riktiga hästbjässar, en ardenner och en nordsvensk.

På en skylt kan man läsa om hästarna, fast jag vet faktiskt  inte vilken som är vilken. Det står om hur dom har det, att de kan välja själva om de vill vara ute eller inne i sitt stall. Och att de sover i omgångar, liksom vakar över varandras sömn. Ibland hyrs dom tydligen ut, till evenemang.

Ofta står de alldeles stilla, djupt försjunkna i sina egna tankar.Jag tror, de begrundar världen , de tänker långsamma och djupa tankar. Fina tankar om hö och vatten och om hur vädret ska bli. Och kanske de ibland undrar, var den andra är, fast inte alltid orkar de vända sig om och titta efter. Det är fina hästar. Hoppas de aldrig dör.

En helt annan sak med 4-H-gårdens hästar: tillsammans med de andra djuren så bidrar de till att gårdens gödselhög blir allt större. Där kan man till en billig peng hämta så mycket trädgårdsnäring man vill ha. Än har det inte blivit av. I slutändan handlar det om släpvagnar och invecklad logestik.

Men vilken vår som helst kommer det att ske och min trädgård kommer att prunka ihjäl sig!

Ett svar till “Hästar i min väg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s