mot ljusets tid

Det märks att vi är på väg mot april, vädret har varit lite lynnig på sista tiden. Håller oss alla på sträckbänken. Först är det fint, ok, lite kallt, men ändå: sol. YES, våren är på väg. Det syns i ljuset över stan, det märks på solen. Men redan på senkvällen samma dag börjar det singla ner snö igen, helt och hållet ovälkommet. Inte som i november, eller kring jul, när det var helt rätt.

Är man som jag lite maniskt besatt av att promenera, framför allt i skog och mark, så har man haft problem. Det var inte många veckor sedan det var något av ett obehagligt äventyr att ta sig fram på isbanorna som skulle föreställa stigar.

min isiga promenadväg i skogen

isstig

Jag gillar att fundera när jag går, men inte tänker man speciellt djupa tankar när man har blicken stint riktat mot marken och fullt sjå att ta sig framåt hemåt. Det kanske hade varit lättare, om jag hade haft mina broddar kvar och inte tappat den ena vid ett annat tillfälle.

Jag kan säga som är: här hemma finns två, liksom motsatta viljor: S, som ger mig saker som kolfiberstavar när första snön kommit för att stanna och skridskor när isen ligger silvrigt spegelblankt, och så min vilja, som går ut på att undvika att bryta ben eller armar. De är lite på kollisionskurs, om man vill uttrycka det så.

Men det var då det, nu är det annat, nu är trots allt våren på väg, med vårdagsjämningen alldeles runt hörnet.

Ljuset fick mig att ta med kameran och leta TECKEN häromdagen. Reflexer, speglingar, solkatter, skuggor. Och så isen på kanalen, där nere vid Norra Hamngatan, där jag arbetar. Intressant att studera, den förändrades från timme till timme. Fast det var en sorglig syn med i ikastade livbojerna. Tänkte skriva något argt men fick höra att det är en farbror med problem som är den skyldige.

Samma dag gick vi konstrondan, mina två rådgivare och jag skulle ut och se aktuella utställningar och, där det gick, köpa nytt till kulturförvaltningens samling. Även på utställningarna blandade sig solen i. Lekte med konstverken och tecknade sina egna påhitt på väggar och golv. I Irene Westholm bild satte den t o m in ett fönster där inget fönster fanns. Det var förresten en fin utställning. Mycket av Alice i Underlandet, så solens trolleri passade in.

Malin Bogholts utställning på galleri Thomassen var en stor behållning. Solen var med där på ett hörn och hade gjort sina egna konstverk på golv och väggar. Och använde sig gärna av Malins verk till sina egna syften.

solljus

solspegling

bild av Irene Westholm, utställningen You can open yuor eyes now

bild av Irene Westholm

isen på Hamnkanalen

Hamnkanalen

Norra Hamngatan, kanalen